KOMMENTAR. Nordfronts chefredaktör kommenterar de fall av censur och repression som vi sett nu i slutet av året.
I tisdags pågick en kampanj där flera alternativmedier stängde ner sin verksamhet över dagen för att uppmärksamma att Swebbtv förra veckan fick sin kanal raderad från Youtube. Det var en vettig kampanj, om än man kan tycka att fler borde ha reagerat hårdare redan för flera år sedan när mer radikala aktörer började censureras.
Efter detta hände flera saker på kort tid:
Att bedriva laglig oppositionell verksamhet i Sverige blir allt svårare. Sedan länge har vi lagen om hets mot folkgrupp som förbjuder viss retorik och vissa slutsatser från att yttras offentligt. Ovanpå den statliga censuren har vi den privata censuren där sociala medier godtyckligt modererar bort vissa röster helt ur den politiska debatten.
Om du trots den omfattande politiska censuren lyckas driva en hemsida som lockar många läsare, då kan bankerna gå till attack och stänga ner dina bankkonton för att strypa förmågan att ha anställda medarbetare och i värsta fall tvinga en hemsida att stänga ner eftersom det inte finns pengar för att hålla sidan uppe på nätet.
Lika lite som Swebbtv eller Svegot var de första att censureras av Youtube är Fria Tider de första som stängts ner av bankerna. Det drabbade Nordfront och många andra aktörer redan för flera år sedan och vi kommer nog ta juridisk strid i frågan nästa år, efter att vi blivit klara med vår juridiska konflikt med Svenska akademien som vill förbjuda oss från att citera Hávamál och andra klassiska verk.
Vid sidan av bankerna har också Skatteverket trätt fram som ett politiskt maktmedel som sätts in mot medborgarjournalister. Detta är nog också något Nordfront får återkomma till nästa år då vi ännu inte uttalat oss om detta men som vanligt varit tidigt utsatta för systemets fulknep även här…
All den här repressionen har betydande effekter:
1) Den marginaliserar de som drabbas av den.
De utsatta får mindre läsare, mindre ekonomiska resurser och mer onödigt arbete när de måste leta nya plattformar och tekniska lösningar efter en nedstängning.
2) Den uppmuntrar till självcensur och beröringsskräck.
När andra ser någon utsättas för repression blir deras reaktion ofta att de drar sig undan och modererar sitt budskap. Detta sker ofta instinktivt och undermedvetet men bottnar ju i att man vill undvika samröre med de som utsatts för repression eftersom man inte själv vill riskera att drabbas av samma sak. Utöver samröre vill man av samma skäl undvika att säga och göra samma saker som de redan förtryckta, då man sett vad det kan leda till.
Ett konkret exempel här är väl att det är väldigt få alternativa medier vid sidan av Nordfront som öppet vågar kritisera judisk makt och inga andra som gör det lika rakt på sak och obrytt som vi gör det. I vissa fall kanske det beror på att stora delar av alternativmedia – precis som mainstreammedia – står under judiskt inflytande, men i andra fall kanske man inte har råd att bli avstängd från Youtube eller så har man en ansvarig utgivare som är rädd för att hamna i fängelse.
3) Den skapar bitterhet som kan leda till onödig missämja.
Problemen repressionen skapar gör lätt de drabbade bittra och lättretliga. Bitterheten riskerar också att riktas mot de som inte drabbats av repressionen och därmed har fördelar som upplevs som orättvisa.
”Varför får de ha bankkonton?” ”Är inte alla som får presstöd eller redaktionsstöd kontrollerad opposition?” ”Om vi hade fått ha kvar vår Youtube-kanal hade vi haft fler tittare än de där jävlarna.”
Sådana tankar och känslor väcks ofta när man drabbas av tung repression. Det är också en utstuderad del av repressionen. Genom att inte slå mot alla samhällskritiker samtidigt utan istället ge sig på några få åt gången uppmuntrar systemet till splittring och rygghuggande istället för solidariskt motstånd mot repressionen, vilket hade varit lättare att bygga om alla aktörer drabbades av repressionen vid samma tillfälle.
Solidaritet – det enda svaret på repression
Repression är en del av den politiska verkligheten i Sverige och många andra länder. Det går inte att komma ifrån det faktumet, det enda vi som bedriver oppositionell verksamhet kan göra är att protestera mot repressionen och hitta vägar runt den.
För att verkligen neutralisera effekterna av repression krävs det dock kollektiv solidaritet. Med detta menar jag att när staten eller något storföretag slår ner på en aktör, då måste andra grupper och individer backa upp den utsatta aktören.
Här är några konkreta saker du som enskild person kan göra om någon aktör inom alternativmedia drabbas av repression:
För egen del väljer jag att personligen Swisha en donation till Svegot nu eftersom de tidigare agerat solidariskt och stått upp för vår och andras yttrandefrihet. Jag uppmanar också alla våra läsare att göra något för åtminstone en av de här nämnda aktörerna som den senaste tiden drabbats av repression. Även om du bara gör en liten handling får det stor effekt om vi är många som gör det samtidigt och det är en moralisk plikt att stå upp emot det politiska förtrycket i Sverige.
Hoppa till huvudinnehåll
