INSÄNDARE. En vanlig svensk medelklasskvinna berättar hur om hur hon vaknat upp från sitt sovande tillstånd och genomskådat den västerländska s.k. demokratin, som kapats av en mörk agenda.

Jag har alltid gillat den svenska naturen och jag har alltid känt att jag själv är en del av något större här. Mina förfäder har bott här i Norden sedan urminnes tider. Jag kan se spåren av dem i landskapet.

Det är bl.a. stora gravhögar som många tusen år gamla reser sig som fyrar över åkrarna här i Skåne. Där vilar några av mina förfäder. Hundratals generationer som levat här i landskapet före mig har sett samma högar. Vi delar denna upplevelse. Den binder oss samman och skapar kontinuitet genom årtusendena. Det är en hisnande känsla.

Kungshögarna i Oxie. Foto: Privat

När jag kör till olika platser här, så reser jag längs vägar som faktiskt är gamla bronsåldersvägar. Människor har rört sig längs dessa farleder – på väg till marknader, på väg till kusten, på väg till sitt hem. Precis som jag gör.

Våra förfäder lever kvar genom oss, vi bär dem med oss, deras upplevelser blir våra upplevelser. De är vårt ursprung, jag är en del av jorden jag går på och landskapet jag lever i.

Jag älskar stränderna, kullarna, åkrarna, fåglarnas flykt över himlen. Åsarna som sträcker sig som sömniga jättar över landskapet, spåren från inlandsisen. Pilevallarna och de gamla gårdarna. Jag föreställer mig hur byarna för tusen år sedan låg hukande med små hus och små fönster, med en eld och en härd som gav värme och trygghet till de som bodde där. Hur folket i byn hjälptes åt att överleva, hur hjälpen från en granne kunde vara skillnad mellan liv och död.

Trolsk svensk natur (genrebild) – Foto: Pixabay (CC0 Creative Commons)

Dagens svenskar är ättlingar till de som en gång levde här. De som bröt åkrarna och brukade jorden. De som genom många umbäranden skapade det vi har idag. Vi har det bra här idag, tack vare dem. Det är vår plikt att vara tacksamma för förfädernas slit, och att ta hand om och föra allt detta vidare till våra barn.

Sov i många år
Jag sov gott i många år. Jag tyckte att det var ganska okej med mångkultur. Jag var lite stolt över att Malmö hade rykte om sig som falafelstaden. Jag kunde dock tycka att det var jobbigt när jag inte förstod språket som talades runt omkring mig. Jag kände mig då som om det var jag som var utomlands, kände mig främmande i min egen stad. Men på det hela taget tyckte jag att Sverige var ett bra land och jag litade på de folkvalda som hade fått förtroendet att ta hand om det som är vårt.

Uppvaknandet
I september 2015 hände något konstigt. Plötsligt syntes samma bild överallt. Det var ett foto av en liten pojke som låg död på en strand. Bilden syntes på löpsedlar, på kändisars Instagram och bloggar, den fanns på tidningars förstasidor och på TV-nyheterna. Överallt höjdes kraven för att vi måste ta emot dessa flyktingar i Europa.

Bara det att det var en arrangerad bild. Fotografen hade burit iväg med pojken och lagt honom i en önskad position så fotot skulle bli rätt. Så som man gör med propagandabilder. Det visade sig också att det var pojkens pappa som indirekt orsakat pojkens död. Pappan ville nämligen ha nya tänder och det kunde Sverige tillhandahålla kostnadsfritt, till skillnad mot det turkiska flyktingläger där familjen befann sig. Vad jag förstår hade pappan dessutom kört båten, som överlastad med betalande flyktingar kapsejsat, med följden att bland andra denna pojke dog.

Propagandabilden gav som väntat resultatet att européerna tyckte det var fullständigt i sin ordning att de lagar som stiftats för att skydda Europa sattes ur spel. De i stort sett krävde att flyktingarna skulle tas hit. De stod upp och sjöng och höll i stora skyltar med ”Refugees Welcome”.

Offer för masspsykos? – Foto: Pixabay (CC0 Creative Commons)

Själv tyckte jag att det påminde om en masspsykos. Jag såg skrämmande filmer av hur något som såg ut som arméer av män tågade mot Sverige. De såg arga ut. Det uppstod tumult på tågstationer, de sparkade sig fram genom stängsel, det var som en aldrig sinande ström av unga afrikanska och arabiska män som tågade mot norr.

Danmark frågade om de skulle släppa över dessa horder till Sverige. Jag förväntade mig att Schengen och Dublinförordningen skulle gälla. Att svenska staten skulle skydda Sverige mot invasionen. Men nej. De gjorde inget. Stefan Löfven som axlade rollen som hela Sveriges landsfader hade proklamerat att hans Sverige bygger inga murar och det var i enlighet med denna hans övertygelse han hanterade situation. Sverige gick mot systemkollaps enligt MSB, men det bara fortsatte att strömma in främmande folk i landet.

Människor som i många fall saknade identitetshandlingar fick fritt inflöde. De fick åka gratis på våra tåg som de svinade ner. Flyktingar, som rest över halva jorden och genom 10-tals fredliga länder för att ”fly undan kriget”, klagade på maten och standarden på boendena som vi gav dem. Tino Sanandaji, en nationalekonom som jag aldrig hört talas om tidigare, berättade att det som pågick hotade Sverige som välfärdsstat. Han visade också hur svensk media mörkat kring invandringen i många år.

På Centralstationen i Malmö härskade eufori och glädjefnatt. Genomgoda människor ordnade med nallar till barnen och massage till de vuxna, men när jag såg bilderna kunde jag inte skilja de flesta barn från de vuxna. Jag såg löjeväckande bilder av fullvuxna män som satt och höll i en nalle. Jag såg extatiska svenskar som klappade om barn som var större än de själva.

Jag som knappt vågat besöka den hemska hatsajten Avpixlat tidigare, började läsa febrilt. Jag läste kommentarer som skrämde mig. Att det var meningen att Sverige skulle gå under, att Sverige var ett testland inför NWO. Att det fanns något som hette Bilderberggruppen. Att Sverige i själva verket är en demokratur.

Både Fredrik Reinfeldt och Löfven hade kort innan de blev statsministrar liksom av en slump besökt denna Bilderberggrupp. Vilket sammanträffande.

Det gick inte att sova längre. Jag började vakna.

Godhetens zombietriumf
När jag ville samspråka med människor i min närhet, så stötte jag på något helt oförklarligt. Till min stora förvåning höll inte svenskar i min närhet med mig. De såg ingen fara med det som jag uppfattade som en regelrätt invasion, utan de verkade tycka det var helt okej att det strömmade in främmande män som ”flytt” över halva jorden för att komma hit.

De ansåg att det var vita män som var lite jobbiga, men allt annat var utmärkt. Det fanns visserligen enstaka rötägg bland de som kom, men på det stora taget var allt helt underbart i paradiset Sverige.

De hade även lärt sig att rapa ”Det är högutbildade som kommer” och ”De kommer att rädda våra pensioner”. Allt medan Tino Sanandaji berättafr att de inte var högutbildade och att de inte skulle kunna finna arbete i en högteknologisk nation som vår.

Framför allt lät folk i min närhet tydligt förstå att de själva var mycket goda, medan de ansåg att jag höll på att bli mycket suspekt.

Inprogrammerad zombie – Foto: Pixabay (CC0 Creative Commons)

Idag kan jag inte låta bli att undra vad det är med dessa svenskar som förlorat all självbevarelsedrift och lydigt underkastar sig folkutbytet och vad värre är – de tycker det är något fint och behjärtansvärt. Det finns förstås en anledning till att så många svenskar fortfarande sover eller beter sig som inprogrammerade zombies.

Hjärntvätten genomsyrar hela det svenska samhället
Jag läste om Lilla Saltsjöbadsavtalet där det sägs att journalister kommit överens om att inte berätta etnicitet på brottslingar. Till min stora förvåning kunde jag se på Avpixlat att många brottslingar inte var vita, så som jag trott, utan att det fanns en annan verklighet än den som beskrevs i vanliga media.

Jag i min enfald hade utgått från att journalister beskrev en objektiv sanning. En stor aha-upplevelse var att det som jag uppfattat som en bred nyanserad media-bild i själva verket bestod av ett par-tre aktörer. Det är Bonniers, Schibsted och Stampen som äger TT och de flesta dags- och kvällstidningar. De äger även tidningsmagasin, bokförlag, TV-bolag, SF, SF Bio osv.

Det säger sig självt att det är skillnad på om 100 tidningar objektivt på varsin hand rapporterar om ett skeende, då man kan förutsätta att olika vinklar belyses och olika slutsatser dras, eller om alla de 100 publicerar i stort sett samma artikel. Det är också uppenbart att det går att påverka ett land ganska rejält genom makten att styra nästan allt ifråga om vad som ska få komma till uttryck i film, tidningar, TV och böcker.

Jag upptäckte att det fanns något som hette ”agendasättande journalistik” och att draken DN med chefredaktören Peter Wolodarski öppet deklarerat att de inte avsåg att skildra en objektiv verklighet utan istället ska bedriva agendasättande journalistik: ”Vi kommer att satsa mer på denna typ av agendasättande journalistik som får oss att både tänka och känna”. För mig är det tydligt att det man då arbetar med är propaganda och inte längre nyhetsjournalistik.

Jag läste Lars Berns blogg, om klimathotet som inte är något hot. De ljuger och manipulerar forskningsresultat för att skapa rädsla, för att driva flocken i viss riktning.

Jag läste om Kalergiplanen som alltför bra stämmer på det som händer i Europa idag.

Jag funderade över det faktum att staten sett till att folket inte har ekonomisk möjlighet att uppfostra sina egna barn utan att de i tidig ålder lämnas över till dagis, att uppfostras av av samhället godkända programmerare. Därefter tar skola och universitet vid, institutioner som också de starkt präglas av den enda godkända doktrinen = värdegrundsmarxism/kulturmarxism.

Jag läste mycket mer och jag drabbades nästan dagligen av den ena hjärtattacken efter den andra, bildligt talat, efterhand som jag började se i vilken förljugen liten bubbla jag och många svenskar med mig levt i.

Insikter
Smärtsamt nog tvingades jag inse några otvivelaktiga fakta.

Det pågår ett folkmord på etniska svenskar. De håller på att ta vårt land, där vi bott i tusentals år, i från oss. De försöker intala oss att vi inte har någon egen kultur och att vi inte är något ursprungsfolk i Norden.

De pratar orwellianska, dvs de säger att vitt är svart och tvärtom. Det är skrämmande, det är fasansfullt. Varje dag som går tickar tiden för vårt folk ut. Det är hög tid att resa sig och att sätta de på plats som håller på att förgöra oss!

De säger att vi vunnit i ett lotteri och att det är vår plikt att ge bort allt vi har till miljoner främmande människor som tydligen måste komma hit för att få det bra. Det är ganska uppenbart att resultatet av det lär bli att vi alla får det mycket dåligt. Om de 60 miljoner människor som är på flykt idag ska komma till Sverige kommer vårt land att gå under, precis som en livbåt sjunker om man lastar båten med mer än den kan bära.

Jag frågar mig vad det är för mening med att vi i Sverige också ska svälta och bo i ett u-land? Skulle det inte vara bättre att se till att de 60 miljonerna får det bra i sina egna länder och att lösa de problem som drivit dem på flykt?

Jag läser dagligen om våldtäkter, bränder, skjutningar eller knivattacker i mitt plågade land. Jag läser om svenska pensionärer som svälter och som får leta i soptunnor efter pantburkar för att dryga ut pensionen. Jag läser om främlingar som får villor för miljoner medan svenska ungdomar inte har någonstans att bo utan får bo kvar hemma hos föräldrarna.

Våra sjukhus måste numera ha vakter och pansarglas.

Vi svenskar måste i vårt sekulariserade land bekosta religiösa könsstympningar med våra skattepengar.

Det finns tydligen alternativa lagar som gör att vissa utvalda inte behöver följa svensk lag. Det som en etnisk svensk hade bestraffats hårt för, går det bra att göra för de som har rötter i andra kulturer. Dessa får löjligt låga straff, om ens några alls.

Det som går bra att säga eller göra för en främling (eller en zombie), det hamnar en svensk ofta i fängelse för. En fritt tänkande svensk kan även få fängelse för att ha målat en tavla, att gått på ett visst sätt eller hållit armen i felaktig vinkel.

I Sverige får man inte längre uttrycka sig fritt – Foto: Pixabay (CC0 Creative Commons)

Främlingar sitter bl.a. som nämndemän i domstolarna och kanske är det förklaringen till att främmande ”pojkar” inte får kännbara straff för olika allvarliga brott, medan fritt tänkande svenskar får hårda straff för minsta förseelse och även för hittepå-brott som att de promenerat på fel sätt eller vinkat.

Kämpa för sanningen
Jag har vaknat upp ännu mer efter att jag börjat läsa på Nordfront och där upptäckt långt mer starkare sanningar.

Jag ser modiga människor, som står upp mot den galna hypnosen som råder i landet. De får utstå stenar genom fönstren eller att zombies eldar upp deras bilar på deras egen tomt. När de blir attackerade och misshandlade av de inprogrammerade zombierna så döms de till fängelse för att de försvarat sig! Ändå ger de sig inte och viker inte en tum i kampen för vårt folks överlevnad.

Den dagen jag läste om att Nordea stängt ner Motståndsrörelsens bankkonto blev den dagen jag bestämde mig för att detta inte ska få fortsätta. Det måste få ett slut, det som pågår i Sverige idag. Det var då jag tog kontakt med den enda sanna oppositionen som finns i vårt land idag.

Vilket väljer du? – Foto: Pixabay (CC0 Creative Commons)

Genom kontakten med några av de hjältar som kämpar för att rädda vårt land fick jag sedan veta så mycket mer. Jag insåg att jag varit så mycket mer lurad än jag någonsin kunnat föreställa mig. Att de som jag trodde var ”De goda” i själva verket var de onda. Jag blev nämligen rekommenderad att se ”The Greatest Story Never Told” en dokumentär om andra världskriget, som visar en sanning som inte berättas. Sök på Youtube, så hittar du den!

Jag såg ett land där människorna var lyckliga. Där ordning och reda härskade, där man hade mat på bordet och ett arbete att gå till. Där man byggt upp ett land som sargats genom första världskriget och höll på att befria sig från det ok som tryckt ner dem.

Ett sådant land får förstås inte tillåtas att finnas. Detta lands existens utmanade ”De godas” allsmäktighet, de som i bakgrunden styr vår planet. Jag som alltid trott att Adolf Hitler var ond, kunde istället se att det var han som erbjöd fred, medan ”De goda” skapade ett fruktansvärt krig där miljoner människor dog. Vinnarna har sedan genom intensiv propaganda under decennier skapat en felaktig bild av hela skeendet, där Hitler utmålas som en galen tyrann och de själva som befriarna.

Tyskland led fruktansvärt under kriget där ”De goda” brandbombade städer som Dresden, Berlin och Hamburg. Där brinnande mödrar sprang med sina barn i famnen och där tyska familjer låg brända på gatorna. Detta oerhörda krigsbrott talas det inte nämnvärt om!

Jag läste ”En tom säck kan inte stå” av Lars Adelskough. Den finns att köpa här. Här läste jag ännu mer skakande sanningar. Förintelsen genom systematiskt utrotande genom gasning, verkar nämligen även den vara en lögn.

Ärligt talat, marken skälver, jorden har rubbats ur sitt läge. Jag har tagit det röda pillret, jag är klarvaken och aldrig att de kan söva mig igen. Min verklighet blir aldrig igen densamma.

Hopp för framtiden
Mitt hopp för framtiden är att svenskarna gör sig fria från narkosen. Att de stänger av TV:n och Let’s Dance och istället leker och pratar med sina barn. Att de börjar ifrågasätta medias och public services ensidiga information.

Om vi alla får möjligheten att ta del av verklig kunskap, istället för den falska propagandan som prånglas ut av de styrande, kommer vi att kunna göra medvetna – och därmed bättre – val i våra liv.

Narkosen är mycket lockande, det gör nämligen ont att se klart. Det är enklare att sova och att låta det viktiga i livet vara att sträva efter en gucciklocka och att kolla på Mellon. Men att sova kommer inte att rädda dig och dina barn.

Tiden rinner ut – Foto: Pixabay (CC0 Creative Commons)

Kämpa mot folkmordet på oss etniska vita svenskar och de som vill att vi ska blandas ut och att vår kultur och vårt land ska förintas! Det är bråttom!

Jag hoppas att svenskarnas ögon öppnas och hur de ser hur man försöker påverka oss att ta aktiv del av förintandet av vår ras. Att de genomskådar reklamen (den visar t.ex. ofta en vit kvinna med mörkhyad man) och styrda tv-debatter, mörkandet och agendasättandet från media och inte minst ljugandet och vilseförandet från public service.

Att de ser hur tidningar som t.ex. Expressen driver häxjakt på fritänkare och får olika kanaler som granskar makten nedstängda. Regimmedia vänder gärna på ordens betydelse och kallar de nedstängda kanalerna för ”hatsajter” och oliktänkande för ”näthatare”, medan det verkliga hatet utövas av dem själva och deras medlöpare.

Yttrandefriheten begränsas alltmer, eftersom etablissemanget inser att dess dagar är räknade. Det är val 2018 och de har ett arbete att utföra. De ska förstås tysta sina meningsmotståndare och de skyr inga medel.

Jag kämpar för våra förfäders skull, deras slit ska inte ha varit förgäves. De vilar i högarna, men jag är vaken här och nu. Jag ska göra allt jag förmår att värna det som givits åt oss att förvalta åt våra barn!

Lita inte på våra onda makthavare utan kämpa mot de som vill utrota vårt folk. Gå med Motståndsrörelsen nu! Vi blir fler och fler för varje dag som vaknar och som ställer oss upp mot den smygande diktaturen och folkmordet på vårt folk!

/Silverruna

• Publicerad:
  2018-03-27 19:00

Kategoriserat som:
• Djur & Natur
• Insändare
• Kärnfrågor
• Opinion
• Opinion & Motstånd
• Ras & Invandring