RECENSION. När George Lucas sålde rättigheterna till Lucasfilm till Walt Disney Company var vi nog många som antog att en av vår tids stora filmsensationer skulle ta en dramatiskt vändning till det sämre. Resultatet blev en förvånansvärt underhållande film, dock med ovanligt många politiska pekpinnar.
Den nya filmen producerades och regisserades av JJ Abrams, en stor judisk Hollywoodproducent med alster som de nya Star Trek-filmerna, Cloverfield, Super 8 och en drös tv-serier bakom sig. Manus skrevs av JJ Abrams och två stora namn till, Michael Arndt och Lawrence Kasdan. Michael Arndt har skrivit manus till bla. Toystory 3 och Hungergames. Lawrence Kasdan är mer intressant i det här sammanhanget, han var med och skrev manus till både Rymdimperiet slår tillbaka och Jedins återkomst. Han skrev även manus till Indiana Jones-filmerna för att nämna några ur hans gedigna resume.
George Lucas själv arbetade som ”kreativ konsult” för filmen, vilket innebär att han deltog i möten som behandlade historiearbetet med filmen. Lucas hade redan flera utkast för de nya filmerna vilka han lämnade över till Disney Company när han sålde sitt filmbolag, den nya trilogin skulle inte baseras på böckerna i Thrawntrilogin som utspelas efter Jedins återkomst utan den skulle handla om generationen efter, d.v.s. om Lukes, Han Solo och Leias barn och deras kamp mot det nya imperiet och ondskan. Temat i den nya filmserien skulle vara moraliska och filosofiska problem, och vad som krävs för att kunna göra skillnad på rätt och fel och att föra sina kunskaper vidare.
Det blev inte riktigt som George Lucas hade tänkt sig och resultatet är något han haft starka åsikter om. Han har bl.a. sagt att: ”De ville göra en retrofilm. Jag gillar inte det. Jag jobbade hårt med att göra varje film unik: Jag gjorde dem helt olika varandra – olika planeter, olika rymdskepp, för att det skulle kännas nytt.”
Första delen kan vi säga i stort sett är en remake på den första delen i den klassiska trilogin d.v.s. del IV. Väldigt mycket är samma sak, t.ex. en robot med en hemlighet som imperiet letar efter, en Jedi som har gått i exil, t.o.m. dödsstjärnan är med. Fast dödsstjärnan ser lite annorlunda ut, större men likafullt med en svag punkt; man tycker de borde lärt sig efter de andra två dödsstjärnorna som rebellerna sprängt redan. Årtusende falken är också med, fortfarande en rishög som nätt och jämt kan färdas i ”lightspeed”.
Flertalet av skådespelarna ur de äldre filmerna är med: Harrison Ford, Mark Hamill och Carrie Fischer för att nämna några. Många av filmseriens karaktärer är också med, måhända i andra former men likväl samma karaktärer, t.ex. en ny kejsare, en ny Darth Vader, en Jedi-lärling, en ny R2-D2 och en ny Yodaliknande karaktär – här gul med små ögon istället för grön med stora öron. Fantasin är förbluffande frånvarande i många avseenden.
Maz Kanata, den nya smarta Yodaklonen.
Hela historien känns väldigt mycket som ett sätt att knyta båda nya och äldre fans till filmserien och mjölka oss på pengar. Varför gör man annars om samma film igen nära 40 år senare när man med dagens teknik och kunskap kunnat göra något helt nytt och lika fantastiskt som första filmen? Det är förvisso rätt bra och underhållningsvärdet högt och jag tror de flesta Star Wars-fantasterna kommer att gilla filmen. Men jag känner mig ändå lite utnyttjad av att se den, och jag tror tyvärr vi kommer att få mer av den varan i följande delar.
Sedan har de ju som bekant givetvis också slagit in politik i filmen. Ingen av de tre goda huvudpersonerna, Rey, Finn och Poe Dameron, är en vit man vilket tydligen är något väldigt bra enligt vissa. Detta var något som bl.a. den judiske filmregissören och producenten John Landis hade synpunkter på efter att Lucas gjort den första filmen: ”At that time, you couldn’t find what they then called a ”coloured” face to be an extra. I remember after George Lucas shot Star Wars in London, he showed it to all of us and I said to him after the screening: ’George, is everybody in outer space white?'” Detta är något de verkligen tänkt på i den nya filmen. Då den kvinnliga hjälten är vit och den manliga svart kommer vi dessutom med all säkerhet även att få oss en rejäl dos med rasblandning i följande delar också.
Ett säkert kort för kommande rasblandning.
I de tre senaste filmerna, episod 1-3, tonade Lucas ner nazistanspelningen på imperiet, Abrams har däremot lagt ner mer krut på nazistanspelningarna. I den nya filmen heter de ”The First Order” och det är vad Abrams beskriver som vad som skulle ha hänt om tyskarna flyttat till Argentina efter nederlaget 1945 och försökt införa nationalsocialism där, eller ”rebuild the Third reich” som han kallar det. Vi får se ett storslaget tal från en av de onda, generalen Hux, i vad som närmast kan beskrivas som ett Nürnberg-tal och det är nära att vi t.o.m. får se en äkta segerhälsning. Den utförs tyvärr med vänster arm och med knuten näve.
En inte alltför subtil anspelning.
The First Order är lite ondare än imperiet och den nya onda Darth vader-karaktären, här Han Solos son Kylo Ren, är fylld av hat och ilska som ibland brister och han slår sönder inredningen med sitt lasersvärd. Hans hjälm känns ännu mer tysk än Vaders, som var mer omgjord, något som ytterligare spär på hur ondskefull och dödsnazistisk The First Order är.
Den nya skurkhjälmen, här extra nazistisk.
Feminism är också något som fått en stor plats, den nya Jedi-karaktären är här en kvinna, en väldigt stark sådan. Alltför ologiskt spöar hon upp Kylo Ren, helt utan träning. Som bekant tränade Luke Skywalker väldigt mycket innan han lyckades besegra Darth Vader, men här räcker det tydligen med att någon börjar prata om kraften så är kvinnan i fråga fullärd och kan allt från Jedi-mindtricks till att fäktas med lasersvärd som ett proffs. Den negroida huvudpersonen är dessutom beroende av nämnda kvinna och det kan bli intressant att se hur deras rasblandade relation utvecklas, kommer han att fortsätta vara den svaga eller vänder de på steken så vi får en negerhjälte och en lite svagare vit kvinna? Svåra beslut i PK-världens Hollywood.
Flera har också upplevt att humorn blivit betydligt mer infantil, robotar som säger ”fuck you” och allmänt amerikaniserad humor av lägsta snitt. Något som verkligen drar ner filmen några nivåer. Till filmens fördel kan vi däremot nämna att specialeffekterna är mindre förlitade på datorer och mer arbete har lagts på samma teknik som de använde på de äldsta filmerna vilket verkligen syns. Och vi slipper den störiga Jar Jar Binks.
Den nya störiga karaktären?
Vi får se om de tar ut svängarna lite mer i följande delar men jag skulle inte hoppas på några större mirakel. Filmindustrin i Hollywood är just det, en industri, och målet är att tjäna pengar, inte att skapa något nytt och spännande. Man kör på det vinnande konceptet, igenkänningsfaktorn och vi som publik kan bara förundras över vilka nya grepp de tar i sin enträgna jakt på våra pengar.
Hoppa till huvudinnehåll
