SAMHÄLLE. Moral, från latinets moralitas, handlar om att skilja på rätt och fel. Från skribentens perspektiv är två olika typer av moral intressanta. I den engelska versionen av Wikipedia står följande:
Morality can be a body of standards or principles derived from a code of conduct from a particular philosophy, religion, or culture,
or it can derive from a standard that a person believes should be universal.
Moral kan alltså ha sitt ursprung i en kulturell, religiös eller filosofisk kontext, eller så kan den vara universell, det vill säga gälla alla. Universell moral är i västvärlden den idag mest utbredda. Ett exempel är FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Detta är ett dokument som många människor anser är legitim och stipulerar ett antal villkor som ska gälla alla människor överallt i världen. Universell moral kännetecknar också framför allt liberalism och tankesätt som har liberalismen som grundbult, men även kristendom.
Den liberala moralen menar att varje individ föds med vissa rättigheter i egenskap av att vara människa. I grund och botten bygger detta på rätten till sin egen kropp. Den som intierar en kränkning mot denna rättighet är omoralisk. En konsekvens av detta tänkande var den franska revolutionen. Eftersom man menade att alla människor hade samma rättigheter var det ett moraliskt imperativ att privilegier som ärvs skulle avskaffas. Man förklarade adelns ställning i samhället omoralisk och avrättade sedan stora delar av den. I stället för en aristokrati kom då köpmannaklassen att flytta fram sina positioner, men detta går utanför ämnet i denna artikel. Universell moral kan sägas bygga på en grundläggande jämlikhet, att det finns ett värde i att vara människa, att detta värde är lika stort oavsett individuella förmågor eller brister, att grupptillhörighet inte spelar in. Enligt universell moral finns ingen skillnad mellan hur man ska agera mot ”oss” och ”dem”.
Som kontrast till detta finns icke-universell eller partikularistisk moral. Det mest uppenbara exemplet är judendomen, som gör skillnad på vad som är rätt och fel beroende på om handligen är riktad mot judar eller icke-judar. Det finns dock partikularism på flera nivåer. Stater gör skillnad på vilka förpliktelser och rättigheter som gäller för medbogare respektive icke-medborgare. Medborgarskap går i arv vilket innebär att det är ett privilegium som tilldelas vid födseln. En invandrare saknar detta privilegium och måste uppfylla vissa kriterier för att så småningom förtjäna det. Detta tankesätt bekämpas av grupper på vänsterkanten idag som korrekt har identifierat detta och vill, i Sverige, utöka illegala invandrares rättigheter.
Moral har en evolutionär roll, en mycket viktig sådan i att den styr individers och gruppers beteende. Kevin MacDonald har föreläst om vad han kallar patologisk altruism, en sorts sjuklig godhet som speciellt uppvisas av människor härstammande från Norden. I kort handlar det om att de speciella förhållandena i Norden har gjort en moraluppfattning där den som följer gruppens normer och bidrar till gruppen anses vara en medlem i gruppen och går att lita på evolutionärt fördelaktig. Detta i stället för att blodsband anses viktigast för grupptillhörighet, som varit en generell regel till exempel i mellanöstern. Tendensen är att släktskap är viktigare i tätt befolkade områden där olika grupper kämpar om resurser.
Detta är en viktig insikt, men jag anser inte att vita människor saknar goda möjlighet att bilda grupper baserade på religion, kultur eller ras. Några exempel är kastsystemet i Indien, hedningarnas kamp mot kristna, kristnas kamp mot isam, koloniseringen av Afrika och Amerika samt olika former av nationalism och slutligen nationalsocialismen.
Vad som däremot framgår är att vita har svårt att bygga sin moral på den enka tes som bland annat judar tillämpar. ”Är detta bra för judarna?” frågar judiska aktivister sig när de funderar på hur de ska agera eller bedöma andras agerande. Är kommunism eller kapitalism bättre för judarna? Liberalism eller konservatism? Massinvandring eller stängda gränser?
Detta verkar inte vara ett legitimt sätt att resonera för svenskar och andra nordbor. Det uppfattas som omoraliskt att agera utifrån gruppens intressen, i en mån man ens identifierar sig som medlem av en grupp. Båda identitet och gruppintressen attackeras ständigt för att ytterligare försvåra detta, nyligen menade judinnan Ingrid Lomfors att det inte finns någon inhemsk svensk kultur. Samtidigt är det så att universell moral dragen till sin spets inte heller kan fungera. Ett exempel på detta ses här när en kommunist skämmer ut sig och inte, beroende på den universella moralen i hans ideologi, kan prioritera sin mor över en främling.
Angreppskrig mot regimer som anses fiender till den globalistiska agendan rättfärdigas med moraliska argument. De har enligt liberalernas univerella moral fel uppfattning om könsroller, styrelseskick, religion, minoriteter och i andra frågor icke-liberala synsätt. Eftersom man anser att det finns ett objektivt rätt och fel som gäller alla och alltid, kan man lätt dela upp världen i onda och goda och bomba de onda.
I en tid när gruppkonflikter blir allt mer vanliga på grund av folkomflyttningar triggas en respons även bland européer, men den är invecklad i olika moraliska uttryck. Svensken idag upprörs över att tiggare ljuger och ingår i kriminella nätverk. Han tar illa upp när migranter från andra länder än Syrien hävdar sig komma därifrån, utnyttjar situationen och flyr till Sverige. Han är ”inte rasist men” tycker att det är obehagligt när invandrare vägrar lära sig språket, använder upp resurser i form av bidrag, och i allmänhet lever på det sätt som de uppfattar som naturligt snarare än att ändra på sig för att passa in i Sverige.
Detta uppfattar jag som tämligen irriterande i min vardag, då man andefattigt protesterar mot perifera symptom på konkurrens mellan grupper av människor. Att försöka få människor att ta bladet från munnen och säga att vad de egentligen ställer sig emot är undanträngningen av deras folk är en frustrerande uppgift. Greg Johnson framhåller i Nya högern kontra gamla högern att folk kommer att kämpa mot vit nationalism ifall de uppfattar den som omoralisk. Min egna erfarenhet stämmer överens med detta. Det uppfattas som omoraliskt att vilja bygga en nation som exkluderar andra på grund av ras. I detta sammanhang spelar fakta ingen roll, den dystopiska framtid som väntar om det inte sker, de många våldtäkter och andra grova brott som redan skett, kan inte övertyga folk att ta politiskt ställning för något de uppfattar som omoraliskt.
Det tycks som att vi först och främst behöver en ny moral. En moral som bygger på att det är rätt att skapa förutsättningar för vårt folks överlevnad och gör skillnad mellan ”vi” och ”dem”. Vi har inga skyldigheter gentemot den andre, utan endast mot våra egna. Detta är evolutionärt fördelaktigt och högst nödvändigt i en tid när vad vi blir tillsagda är rätt och fel leder oss mot biologisk undergång.
Hoppa till huvudinnehåll
