Dagens datum 10 juni • Denna dag 2023 dog Ted Kaczynski i fångenskap i ett amerikanskt fängelse.

Den industriella revolutionen och dess konsekvenser har varit en katastrof för mänskligheten.

Så inleds manifestet ”Industrisamhället och dess framtid” som publicerades 1995. Manifestet publicerades av The Washington Post som en eftergift till en då okänd terrorist.

Terroristen kallade sig ”FC” och hade mellan åren 1978–1995 genomfört en bombkampanj som orsakat tre dödsfall och skadat 23 personer.

Efter manifestets publicering visade det sig att Theodore J. Kaczynski låg bakom pseudonymen som var en förkortning för ”Freedom Club”.

FBI kallade under utredningen Kaczynski för ”UNA-bombaren”. Detta då måltavlorna för hans bomber ofta var universitet och flygbolag, vilket på engelska blev ”University and Airline Bomber”. Det amerikanska rättsväsendet kunde dock inte identifiera vem den anonyme bombmannen var förrän manifestet publicerades. Teds bror David Kaczynski kände nämligen igen resonemangen i manifestet och angav brodern till myndigheterna.

Uppväxt och akademisk karriär

Ted Kaczynski var ett matematiskt geni som enligt ett test ska ha haft ett IQ på 167. Han fick hoppa över ett år i grundskolan och ett år av den amerikanska motsvarigheten till gymnasiet, varpå han redan som 16-åring skickades till Harvard University där han studerade matematik.

På Harvard kom Kaczynski i kontakt med psykologen Henry Murray. Som fotnot kan här nämnas att Murray jobbade åt CIA:s föregångare, OSS, under andra världskriget och då bland annat arbetade med att ta fram en väldigt negativt vinklad psykologisk analys av Adolf Hitler. Efter kriget ledde Murray bland annat ett experiment på Harvard där Kaczynski och andra elever fick skriva essäer om sina personliga mål och sin syn på livet. Essäerna blev sedan sågade under förnedrande omständigheter. Deltagarna hade elektroder fästa på sina huvuden och filmades samtidigt som Murrays medarbetare utsatte dem för hätska personangrepp. Filmerna, som visade elevernas negativa reaktioner på den förödmjukande kritiken, spelades sedan upp i efterhand för eleverna. Totalt sett ska Kaczynski under tre års tid ha spenderat 200 timmar på att delta i dessa oetiska experiment som misstänks ha varit en del av MKUltra-programmets forskning kring ”tankekontroll”.

Trots övergreppen på Harvard kunde Kaczynski ta sin examen där och fortsatte sedan att studera och började själv att undervisa på University of Michigan.

— Han var en ovanlig person. Han var inte som de andra studenterna. Han var mycket mer fokuserad på sitt arbete. Han hade ett driv att upptäcka matematiska sanningar, ska en professor på universitetet i Michigan ha sagt om Kaczynski.

1967-1969 undervisade Kaczynski på Berkeley i Kalifornien och ansågs vara på god väg att få en fast position där, när han abrupt valde att avsluta sin akademiska karriär vid blott 25 års ålder.

Det fria livet

I hemlighet hade Kaczynski under lång tid hatat samhället som han levde i. Enligt Kaczynskis egna uppgifter ska han ha blivit så deprimerad när han var 24 år att han inte längre brydde sig om ifall han levde eller dog. Det var också detta som fick honom att inse att han kunde göra vad han vill, eftersom han inte hade något som han var rädd att förlora.

I ett brev från 2003 förklarade han sin livssituation under slutet av 1960-talet på följande sätt:

I was doing well in mathematics. It was fun to solve mathematical problems, but in a deeper sense mathematics was boring and empty because for me it had no purpose. If I had worked on applied mathematics I would have contributed to the development of the technological society that I hated, so I worked only on pure mathematics. But pure mathernatics was only a game. I did not understand then, and I still do not understand, why mathematicians are content to fritter away their whole lives in a mere game. I myself was completely dissatisfied with such a life.

I knew what I wanted: To go and live in some wild place. But I didn't know how to do so. In those days there were no primitivist movements, no survivalists, and anyone who left a promising career in mathematics to go live among forests or mountains would have been regarded as foolish or crazy. I did not know even one person who would have understood why I wanted to do such a thing. So, deep in my heart, I felt convinced that I would never be able to escape from civilization.

Because I found modern life absolutely unacceptable, I grew increasingly hopeless until, at the age of 24, I arrived at a kind of crisis: I felt so miserable that I didn't care whether I lived or died. But when I reached that point, a sudden change took place: I realized that if I didn't care whether I lived or died, then I didn't need to fear the consequences of anything I might do. Therefore I could do anything I wanted. I was free! That was the great turning-point in my life because it was then that I acquired courage, which has remained with me ever since. It was at that time, too, that I became certain that I would soon go to live in the wild, no matter what the consequences.

Brev från Kaczynski till "M.K."

För att komma bort från den moderna och alltmer högteknologiska världen flyttade han 1971 till Montana, där han med pengar han sparat ihop från universitetet köpte mark mitt ute i skogen. Med viss hjälp av sin broder, men mestadels på egen hand, byggde Kaczynski sedan en liten stuga utan el och vatten på sin mark.

I Montana strävade Kaczynski efter att bli självförsörjande och lyckades bättre än de flesta. Han hade förberett sig för det nya livet bland annat genom att studera vilka växter och rötter som var ätbara, så han kunde i stor utsträckning leva på det och genom jakt på småvilt.

Kaczynski levde dock inte fullt ut som en vild jägarsamlarmänniska, då han förutom stugan hade en liten trädgård som han odlade en liten del av sin mat i. Vid behov kompletterade han också sin kost med mindre inköp av matvaror som han kunde handla i det närliggande lilla samhället Lincoln. Han ska ha haft tillgång till en bil fram till cirka 1975, då han ska ha gjort sig av med den för att därefter fortsättningsvis uträtta alla sina ärenden i civilisationen – både de mer vardagliga och de illegala – genom att cykla, lifta och resa kollektivt.

Originally, complete self-sufficiency was a goal that I wanted to attain eventually, but with the shrinking of the wild country and the crowding-in of people around me, I got to feeling that there wasn't any point in it anymore, and my interests turned in other directions. […]

In my life in the woods I found certain satisfactions that I had expected, such as personal freedom, independence, a certain element of adventure, and a low-stress way of life.

I also achieved certain satisfactions that I hadn't fully understood or anticipated, or that even came as complete surprises to me.

The more intimate you become with nature, the more you appreciate its beauty. It's a beauty that consists not only in sights and sounds but in an appreciation of… the whole thing. I don't know how to express it. What is significant is that when you live in the woods, rather than just visiting them, the beauty becomes part of your life rather than something you just look at from the outside.

Related to this, part of the intimacy with nature that you acquire, is the sharpening of your senses. Not that your hearing or eyesight become more acute, but you notice things more. In city life you tend to be turned inward, in a way. Your environment is crowded with irrelevant sights and sounds, and you get conditioned to block most of them out of your consciousness. In the woods you get so that your awareness is turned outward, toward your environment, hence you are much more conscious of what goes on around you. For example, you'll notice inconspicuous things on the ground, such as edible plants or animal tracks. If a human being has passed through and has left even just a small part of a footprint, you'll probably notice it. […] If you hear a sound that you can't identify, it immediately catches your attention, even if it's so faint that it's barely audible. To me this alertness, or openness of one's senses, is one of the greatest luxuries of living close to nature. You can't understand this unless you've experienced it yourself.

Citat från en intervju med Kaczynski 2001

Droppen som fick bägaren att rinna över

Enligt Kaczynski var det att civilisationen alltmer började inkräkta på vildmarken han levde i som fick honom att till slut börja ta till våld.

I sin dagbok beskriver Kaczynski en specifik händelse som ska ha motiverat honom till mer bombtillverkning 1983:

The fifth of August I began a hike to the cast. I got to my hidden camp that I have in a gulch beyond what I call "Diagonal Gulch." I stayed there through the following day, August 6. I felt the peace of the forest there. But there are few huckleberries there, and though there are deer, there is very little small game. Furthermore, it had been a long time since I had seen the beautiful and isolated plateau where the various branches of Trout Creek originate. So I decided to take off for that area on the 7th of August. A little after crossing the roads in the neighborhood of Crater Mountain I began to hear chain saws; the sound seemed to be coming from the upper reaches of Rooster Bill Creek. I assumed they were cutting trees; I didn't like it but I thought I would be able to avoid such things when I got onto the plateau. Walking across the hillsides on my way there, I saw down below me a new road that had not been there previously, and that appeared to cross one of the ridges that close in Stemple Creek. This made me feel a little sick. Nevertheless, I went on to the plateau. What I found there broke my heart. The plateau was criss-crossed with new roads, broad and well-made for roads of that kind. The plateau is ruined forever. The only thing that could save it now would be the collapse of the technological society. I couldn't bear it. That was the best and most beautiful and isolated place around here and I have wonderful memories of it.

One road passed within a couple of hundred feet of a lovely spot where I camped for a long time a few years ago and passed many happy hours. Full of grief and rage I went back and camped by South Fork Humbug Creek and then I returned home as quickly as I could because - I have something to do!

Dagboksanteckning, nedtecknad den 14 augusti 1983

I ett brev skriver han, efter att ha citerat dagboksanteckningen, att ”du kan gissa vad det var jag behövde göra” – samt att han på vägen hem hade stannat vid en vattenkälla och bett en bön till ett andeväsen i vattnet. I bönen lovade han också att hämnas det som gjordes mot skogen.

Rättegången och livet i fängelse

Under rättegången var Kaczynskis i sak helt korrekta invändning mot åtalet att bevisningen mot honom hade tagits fram genom en förmodligen olaglig husrannsakan som genomförts utan skälig grund. Kaczynskis bror hade känt igen formuleringar i manifestet som Kaczynski också hade använt i brev till honom. Vissa av FBI:s analytiker höll med brodern om att breven och manifestet förmodligen hade författats av samma person och med detta som grund fick man tillstånd för en husrannsakan och kunde säkra bevis som kopplade Kaczynski till bombdåden. Kaczynskis försvarare ansåg att om det hade varit ett mindre spektakulärt rättsfall skulle åtalet ha ogillats på grund av att husrannsakan som säkrade bevisen hade genomförts på för svaga grunder. Detta då en åtalad person i USA inte får dömas baserat på bevis som framtagits av polisen på olaglig väg.

Kaczynski förstod sedan inför rättegången att hans försvarsadvokater mot hans vilja tänkte hävda att han var galen för att skydda honom från dödsstraffet. Därför ville Kaczynski byta ut sina försvarare mot en annan advokat som hade lovat att inte använda den strategin och i andra hand ville han företräda sig själv under rättegången. Båda dessa yrkanden avslogs dock av den svarte domaren Garland Ellis Burrell Jr, varför Kaczynski fick behålla sina advokater Quin Denvir och Judy Clarke. Normalt sett är det en grundlagsskyddad rättighet att få företräda sig själv i amerikansk domstol, men domaren grundade sitt avslag på ett undantag som innebär att man kan neka en tilltalad den rätten om denne vill företräda sig själv bara för att fördröja rättegången – vilket Kaczynski menar inte var hans avsikt i det här fallet.

Alternativen Kaczynski hade framför sig var då att hans advokater hävdade att han var galen eller att han gick med på att göra en överenskommelse med åklagaren där han skulle erkänna sig skyldig till bombdåden i utbyte mot att han inte fick dödsstraffet. Enligt Kaczynski ville han hellre bli dömd till döden än livstids fängelse, men advokaterna övertygade honom om att han skulle kunna överklaga efter domen och få husrannsakan och därmed hela åtalet ogiltigförklarat. Detta stämde tekniskt sett men enligt Kaczynski överdrev advokaterna hur goda chanser den strategin skulle ha jämfört med den mer proaktiva försvarstrategi som Kaczynski själv hade velat använda. I slutänden ledde detta till att Kaczynski valde att acceptera överenskommelsen, dömdes till flera livstiders fängelse och sedermera fick avslag på alla sina försök att överklaga domen.

Under sina nästan 27 år i fängelse valde Kaczynski att fördriva tiden genom att läsa böcker istället för att titta på TV och han kommunicerade med omvärlden genom att skriva ett stort antal brev och artiklar. Kaczynskis skrivande resulterade också i två böcker. ”Technological Slavery” (2009) innehåller brev och artiklar medan ”Anti-Tech Revolution: Why and how” (2016) vidareutvecklar några centrala idéer från manifestet och den första boken. Båda böckerna finns tillgängliga gratis på nätet.

I fängelset ska Kaczynski också ha blivit god vän med Ramzi Yousef och Timothy McVeigh, båda två själva dömda för spektakulära bombdåd. Yousef låg bakom det antisionistiska bombdådet mot World Trade Center 1993, som skedde som en reaktion mot USA:s stöd för Israel; och McVeigh låg bakom Oklahoma City-bombningen, som genomfördes för att hämnas mot den amerikanska staten för massakern i Waco.

Eftermälet

När Kaczynski greps 1996 hade FBI:s utredning av UNA-bombaren varit deras längsta och dittills dyraste utredning. Vid en tidpunkt arbetade över 150 personer på heltid med att komma på vem den oidentifierade bombmannen var.

Efter att hans identitet avslöjats blev Kaczynski en populärkulturell figur som uppmärksammats i populära filmer och TV-serier.

Tack vare hans fascinerande liv och brotten han begick fick också Kaczynskis manifest och politiska idéer stor spridning.

Redan under rättegången väcktes frågan om Kaczynski led av någon psykologisk störning?

Han ska enligt fängelsepersonal ha dött genom självmord, dock vid 81 års ålder och lidande av cancer som redan var på väg att döda honom. Självmordet bör alltså kunna ses som en rationell och modig handling (han vågade möta döden på sina egna villkor istället för att på grund av feghet utsätta sig för utdraget och onödigt lidande).

Även under rättegången sägs det att Kaczynski försökte ta sitt liv, när det stod klart för honom att alternativen för honom var dödsstraff eller livstids fängelse. Om det är sant är det en dramatisk handling som dock stod i proportion till situationen han befann sig i. Att till exempel politiker och soldater som fanatiskt kämpat för en sak väljer döden framför fångenskap när de blivit fullständigt besegrade är inte heller ovanligt eller ett tecken på att personen lidit av psykisk sjukdom i hela sitt liv.

Att han i någon mån blev traumatiserad av experimentet han utsattes för på Harvard – och på grund av det hyste agg mot universitetsvärlden, som sedan blev en av måltavlorna för hans terrorism – är inte en orimlig teori och vore också förståeligt.

Psykologer som bedömt honom har gett blandade bud, men i slutänden ansåg ändå den amerikanska statens psykologer att Kaczynski var frisk nog att dömas till fängelse för sina gärningar. Enligt Kaczynski ska psykologer som jobbade på fängelset – och hade regelbundet kontakt med honom under flera års tid – ha delat uppfattningen att påståendena om att han var psykiskt sjuk hade varit nonsens.

Även om Kaczynski var en ovanligt osocial person eller kanske led av någon mildare psykisk störning är hans politiska idéer klart sammanhängande och väldigt tankeväckande. Detta oavsett vad man tycker eller tror om avsändaren som person eller hans gärningar.