RYSSLAND. Byar på den ryska landsbygden tar sig an föräldralösa vita barn för att rädda barnen och för att utveckla samhället.

Barnen finner livet och varandra på ryska landsbygden. Videoskärmbild.

Sveriges Television har i ett reportage berättat om byn Sjapy i Ryssland. På grund av att det bara bodde fem barn i byn skulle byskolan läggas ned.

Normalt växer föräldralösa barn i Ryssland upp på barnhem, så som var fallet i Sverige långt in på 1900-talet. Idag bor det 72 000 barn på statliga barnhem i Ryssland. Men när byskolan i Sjapy skulle läggas ned, gjorde lärarinnan Jelena Jegorenkova tvärtom. Sjapy blev en by som tog sig an vita föräldralösa ryska barn och det blev vändningen för hela byn som höll på att tyna bort. Nu bor det 41 barn i byn varav 37 är fosterbarn.

Så fort barnen kom började hela byn förändras till det bättre, berättar Jegorenkova.

— Det kom 25 barn på kort tid. Det tog ett halvår att vänja oss vid våra barn. Folk i byn iakttog oss skeptiskt. Men efter det halvåret bestämde sig andra kvinnor i byn för att ta fosterbarn.

Tatjana Bojkova som är i övre medelåldern hade tre barn tillsammans med sin make men blev änka när hennes man dog redan vid 46 års ålder. Att bli fostermor kom att bli en vändning i livet.

14-åriga Lena var det andra fosterbarnet som kom till Tatjana Bojkova i Sjapy. Då var hon tio år. Hon tycker att livet har vänts från att vara dystert till något ljust och positivt. För livet på barnhem är kärlekslöst.

— Där finns ingen mamma. Det finns ingen som bryr sig om en och ingen man kan älska. Här får man plötsligt en familj, säger Lena.

Kärleken växer med tiden
Socionomerna på de sociala myndigheterna som beslutar om placering av fosterbarnen minns Lena med värme. Hon var intelligent, hade framåtanda och ville skapa sig ett bra liv, så myndigheternas observationstid av henne blev inte lång. Det beslutades att hon skulle få komma till Sjapy. Nu sprider Lena och de andra fosterbarnen ljus och framtidstro i byn.

Violeta var den tredje flickan som skickades till Jelena Jegorenkovas skola i Sjapy. Hon såg sin farbror sticka en kniv i hennes biologiska mamma. På väg till sjukhuset satt kniven kvar i bröstet. Violeta följde med i ambulansen och gav mamman vatten. Sedan dog hon.

— Först känner man bara respekt för barnet, det tar tid innan kärleken kommer. Vi älskar inte varandra direkt, det är omöjligt, säger Jegorenkova och tillägger att barnen har sår som de kommer att bära med sig hela livet. Det kan också göra dem hårda och svåra ibland. Det går heller inte att som vuxen med ett normalt liv bakom sig fullt förstå dem, menar hon, men att kärleken är stark liksom banden dem emellan.

Lena vill vidareutbilda sig men sedan vill hon återvända till Sjapy och sin familj där. Och framgångssagan för avfolkningsbyn Sjapy sprider sig. Fler byar har tagit efter idén med att organisera fosterföräldraskap för ryska barn för att vända livet både för barnen och för samhällena.

Källa:
SVT Play: En by av barn

  • Publicerad:
    2019-11-25 18:00