MUSIK. Nordfront presenterar denna vecka låten The White Ship med det amerikanska rockbandet H.P. Lovecraft och benar mer i deras litterära namne och hans politiska tankevärld.
H.P. Lovecraft var ett amerikanskt rockband som var aktiva åren 1967-1969. Bandet bildades av folkmusiksångaren George Edwards som arbetade på skivbolaget med det passande namnet, Dunwich Records. (Dunwich är en by där några av fantasy/skräckförfattaren H.P. Lovecrafts mest kända alster utspelas.)
Edwars hade tidigare spelat in några covers, bland annat Beatles-låten Norwegian Wood men det var när han och den klassiskt skolade musikern och sångaren Dave Michaels började spela in musik som ett band bildades. Slutet av sextiotalet är känt för många experimentella och innovativa musikgrupper och artister men väldigt många försvann också, bland annat just H.P. Lovecraft.
Bandet tog sitt namn efter författaren Howard Phillips Lovecraft, som den här veckans låt mest kommer att handla om, och när man blandar hans verk med experimentell rockmusik får man något väldigt unikt och annorlunda. Många av bandets låtar baseras på Lovecrafts berättelser och tillsammans med deras musik och stämningsfulla körsång målas det upp spännande bilder och landskap. För er som inte läst något av H.P. Lovecraft kan novellen Den lurande skräcken ge en bra bild av hans målande författarskap.
Varelsen kom plötsligt och oväntat; en demon som likt en råtta kravlade sig upp ur fjärran ofattbara avgrunder, helvetiska flämtningar och halvkvävda stönanden, och sedan vällde en flodvåg av månghövdat missbildat liv fram ur hålet — en vedervärdig, nattfödd flod av organisk förruttnelse, långt mer fasansfull än det vanvett som kan födas i en sjuklig människas perverterade hjärna. Den vällde kokande, fräsande, sjudande och bubblande likt etter upp ur det där gapande hålet, spred sig likt en farsot och strömmade ut ur källaren genom alla öppningar — strömmade ut för att spridas i den förbannade midnattsskogen och beslå världen med fasa, vansinne och död.
Gud vet hur många de var — det måste ha varit tusentals. Det var fasansfullt att betrakta dem i det svaga, skiftande ljuset från blixtarna. När hopen hade tunnats ut så mycket att de kunde urskiljas som separata varelser, såg jag att de var dvärglika, deformerade djävlar eller apor — monstruösa och djävulska karikatyrer av apsläktet. De var fasansfullt tysta; det hördes knappt en väsning när en av de sista med en skicklighet som tydde på erfarenhet kastade sig över en av sina svagare följeslagare för att äta honom. Andra slet åt sig det som blev över och kastade det i sig med dreglande förtjusning. Till slut övermannades jag, trots min fasa och mitt äckel, av min sjukliga nyfikenhet; och när det sista monstret klängde upp från den okända underjordiska mardrömsvärlden, drog jag min automatpistol och sköt i skydd av åskmullret.
Lovecrafts så kallade Cthulhu-mythos bygger mycket på obehagliga stämningar och vedervärdiga beskrivningar. Enligt denna mytologi omges vi av andra dimensioner vilka är fyllda av ondskefulla varelser som inget hellre vill än att komma in till vår värld och sprida galenskap och död. Innan människan började gå på två ben beboddes jorden av en annan ras, de äldre, en slags gudar. Dessa utmanades av yngre och mer ondskefulla gudar och nu ligger dessa döda, men drömmande och bara väntar på en möjlighet att komma tillbaks.
Som Nordfrontskribenten Axel Eriksson tidigare har skrivit här på Nordfront är Lovecraft något av ”vår kille” och hans berättelser ger många olika tolkningsmöjligheter. Är dessa ”dimensioner” egentligen olika världsdelar och är demonerna andra folkslag? Vi kan börja med Lovecrafts första alster som blev publicerat, Providence in 2000 A.D. Denna dikt handlar om en värld där alla amerikaner av engelskt ursprung har ersatts av immigranter.
Denna något politiska dikt ledde givetvis till kontroverser. Redan då var invandring i hetluften, må vara av en mindre hysterisk art än i vår tid. På den tiden publicerades ofta brev i tidningar där olika åsikter luftades och där kan man läsa om hur detta skapade en del debatt.
Lovecraft som var en otroligt flitig brevskrivare deltog ofta själv i dessa tidningsdebatter. Han beskrev själv hur han vissa perioder gick utan mat och rasade i vikt då han spenderade hutlösa summor på frimärken. Enligt beräkningar skrev han så många som mellan 80000 och 100000 brev under sin livstid varav kring 20000 finns bevarade.
Det var på det viset Lovecraft kom i kontakt med författaren Robert E. Howard, mest känd för sin skapelse Conan barbaren. Deras brev finns även utgivna i bokform och där kan man läsa mycket om första världskriget, världspolitiken på 30-talet och Tysklands uppgång. En lite nördig detalj som bör inflikas är att samtidigt som Adolf Hitler svors in som rikskansler publicerades den första berättelsen om Conan. Robert E. Howard skrev förövrigt följande i berättelsen, Wings in the Night:
The ancient empires fall. The dark skinned peoples fade, and even the demons of antiquity gasp their last, but above all stands the Aryan barbarian. White-skinned, cold-eyed, dominant. The supreme fighting man of the Earth.
Dessa mycket inflytelserika herrar hade väldigt intressant korrespondens där de gav varandra tips och uppslag. Robert E. Howard skrev faktiskt också några berättelser som passar in i Cthulhu-mytologin. Det som jag personligen tycker är mest intressant är deras politiska olikheter. Howard var nämligen mer traditionellt amerikansk medan Lovecraft var tyskvänlig. De respekterade ändå varandra och delade djupa tankar om nationalsocialism, fascism och kommunism. Lovecraft skrev en rolig sak om Hitler på den tiden som belyser detta: I know he’s a clown but god I like the boy!
Lovecraft flyttade 1924 till det mångkulturella Brooklyn, New York och blev där väldigt anti-semitisk och rent av en hemsk rasist som vissa anklagar honom för att vara. Där gick han igenom en tuff period i sitt liv. Han fick till exempel inbrott och bestals på i stort sett alla sina ägodelar och det var här han skapade de flesta av berättelserna han är mest känd för. Bland annat mästerverket, The Call of Cthulhu. Så här beskriver han sin tillvaro i New York:
The population of New York City is a mongrel herd with repulsive Mongoloid Jews in the visible majority, and the coarse faces and bad manners eventually come to wear on one so unbearably that one feels like punching every god damn bastard in sight.
Låten vi har valt att spela denna vecka är rockbandet H.P. Lovecrafts mest kända från deras första skiva H.P. Lovecraft från 1967. Varken låten eller skivan blev någon bästsäljare men The White Ship var ändå en favorit bland fansen och spelades ofta på olika radiostationer när det begav sig.
Basil Elton är en fyrmästare som har märkliga upplevelser med ett mystiskt vitt skepp när det är fullmåne. Elton följer med skeppet till många fantastiska platser bland annat Cathuria, där det perfekta samhället finns. När Elton kommit hem igen längtar han tillbaks till Cathuria och försöker segla dit men de navigerar fel och skeppet kraschar vid världens ände. Då vaknar Elton, på de våta klipporna intill fyren som nu är trasig. Har han egentligen drömt alltsammans?
The White Ship är ingen typisk Lovecraft berättelse och den inte är direkt kopplad till Cthulhu-mytologin. Den är en av de mer lättsamma berättelserna han skrev under den lyckliga perioden av sitt liv när han inte bodde i New York.
Låttext:
The white ship has sailed and left me here again
Out in the mist, I was so near again
Sailing on the sea of dreams
How far away it seems
Sailing upon the white shipHome through the night here in my darkened room
Sails of white across the misty moon
Floating across the sky
Burning into my eye
Sailing upon the white shipOut of my mind nothing flows
Alone on the shore, but that’s how it goes
Everyone knows
How the wind blows
The white shipOut of my mind nothing flows
Alone on the shore, but that’s how it goes
Everyone knows
How the wind blows
The white shipThe white ship has sailed and left me here again
Out in the mist, I was so near again
Sailing on the sea of dreams
How far away it seems
Sailing upon the white ship
Sailing upon the white ship
Sailing upon the white ship
Hoppa till huvudinnehåll
