Dagens datum 5 december: Walt Disney var inte bara upphovsman till en mängd klassiska barn- och familjefilmer. Han var också en motståndare till det judiska inflytandet över Hollywood som han ansåg fördärvade den amerikanska kulturen.
Walt Disney föddes den 5 december 1901 i Burbank, Kalifornien som son till en tyskättad mor och en far med irländskt-kandensiskt ursprung. Walt växte upp på en bondgård, men kom när han var 14 år att studera vid olika konstinstitut på kvällarna. Han var skoltidningens tecknare och målade patriotiska motiv med fokus på första världskriget. Walt hoppade även av high school vid 16 års ålder för att ansluta sig till armén, men nekades eftersom han var minderårig. Walt anmälde sig då istället som frivillig ambulansförare hos Röda korset i Frankrike under första världskriget.
1920 började Walt Disney ägna sig åt att göra tecknade filmer. Dessa blev mycket populära i Kansas där han då bodde. Walt och hans bror, Roy Disney, skramlade ihop sina sista slantar för att ta sig till Hollywood där de två Disney-bröderna i början av 1920-talet bildade The Disney Bros. Cartoon Studio. 1928 kom Disneys stora genombrott när man gav ut Musse Pigg som Ångbåtskalle som ljudfilm. Filmen blev en stor succé och legenden Walt Disney började ta form.
1938 gav Disney ut USA:s första animerade långfilm, mästerverket Snövit och de sju dvärgarna. Disneys filmatiserade berättelser om bland annat Snövit och Törnrosa är ursprungligen germanska folksagor som skrevs ned och tolkades av bröderna Grimm på 1800-talet. När Snövit och de sju dvärgarna kom fick den även ett stort mottagande i Europa, särskilt i Tyskland. I filmfestivalen i Venedig 1938 höll filmen på att få priset för bästa utländska film, men utmärkelsen gick istället åt Leni Riefenstahls dokumentärfilm Olympia om sommar-OS i Berlin.
Walt Disneys film om Snövit blev väl mottagen i det nationalsocialistiska Tyskland. Flera nationalsocialistiska författare berörde myten kring Snövit i ett antal skrifter. Mest känd är Wulf Sörensen som i sin skrift Förfädernas stämmor tolkar karaktären Snövit som en mytologisk omskrivning för den nordiska rasen. Wulf Sörensens skrift gavs ut tre år innan Disneys animerade långfilm om Snövit kom.
Hitler själv lär ha haft en kopia av Snövit och de sju dvärgarna som visades i den privata biografen i Obersalzberg. Det sägs även att Hitler ansåg att denna Disneys version av den germanska folksagan var hans favoritfilm.
2008 hittades teckningar på tre av dvärgarna i Snövit och dvärgarna samt Pinnochio gömda i ramen på en påstådd Hitler-akvarell under en auktion. Alla utom Pinnochio var signerade ”A.H” men de fyra bilderna var målade i samma välgjorda stil. Den norske museidirektören William Hakvaag, som gjorde fyndet och sedan dess studerat ämnet, är ”hundra procent säker på att detta är teckningar gjorda av Hitler”.
Teckningar av Hitler?
Att Walt Disney fascinerades av Tyskland är ett faktum. Förutom att han återgav de germanska folksagorna är också slottet Neuschwanstein – ett av världens mest kända – förebilden för Törnrosas slott. Det finns även teorier om att Walt Disney var en hemlig beundrare av Hitler och nationalsocialismen. Även om detta bygger mer på spekulationer så var det i alla fall bara en stor Hollywood-producent som tog emot Leni Riefenstahl när hon skulle försöka marknadsföra den prisvinnande filmen Olympia i USA – Walt Disney. Resten av de stora Hollywood-producenterna, som var judar, bemötte henne med bojkott och förakt.
Slottet Neuschwanstein i södra Tyskland.
Kontakten mellan Disney och Riefenstahl bröts i och med andra världskriget. Under kriget iklädde sig Walt Disney rollen som amerikansk patriot och blev en hätsk fiende med sina tecknade propagandafilmer som var riktade mot det nationalsocialistiska Tyskland. Walt Disney, som var stark motståndare till det redan då kolossalt stora judiska inflytandet över den amerikanska kulturen, lyckades aldrig inse att en nationalsocialistisk seger var en garant för att minska detta inflytande i hela västvärlden.
Walt Disney förde dock en lång kamp mot det judiska inflytandet över Hollywood. I det privata och på sitt kontor uppges han ofta ha gjort uttalanden om Hollywoods judar och ibland lagt sig till en judisk dialekt när han härmade dem.
I en del Disney-filmer förekommer också judiska karikatyrer. Förra året, inför julafton, valde Disney att censurera bort den lustige rabbinen som förekom i Tomtens verkstad.
Ibland har Disney gett judarna mindre smickrande drag. Från originalversionen av Tre små grisarna (1933) förekom en scen där vargen klätt ut sig till en judisk gårdfarihandlare för att lura grisarna. Den judiske handlaren, med en mycket stor näsa och Yiddisch-dialekt, försöker sälja borstar med repliken ”I’m the Fuller Brush man! I’m giving away free sample!”
Men Disney begränsade sig inte enbart till personliga kommentarer och små pikar i sina filmer utan deltog även i bekämpandet av den kommunistiska infiltrationen (i själva verket judiska) av Hollywood. Disney vittnade mot flera Hollywood-profiler när den amerikanska kongressen inledde åtal om kommunistisk infiltration av den amerikanska filmindustrin. Disney bidrog därmed till att medlemmarna ur ”Hollywood Ten” dömdes och att Hollywood tvingades svartlista de mest uppenbara infiltratörerna.
William Pierce, som berörde Walt Disney 1995 i sitt radiotal Disney and the Jews (med undertexten: Eisner och hans gelikar måste sluta skada våra barn), menar dock att kulturkampen i första rummet fördes genom Disneys filmer:
The real problem, of course, was that Walt Disney’s vision of the world, as reflected in the films he produced, was wholly different from that of the Jewish film producers around him. As long as Walt was making Mickey Mouse or Donald Duck cartoons, this problem could be overlooked. When he began animating feature-length fairy tales like Snow White and Cinderella, the Jews in Hollywood became increasingly nervous. The world of Snow White was an entirely White world, a European world. It stirred racial memories in White Americans, and the aim of the Jewish media bosses then as now was to make White Americans forget their roots. They wanted to begin promoting multiculturalism as soon as the Second World War was over, and Walt was in their way.
Walt Disney avled 1966 och då började mycket riktigt Disney-företaget förändras. Judar blev de högsta cheferna på Disney, särskilt Michael Eisner som ledde Disney från 1984 till 2003. Eisner låg bland annat bakom en nyutgåva av Disney-klassikern Djungelboken, men nu med förespråkande av rasblandning. Mångkulturalism var även ett budskap i filmen Pocahontas. Andra inslag som Walt Disney aldrig hade accepterat, och som William Pierce tar upp i sitt radiotal, kom efter att Walt Disney hade avlidit och inte längre kunde utgöra den motvikt som helt och hållet saknas idag.
Rekommenderad läsning:
William Pierce: Disney and the Jews
Artikeln publicerades ursprungligen 2013-12-05.
Hoppa till huvudinnehåll
