FOLKUTBYTET • I en ledarartikel på en företagarhemsida hävdar man att massinvandring leder till fattigdom på ett nationellt plan. Detta går tvärtemot det politiker i många år hävdat – att välfärden samt pensionerna ska räddas genom massinvandring av utomeuropéer.

I en opinionsartikel som i slutet på förra veckan publicerades på företagande.se menar man att invandringen från MENA-länder [Mellanöstern och Nordafrika reds. anm.] aldrig kommer att vara positiv på ett ekonomiskt plan.

Johan Eklund, professor i nationalekonomi vid Jönköping International Business School, har nyligen släppt en bok med namnet ”Det nya utanförskapet – Självförsörjningens utveckling och välfärdsstatens framtid” som lyfter ämnet. Han går så långt att han säger att ”Sverige slits sönder” av det växande gapet mellan utrikes födda och svenskfödda. Problemet man särskilt pekar på är bristen på ”integration”

Författarnas siffror belyser att omkring 700 000 personer i Sverige år 2021 inte försörjde sig själva. Det tar särskilt lång tid för utomeuropeiska invandrare att etablera sig på arbetsmarknaden, där siffror visar att självförsörjningsgraden är betydligt lägre för vissa grupper, särskilt från Afrika och Mellanöstern. Detta skapar ett "integrationsgap", vilket de menar måste hanteras.

Man konstaterar att år 2021 var det 700 000 människor bosatta i Sverige som inte försörjer sig själva. Av denna andel är en stor del från just Mellanöstern och Nordafrika.

Utomeuropéer förblir en evig kostnad

Enligt författaren till opinionsartikeln har danskarna vänt ”immigrationen” ryggen, främst på grund av att det danska finansdepartementet har publicerat siffror som ekar de negativa siffrorna som Eklund själv har funnit genom sin forskning.

Fram till ungefär 30-årsåldern är alla en nettokostnad för samhället. Därefter börjar danskar och människor med ursprung i väst att bidra positivt till det offentliga - de betalar mer i skatt än vad exempelvis vård, skola och annat kostar. Vid pension blir allt fler nettobidragstagare igen.

Migranter från MENA-regionen (Mellanöstern och Nordafrika), Pakistan och Turkiet blir dock som kollektiv aldrig nettobidragsgivare. Ekonomiskt blir de aldrig en tillgång för samhället. Inte heller deras barn.

Vidare menar han att samma trend nog är gällande i Sverige eftersom att ”Sverige som totalt misslyckats med integrationen inte ser bättre ut”. Han avslutar med att konstatera att projektet att rädda välfärden genom utomeuropeisk massinvandring inte kommer vara framgångsrikt:

Migration från dessa regioner kommer alltså aldrig att rädda pensionen för svenska folket, tvärtom. Ekonomin blir sämre - vi blir fattigare, det blir ingen vinst senare. Åtminstone inte med nuvarande system och politik.