FILMTIPS. Nu när vintern slagit klorna i Sverige passar det bra att lägga sig på soffan under en varm filt och se en bra film. För att passa den kalla och mörka årstiden tänkte jag bjuda på ett spännande filmtips som utspelar sig på Antarktis, The Thing från 1982.

The Thing har genom åren alltmer blivit ett slags science fiction-fenomen. Det hela började i form av en novell som heter Who Goes There skriven av John w. Campbell Jr. Denna publicerades första gången i tidningen Astounding Science Fiction Stories år 1938 och har genom årens lopp givits ut i flera olika upplagor och belönats med många priser. Bland annat 1973 utsågs den till en av världens bästa science fiction-berättelser av organisationen SFWA (Science Fiction Writers of America). Den har filmatiserats fyra gånger, blivit radioteater och det har pratas om en TV-serie. För er som gillar serietidningar finns det en handfull sådana med olika infallsvinklar av Thing-temat. Jag kan rekommendera Northman Nightmare där The Thing sprider ondska under vikingatiden.

The Thing i serieformat, här i Norden under vikingatiden.

Filmen från 1982 är den adaption som ligger novellen närmast och den har kallats en av de bästa och mest skrämmande science fiction-filmer som någonsin gjorts och den har i likhet med novellen också fått en mängd priser och utmärkelser.

Filmskaparen John Carpenter är kanske mest känd för Nordfronts läsare som mannen bakom kultfilmen They Live från 1988, men han har även gjort många andra stora filmer som Halloween, Christine och Flykten från New York. Just skräck är Carpenters styrka och The Thing utgör den första delen av John Carpenters hyllade apokalypstrilogi i vilken tre hyllningsfilmer till författaren H.P. Lovecraft ingår.

Filmbudgeten till The Thing uppgick till 15 miljoner dollar av vilka enbart 13 spelades in vilket har gjort att filmen avses som en flopp, men vad har pengar och kvalitet egentligen med varandra att göra?

En teori varför filmen inte blev den enorma succé den borde ha blivit är att Steven Spielbergs ET hade premiär två veckor innan och den hade som bekant en något snällare utomjording som huvudkaraktär. Att The Thing dessutom hade premiär samma dag som Ridley Scotts Bladerunner hjälpte troligtvis inte heller.

ET, en snäll alien som bara vill åka hem igen.

Den spännande och gripande handlingen i The Thing utspelar sig på Antarktis där ett amerikanskt forskarlag överraskas på sin bas när några till synes hysteriska och galna norrmän plötsligt dyker upp i jakten på en draghund. I tumultet som uppstår sprängs norrmännens helikopter och alla norrmän omkommer.

De amerikanska forskarna tar hand om hunden och beger sig till norrmännens forskningsbas i jakten på svar på detta till synes vansinniga hysteri. Väl där märker de att alla är döda och någon har bränt kropparna. De tar med sig en märklig bränd kropp som verkar ha dubbla ansikten tillbaks till sin bas för närmare undersökning. Plötsligt muterar hunden som norrmännen jagade till något onskefullt och fruktansvärt, den börjar absorbera de andra hundarna i lägret vilket tvingar dem att döda alla hundar. När de sedan obducerar den brända kroppen från den norska basen börjar de förstå att något är väldigt fel.

En riktig effekt är svårslagen, som den här ”hunden”.

De undersöker norrmännens forskningsmaterial vilket leder dem till en plats där norrmännen hittat ett rymdskepp som har störtat i isen och det verkar som de även hade hittat en av piloterna och tagit den till sin bas. Efter närmare undersökning och fler omvälvande händelser börjar de förstå att utomjordingen är en slags parasit som imiterar sin värd och tar över dennes kropp helt.

Nu vet ingen längre vem som är mänsklig och vem som är infekterad av parasiten. En av forskarna räknar ut, på sin fantastiska dator från 1982, att om någon skulle ta parasiten till civilisationen skulle mänskligheten vara utplånad inom 72 timmar. Nu måste den stoppas till varje pris innan alla i forskningsteamet tagits i besittning.

Just tanken på att det finns någon i ens omgivning som inte är den man tror och att denne dessutom besitter en enorm ondska är något väldigt skrämmande. Här skulle jag kunna dra några politiska paralleller men jag överlåter detta till läsarnas egna fantasi. Ett tips är dock att se They Live av samma filmskapare för att förstå hur han tänker kring vissa frågor.

Vem är vem? Hjälten R.J. MacReady gör ett enkelt test för att få parasiten att avslöja sig.

Specialeffekterna gjordes av Rob Bottin som även gjort effekterna i The Howling, Robocop och Fight Club för att nämna några. The Thing jobbade Bottin med sju dagar i veckan i över ett år och skapade ett verkligt mästerverk. Bottin jobbar mycket med latex, skulpturer och masker och åstadkommer här något som är enormt överlägset dagens dataeffekter som i mitt tycke oftast ser billiga och fantasilösa ut.

Det fantastiska stop-motion-monstret ”Blair-Thing”.

Musiken i filmen gjordes av ingen mindre än filmmusik-ikonen Ennio Morricone. Morricone är kanske mest känd för sin musik till många italienska westernfilmer men han har även gjort stämningsfull skräckfilmsmusik som i det här fallet.

En intressant detalj är att all musik som Morricone skrev till The Thing inte användes. Den hamnade på villovägar och slutade som filmmusik till Quentin Tarantinos antivita The Hateful Eight istället, tillsammans med huvudpersonen från The Thing, Kurt Russell.

Kurt Russel, då och nu.

Avslutningsvis kan det nämnas, för er som vill ha mer av The Thing, att det finns en prequel från 2011, men där får vi tyvärr en rejäl dos data-effekter. Filmen i sig är helt i linje med förlagan och bortser man från de underlägsna specialeffekterna så är den klart sevärd.

• Publicerad:
  2017-01-21 23:00

Kategoriserat som:
• Film & Serier
• Kultur & Kunskap
• Underhållning