Delade flygblad i främlingsvålds-drabbade Älvdalen – polis vill ha ”förövarnas” identiteter
2024-12-08 18:00
INSÄNDARE. Vera Oredsson resonerar i den här insändaren kring skillnaden mellan folkgemenskap och klasskamp.
Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.
Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se
Rubriken fodrar en förklaring, särskild till nykomlingar till vår nationalsocialistiska rörelse.
Många ord som etik, moral, fosterland och kärnfamilj har hånats av demokraterna i ett försök att utplåna dessa ord som vi ärar. Så fanns ordet KLASSKAMP, som nästan utplånades och som VI varken ärar eller saknade – men det återuppstod. Klasskamp är en förgörande ideologi MOT FOLKGEMENSKAP. Folkgemenskap är ett löfte om aktning för varandra, raslig gemenskap, stolthet över arbetsresultat, glädje över nya kunskaper och familjebildning med en säkrad nordisk framtid.
Nu om kritiken MOT klasskampen i en förenklad förklaring. För att göra det lättfattlig håller jag mig till två yrkesgrupper: Läkarens och renhållningsarbetarens. Bägge är nödvändiga i hälsovårdskedjan. Båda är lika viktiga i en modernt fungerande stat, det inser vi alla inom folkgemenskapens ideologi.
Så kommer klasskampens ideologi med sin avundsjukhetstanke. En renhållningsarbetare menar att läkarens lön är hög i motsats till hans. Läkare kommer från ett annat samhällsskikt – överklass eller akademisk som fordrar ett visst förakt. Läkarna i sin tur ser ned på den ”obildade” arbetaren.
Inom FOLKGEMENSKAPEN ÄR ALLA ARBETARE som gör nytta för staten. Just ARBETARE utan nedvärderingar på utbildning eller social härkomst.
Nu kommer lönefrågan som alltid ger näring inom marxismens klasskamp. Men de tänker aldrig på att deras fackföreningar har skapat klyftorna på senare tid. HUR? Nu tänker jag inte på politikernas roffande med sina oförskämda löner på över 50 000 i månaden utan på vanliga yrkeskårer.
I sekler har fackföreningarna förhandlat om högre löner i procentsatser med 2 eller 4%. Tänk efter – renhållningsarbetaren med sina 20 000 i månadslön och läkaren med sina 40 000 får samma 2–4% i förhöjd lön år efter år – ni kan själva räkna ut att klyftorna vidgas och skapar oro.
Till skillnad från marxisternas tankesätt förstår vi fullständigt att en läkare med många års studier skall naturligtvis ha en hög grundlön medan renhållningsarbetaren får lägre. Just GRUNDLÖN – märk väl.
Vad skulle vi i folkgemenskapens förändring framlägga vid löneförhandlingar? Ett förslag som kan diskuteras är: Grundlön efter utbildning och kunskap, hög som lägre, men INGEN procentuellförhöjning utan en fastställd summa lika för ALLA. Bonus för flit, vinstdel när arbetsmoral ger höjda inkomster för firmorna och industrin.
VAD TYCKER NI?