RECENSION • Daniel Olofsson har spelat kattspelet Stray och berättar här varför och om hur spelupplevelsen som katt var.

Stray är ett äventyrsspel som nyligen släppts till PC och Playstation där man tar rollen som en hemlös katt. Det kan verka som en simpel och tråkig spelidé att spela som en katt men jag förvånades när jag tog mig tid att spela detta nya och smått annorlunda spel. Men vi börjar med att backa bandet och ge en förklaring till varför just en recension av ett kattspel är aktuellt och varför det verkar som att katter är väldigt på tapeten just nu.

Nordfronts läsare har troligtvis läst några av mina artiklar och kanske till och med tagit sig tid att läsa om oss i Nordfronts redaktion. Där ser man ganska omgående att jag är en så kallad kattperson. Nu är jag kanske snarare en sann djurvän i en mer nationalsocialistisk anda där jag värdesätter djur väldigt högt och finner att djur ofta är mycket intressanta. Jag har ända sen barnsben fascinerats av djurprogram på TV och läst djurböcker, när det kommit till val av husdjur har det oftast blivit katter även om jag haft andra djur också.

Till en början var katterna på Nordfront mest en rolig grej som föddes när vi lanserade Veckans memer. Jag och några fler tyckte att katter var något vi borde använda i våra memer, därav min referens till katter i min presentation.

Katter är väldigt oskyldiga och ett populärt husdjur och när man sätter dem i en stark politisk kontext eller rent av antisemitisk blir det en komisk kontrast. För några år sedan fanns det inte så mycket kattrelaterade memer men det har kommit att ändra sig över tid. Mot en del av redaktionens vilja lyckades kuppen med att smyga in en och annan katt i Veckans memer lite då och då, och jag personligen använde även katter i en del av mina artiklar, till exempel i den om boken 1984.

Efter några år verkade det som att just katter i det mer nationella memandet började bli en trend och även den mer kontroversiella amerikanska nyhetssidan Daily Stormer hakade på med en speciallördag, en så kallad Caturday, det vill säga en lördag man ägnar åt katter. Fenomenet hade med andra ord även börjat få genomslag i Amerika.

Den 1 januari i år bildades den svenska Myndigheten för psykologiskt försvar. Nu kanske man undrar varför jag drar upp denna nya myndighet när jag har testat ett kattspel? Det kan väl inte vara så att vår regim börjar se katter som något annat än gulliga och roliga husdjur? Myndigheten för psykologiskt försvar beskriver sin verksamhet på följande vis:

Myndigheten för psykologiskt försvar arbetar för
att värna det öppna och demokratiska samhället,
den fria åsiktsbildningen och Sveriges frihet och
oberoende. I myndighetens uppdrag ingår att
identifiera, analysera och möta falsk och vilseledande information som är riktad mot Sverige eller svenska intressen.

Ur Bli inte lurad - en handbok om att känna igen och hantera falsk och vilseledande information.

I maj i år lanserade myndigheten en kampanj, Skratt som kan skada och en hemsida för denna kampanj, bliintelurad.se. På sidan kan man läsa lite om vad syftet är och det finns även en liten handbok man kan läsa eller ladda hem och studera så man inte blir lurad av alla onda krafter som önskar att slita den bräckliga demokratin i stycken, vilket tar oss raskt tillbaks till ämnet. På sida sex dyker nämligen en katt upp.

På bilden ser vi en mobiltelefon med en liten katt på skärmen men i skuggan av telefonen kan vi se en ondskefull demon. Jag kunde knappt tro mina ögon när jag lite förstrött klickade mig runt på sidan. Hade tanken med att gulliga katter kunde vara roliga för att på ett oskyldigt sätt driva med systemet verkligen slagit rot så pass mycket att vårt förljugna system såg detta som ett allvarligt hot?

Tydligen, för det var inte bara i myndighetens handbok katten förekom. Kampanjen begränsade sig nämligen inte till nätet utan den letade sig även ut i köttrymden i form av en landsomfattande affischeringskampanj och nu blev det verkligen storslagen komik.

Jag kan fortfarande inte smälta detta bisarra faktum. Bilder på söta katter har nu blivit ett hot mot demokratin och vår regim har uppenbarligen lagt ner väldigt mycket tid och energi på att följa utvecklingen av hur katter används i den digitala världen, kanske främst hos oss på Nordfront där odemokratiska kattmemer ofta förekommer.

Om jag inte hade sett handboken med mina egna ögon liksom affischerna skulle jag ha trott att någon trollade och försökte driva med mig men i dagens Sverige är katter så pass farliga för systemet att man anser sig tvingade att starta en kampanj där medborgarna ska upplysas om de hemska farorna med humor och satir, kanske främst just där katter förekommer.

När så det storslagna kattspelet lanserades var det en självklarhet att jag skulle testa det. Mina förväntningar var ganska låga, skulle det vara ännu en djursimulator likt Goatsimulator där man mest bara går runt, planlöst och kan göra idiotiska saker? Jag blev snart positivt överraskad.

Man börjar spelet rätt upp och ner som en liten katt i en grupp med andra katter. På ett mycket enkelt och självförklarande sätt lär man sig de få kontrollerna man styr sin fyrbenta vän på. Jag har spelat spelet på Playstation men det finns även till Windows och hur man styr katten där vet jag inte men jag kan tänka mig att spelet främst är utformat för just konsol. Man styr iallafall katten med vänster spak och kameran med höger spak. Håller man in R2 springer katten och man jamar med cirkel. Just att man kan jama är faktiskt en rätt rolig sak, man kan jama mot olika saker som övervakningskameror och få lite tips om man är på rätt väg men ofta är det bara kul att man kan jama. Förutom att jama kan man även göra andra kattgrejer som att sova och klösa på saker, dessa fyller en viss funktion men oftast finns de nog med i spelet mest med för att göra spelupplevelsen lite roligare. När man närmar sig saker man kan hoppa upp på signaleras det med ett kryss och trycker man på krysset så hoppar katten upp dit, enklare kan det nog inte bli.

Efter att man har börjat lära sig dessa enkla kommandon tar spelet sin början. Vår katt ramlar plötsligt ner i en stad som döljer sig i underjorden. Inspirationen till denna stad hämtade spelutvecklarna Koola och Viv skaparna av BlueTwelve Studios från Kowloon Walled City i Hong Kong. Denna stad var, medan den fanns, världens mest tätbefolkade med omkring 50000 invånare på 26000 kvadratmeter, det vill säga två invånare per kvadratmeter, väldigt trångt och saker överallt. Perfekt för en smidig katt med andra ord och nu börjar klurigheterna.

Man ges många möjligheter att hoppa upp på saker och det blir allt knepigare att lista ut vart man ska och hur man ska ta sig vidare. Ibland kanske man måste hoppa ner i en hink och åka en liten linbana eller välta saker för att hitta ledtrådar. Bitvis är spelet mycket öppet och musiken är stämningsfull och trevlig. Själva estetiken i spelet är också intressant, den är väldigt likt filmen Bladerunner och den nya Fashwave-stilen eller så kallad Cyberpunk.

I den underjordiska staden finns det inga människor utan bara robotar, ska vi anta att mänskligheten dött ut i något slags teknologiskt krig med intelligenta robotar? Fast det måste varit länge sedan för robotarna är apatiska och verkar sakna livsgnista helt i denna dystopiska framtidsvärld. Snart märker vi dock att det inte bara finns trötta och uppgivna robotar i staden. Det finns även en slags bakteriella insekter och elaka övervakningsrobotar och om man inte passar sig kan vår katt faktiskt dö.

Efter en del klurande tar man sig längre in i staden och träffar en liten robot som heter B-12 och med hans hjälp börjar spelet på riktigt. B-12 sätter en liten ryggsäck på kattens rygg vilket gav mig ett gott skratt. Katten uppförde sig precis som en katt oftast gör när den får nåt på ryggen, den blev överdramatisk och ramlade omkull.

Snart lär sig katten sig iallafall att gå med den lilla ryggsäcken och nu får man fler kontroller och funktioner. Man kan bland annat styra B-12 litegrann och man får en användbar ficklampa och nu när man har en ryggsäck kan man även packa ner saker man hittar och pusslen blir mycket klurigare. Tillsammans med B-12s hjälp kan man nu ta sig ut ur staden vilket är spelets mening.

Om man spelar snabbt, det vill säga utan att utforska så mycket utan bara göra det man behöver för att ta sig vidare, tar spelet kring 4-6 timmar. Om man vill göra allt som spelet erbjuder kan dock spelupplevelsen blir över 10 timmar. Detta kan tyckas som väldigt kort men jag tror att det här bara är början. Stray har fått en enormt bra respons och det lär komma en mängd med olika DLCs och kanske MMOs om jag får gissa.

Personligen gillade jag Stray, kontrollerna var enkla men väldigt exakta. Man har full kontroll över katten och de små detaljerna som jamandet och de små ljuden från tassarna och alla andra små trevliga kattsaker gör spelupplevelsen väldigt rolig och underhållande. Pusslen är bitvis rätt kluriga men samtidigt är de inte svåra att förstå vilket gör att spelet nog kan vara lika underhållande för en 5-åring som en 47-åring.

Så passa på att spela Stray innan Myndigheten för psykologiskt försvar terrorklassar det för att ha roligt med katter är som sagt ett hot mot demokratin.