FOLKGEMENSKAP • Framtiden kräver att rasmedvetna nationalister redan nu börjar flytta ihop för att stärka motståndskraften mot det mångetniska Sverige.

Människor som är rasmedvetna nationalister tenderar att bo långt ifrån varandra. Det kan ibland vara flera timmar mellan två människor. Människor idag är alltså väldigt utspridda, för utspridda hävdar jag. Jag har tassat på det här ämnet tidigare och tänker nu expandera fördelen med det här ytterligare.

De långa avståndens förutsättningar gör att det blir avsevärt merarbete för att träffas fysiskt och få ihop sammankomster. Vad som också sker är att det inte byggs upp en stark lokal förankring som blir bestående i årtionden. Det har funnits förr, Karlskrona är ett sådant exempel där vanliga människor förknippade staden med ”nazism”. Denna ökändhet finns inte riktigt idag, det närmaste är Ludvika, mycket tack vare att media lyfter upp staden som Nordiska motståndsrörelsens starkaste fäste. De kommande demografiska förutsättningarna kan åtgärdas med sammanflyttning till en ort för att påbörja en långsiktig planering för att säkra vita rasliga enklaver. Tyvärr kommer även i dessa områden finnas utblandning med främmande raselement, men i mindre grad.

Som ett historiskt exempel som lyfts upp positivt bland allmänheten är den judiska kibbutzen. Dessa kibbutzer startades upp av judar med en stark socialistisk karaktär och ideologi. En nödvändighet eftersom dessa ofta befann sig runtom en majoritet av araber, beduiner, druser och andra folkslag. När Israels gränser expanderades då skapades också kibbutzer längs gränserna som en sorts civil gränspostering där dessa var en del av det israeliska försvaret. Tänk på detta när Israel gnäller om att deras befolkning vid gränserna utsätts för beskjutning, det är bara en form av att medvetet använda ”civila” som sköldar från deras sida.

Sammanhållningen i gruppen var och är fortfarande nyckeln till överlevnad. Individualisten är inte det som behövs så som kampen ser ut idag och definitivt inte i framtiden. Detta skall inte misstolkas som att individualisterna är värdelösa eller obrukbara, tvärtom finns det saker som kan göras av de som ser sig som individualister. Vad jag menar är att det hade varit bättre om individualisterna anammade mer socialistiska idéer och accepterar att stommen av idéer och tillvägagångssätt kommer vara enligt socialistisk folkgemenskapsmodell.

Att få folk att flytta tillsammans görs bäst när människor är unga. Äldre människor med familj, arbete och barn i skola gör det svårare att flytta ihop. Då blir det som sagt problem att kanske flytta barnen ifrån deras kompisar, att hitta nytt arbete, att lämna vänner och familj som kanske inte hyser samma åsikter. Eller så har man bott på samma plats i hela livet och det är svårt att lämna ”heimat”. De som inte har problem med att flytta ifrån ”heimat” har kanske en viss rotlöshet i sig som kanske är positiv i det här fallet men långt ifrån alltid.

Fördelarna överväger nackdelarna i den nuvarande situationen

Fördelarna är många, folk kommer närmare varandra. Träningar, sammankomster, umgänge i gruppen kommer att kunna utökas och bli mindre kostsamma. Planeringsarbete kan bli mer frekvent och därmed kan större politiska aktioner förberedas på ett helt annat sätt. Gravida kvinnor eller kvinnor som har sjuka, eller fängslade män kan enklare få understöd av gruppen under den svårare tiden. Självklart med vetskapen att de behöver ställa upp när någon annan behöver stöd i framtiden.

Gemensamheten med andra barn vars föräldrar har en sund livsåskådning kommer också att möjliggöra en sundare uppväxt där ideologiska gift som sionism, liberalism, marxism och perversiteter blir mindre exponerade för barnen och där det kommer bättre förbereda dem inför Sveriges framtid.

Nackdelarna är att när människor flyttar samman så försvinner lokalkännedom, att nätverka lokalt, men internet möjliggör en större spridning för sådant. Det blir lättare för myndigheter att hålla koll på dessa grupperingar, men gruppen blir mer sammansvetsad, polismakten är redan idag underbemannad och värre kommer det bli.

Att tänka nytt och anpassa sig

Om vi leker med tanken att en grupp flyttar ihop, genast kommer det området få flest resurser, och det är bra. Men man får inte bli enögd, man får inte i framtiden tänka på att alla måste dit eller att man bara skall bygga upp runt den här grupperingen. Samma tankesätt som judarna gjorde i Palestina måste också tänkas i Sverige, att man tänker på att expandera och erövra nya områden. Det måste den första grupperingen förstå,  eftersom de kanske önskar att resurserna kommer till deras gagn. Eftersom vi i framtiden måste slåss mot det mångetniska ”paradiset” som den judiska eliten, liberaler och marxister gett oss krävs det att grupperna är visionära istället för egoistiskt småsinta.

Visioner byggs inte på en dag, vecka, eller år utan det kanske tar årtionden eller århundraden av hårt arbete innan visionen uppfylls. Därför är det också viktigt att varje person accepterar att det kommer att bli många små framsteg mot det visionära slutmålet och att kampen för dessa aldrig slutar. Först när du dör får du ro och då har du fostrat nästa generation som fortsätter i samma anda och de i sin tur fostrar sin nästa generation.

I dagsläget hävdar jag att sammanflyttning är ett delsteg i det visionära målet om att säkra rasens överlevnad. Det är ett delsteg som bör eftersträvas, uppmuntras och planeras för. Det kommer att ta lång tid och alla kommer inte vara delaktiga men om vi skall lyckas då måste kampen effektiviseras genom sammanflyttning för oss rasmedvetna nationalister.