FRANSKA VALET • I det parlamentsval som anses innebära ”slutet för macronismen” förlorade presidentens koalition majoriteten i parlamentet, medan Le Pens parti elvafaldigade sitt mandatinnehav från 2017.

Vid årets franska parlamentsval 12 och 19 juni valdes de 577 ledamöterna i den franska republikens 16:e nationalförsamling. Valet föregicks av presidentvalet, som ägde rum i april.

Efter parlamentsvalets andra omgång stod det klart att Emmanuel Macrons mittenkoalition Tillsammans visserligen blev störst med sina 245 mandat, men med sitt tapp på 44 förlorade man ändå majoriteten i parlamentet. Vänsterkoalitionen Folkets nya ekologiska och sociala union (NUPES), ledd av Jean-Luc Mélenchon gjorde ett starkt val och fick 135 platser. Marine Le Pens Nationell Samling (RN) överträffade alla prognoser och fick 89 mandat – ett elvafaldigande av resultatet från föregående parlamentsval 2017.

Även om det redan hade förutspåtts att RN skulle erövra ny platser i detta franska parlamentsval, hade få förväntat sig att partiet skulle göra det i högre grad än något annat parti.

Det var förväntat att Macrons allians skulle misslyckas med att uppnå absolut majoritet i den andra omgången av dessa val. Ändå har det faktum att man i det val, där man fick 245 mandat av de 289 som krävdes för absolut majoritet , förlorade hela 44 platser i Nationalförsamlingen – väckt starka reaktioner i Frankrike.

— Det är en ren tsunami. President Macron har förlorat. Han kan inte fortsätta med sin ekonomiska politik. Han kan inte fortsätta med sin migrationspolitik. Han kan inte fortsätta lämna över makt till EU, kommenterade Jordan Bardella från RN på en pressträff.

Det politiska samtalet i landet har efter presentationen av valresultatet riktat sitt huvudfokus på temat ”slutet för macronismen”.

Tecken på djupt rotad misstro mot makten

Till allmän förvåning röstades i årets parlamentsval många ämbetsmän, som representerat Macrons allians sedan dess bildande tidigare i år, bort från nationalförsamlingen redan i sina respektive valkretsar. Till exempel röstades till och med mannen som fått epitetet ”Macronpartiets parlamentariska piska”, Christoph Castaner – som fram till 2020 var Frankrikes inrikesminister – bort från parlamentet.

Det franska folkets vägran att lika mangrant som tidigare gå och rösta tolkas som ett annat tecken på misstro mot Macrons presidentskap. Endast 47,5 procents valdeltagande anses tyda på en allmän misstro mot rådande status quo. Statsvetaren och storsäljande författaren Jérôme Fourquet beskriver detta val som ett uttryck för en ”republikansk troskris”.

Le Pen chockerar Frankrike med sitt starka resultat

Den enligt valresultatet mest betydande oppositionen är med sina 131 platser den politiska alliansen NUPES. Det ska dock hållas i minnet att det faktiska valresultatet vida understiger förväntningarna inför valet.

Annorlunda har det varit för Marine Le Pens parti RN, som regelbundet konfronteras med problemet med att inte lyckas bilda allianser i lokala valkretsar. Det var därför som Le Pen – trots de respektabla resultaten i det föregående presidentvalet – i det senaste franska parlamentsvalet 2017 endast lyckades skrapa ihop åtta mandat.

Att hon då lyckades erhålla hela 89 i årets val är därför desto mer anmärkningsvärt – det innebär en elvafaldig ökning från 2017.

Efter att valresultatet tillkännagivits yttrade en stolt och självsäker Le Pen till en skara anhängare:

— Vi har gjort Emmanuel Macron till en minoritetspresident och genom att göra det, så räddar vi landet från ett statschef bortom all kontroll.

Le Pens framgång är inte heller begränsad till RN:s traditionella fästen, vilka hittills huvudsakligen varit belägna i landets norra och södra delar. I detta val fick partiet kraftigt stöd även i den västra delen av landet – där samarbete med konservativa är att förvänta.

Presidentens förmodade ”sitta kvar-strategi” - ett ”demokratiskt dilemma”

Macron är den första franske presidenten på över 30 år som är helt beroende av röster från andra politiska läger än sitt eget för att kunna bita sig fast vid makten. Som det ser ut nu kommer den sittande presidenten sannolikt att utnyttja möjligheten att samarbeta med de konservativa i partiet Republikanerna för att kunna äntra sin andra mandatperiod som Frankrikes president.

Eftersom ”principen om politisk samlevnad” – det vill säga en tvåhövdad verkställande makt bestående av presidenten och premiärministern – råder i Frankrike, bör det knappast komma som en överraskning om de konservativa i utbyte mot samarbetet med Macron kräver premiärministerposten.

Men när det kommer till ”demokratiska förfaranden” anses detta scenario ge ”en viss eftersmak” eftersom Republikanerna inte bara innehar betydligt färre mandat än NUPES och RN – utan också för att deras presidentkandidat, Valérie Pécresse med sina 4,8 % förlorade mot såväl Macron som Le Pen.