KAPITEL 3. Att ha en positiv och livsbejakande inställning till tillvaron är viktigt.
Det finns människor som endast ser det dystra och onda i livet. Det finns folk och religioner, för vilka livet endast existerar i syfte att förnekas och glömmas bort, föraktas och övervinnas, för att om möjligt kunna fullständigt uppgå i det stora intet. Det finns folk som bara väntar i hela sitt liv på döden och evigheten, som därmed tror att detta alldeles särskilt behagar gud. Den tyska människan förstår att gud har placerat henne i det här livet så att hon ska bemästra alla dess uppgifter. Hon betraktar livet som en gåva från det gudomliga, hon ställer sig helt och fullt med båda benen i den här världen och bejakar livet.
Härlig är naturen som skaparen ämnat till att vara mänsklighetens trädgård. I oändlig mångfald erbjuder naturen i sin rikedom en sinnebild av det gudomliga för människorna. Ömkliga människor ser i detta guds verk alltid bara tistlar och törne, hetta och kyla, skuggor och dimma, förmörkelse och smuts. När de någon gång vandrar genom denna skapelse då registrerar de endast vad de inte tilltalas av, det som inte är bekvämt för dem, vad som verkar värdelöst och opraktiskt. De känner sig alltid kallade att kritisera och korrigera.
Den tyska människan beundrar i varje landskap dess egenart och särskilda skönhet. Hon vet att ett landskap med hedar inte kan vara jättelikt och att det höga berget inte kan vara gulligt. Hon fördjupar sig i varje naturfenomens karaktär och ser överallt förundrad och glad, uppriktigt gripen och förbehållslös ett uttryck för den gudomliga rikedomen. För sig själv inandas den tyska människan i naturen värdefulla krafter för kropp och själ.
Den tyska människan säger ja till uppgifterna som livet ställt henne inför. Hon står helt och fullt på platsen som hon en gång blivit tilldelad. Hon bemästrar uppgifterna som bara hon har att lösa. Det finns människor som halva livet går och drömmer om vad de en gång ska göra, och andra halvan av sitt liv drömmer de om vad de under andra omständigheter kunde ha gjort. På så sätt har livet passerat förbi, utan att de har gjort verklighet av sina drömmar. Man kan vara uppfylld av idéer, planer och stora uppgifter utan att samtidigt drömma bort hela livet.
Man kan prestera en massa saker vid alla befattningar i det mänskliga livet. Man behöver bara bejaka arbetet och kampen som två härliga och stora uppgifter, som herren tilldelat människorna som en alldeles särskild utmärkelse. Den tyska människan finner en positiv hållning gentemot allt som ödet sänder henne på livets väg.
Vissa människor beklagar sig alltid med en min av smärtsamt tålmodigt lidande, med ett plågat ansiktsuttryck, tillsammans med öppet visad bitterhet och förbittring, trots att det inte någon gång gått särskilt dåligt för dem. Detta är dessa negativa människor som överallt endast vill se dåligheter och lidande, som avsiktligt stänger ögonen för allt det positiva i det mänskliga livet.
Den nordiska människan tar förbehållslöst och glatt emot alla ödets gåvor. Hon säger emellertid beslutsamt och bestämt även ja till alla motgångar och varje olycka. Hon underkastar sig inte ödet, sjukdomar och lidanden utan bemästrar och övervinner dem istället på ett säkert och bestämt sätt. Om hon själv inte är rikligt välsignad med lycka, samlar hon istället kraft och glädje från lyckan hos andra folkkamrater, och framförallt från välgången hos folkgemenskapen. När hennes ungdom till slut är förbi gör åsynen av nya ungdomar henne inte arg och butter utan istället glad och munter och ger henne själv nya krafter och ny vitalitet. Om hennes eget liv blivit tomt på kärlek kan upplevelsen och åsynen av människor som älskar varandra ännu utstråla lycka och värme mot henne själv.
Även i de dystraste stunder och de hårdaste tider finner alltid den tyska människan ljusglimtar, även i det mest bittra lidande hittar hon källor att hämta kraft ur, även i den svåraste nöd ser hon inre rikedom. Människor som alltid tänker och känner negativt försvagar sin egen kraft och sitt folks kraft. I kristider kan det underminerande inflytandet från dessa negativa människor leda till katastrof.
Om däremot ett helt folk förenar sig i en positiv inställning till livet och till ett beslutsamt livsbejakande, då ger denna samlade positiva energi folket en oövervinnerlig, segerrik evighet; och den enskilda människan tar del av denna evighet.
Hoppa till huvudinnehåll
