Hoppa till huvudinnehållDigitalt frågeformulär ska ersätta sjuksköterskor
2024-11-05 13:15
Hossbach-protokollet
Dagens datum 5 november: Det så kallade Hossbach-protokollet användes av segermakterna som bevis för Tysklands skuld till andra världskriget.
Zootropolis/Zootopia
RECENSION. Den nya animerade barnfilmen Zootopia, eller Zootropolis som är namnet den fått i Sverige, spelas just nu på biografer världen över. Dennis Hopper har sett den och resonerar här lite kring filmen och dess politiska budskap.
Zootopia är en mycket påkostad animerad poliskomedi från Walt Disney Studios. Bakom filmen hittar vi Byron Howard, Jared Bush och Rich Moore. Dessa har alla jobbat länge inom animation och de har arbetat med populära animationer som The Simpsons, Lilo & Stitch, Röja-Ralf, Big hero 6 m.fl. Rösterna till de olika djuren i filmen görs av en mängd mer eller mindre stora Hollywood skådespelare. Vi får bl.a. höra Ginnifer Goodwin och Jason Bateman göra rösterna till huvudkaraktärerna och Tommy Chong som en flummig hippiekossa. Med sina 984 miljoner dollar i intäkter är Zootopia den film som spelat in näst mest under 2016 hittills, och den finns i en uppsjö av olika 3D-format såväl som en vanlig version i 2D. Filmen tog cirka tre år att färdigställa och det animerades 800 000 olika däggdjur som används i filmen. Skaparna spenderade åtta månader med att studera djurs olika gångstilar och päls. Just päls och hår jobbades det väldigt mycket med. T.ex. har huvudkaraktärerna 2,5 miljoner hårstrån var och girafferna som är med har hela 9 miljoner hårstrån vardera. Som grädde på moset kan jag även nämna att Shakira sjunger filmens stora låt Try Everything.
Gazelle eller Shakira.
Filmen utspelas i en värld där alla däggdjur lever tillsammans i ett mindre naturligt tillstånd än vi är vana vid. I den här världen har rovdjuren slutat med att äta upp sina bytesdjur och lever i stort sett som vi människor gör. Filmens huvudkaraktär är en liten kanin som heter Judy Hopps. Judy bor i Bunny Borrow med sina 275 syskon som alla jobbar med morotsodling. Judy vill ta sig från den sömniga småstaden och drömmer om att bli den första kaninen som blir polis. Denna dröm förverkligas givetvis och Judy går ut polisakademin med toppbetyg. Men hennes färdigheter ges mindre utrymme då hon flyttar till den stora staden Zootopia. Här anses hon som oduglig då hon är liten och gullig och hon får börja sin karriär som lapplisa. Under sina äventyr i parkeringsböternas spännande värld möter Judy en fifflande räv, Nick Wilde, som blir hennes ”tokroliga” sidekick. Men hennes arbetssituation ändras snabbt då hon tar på sig ett fall med en försvunnen vessla. Det visar sig att det totalt har försvunnit 14 rovdjur och Judy och Nick börjar nysta i detta mysterium som visar sig ha förgreningar långt upp i toppen av den stora stadens maktelit.
Judy Hopps, kaninpolis som utmanar normerna.
Redan tidigt i filmen märker vi att den har ett väldigt tydligt budskap. Här handlar det om att även små hjärnor måste pressas in i den kulturmarxistiska formen. I Zootopia kan alla bli vad de vill och vi får veta att t.o.m. artgränserna kan suddas ut. Vill man bli en elefant kan man tydligen bli det i Zootopia. För där är allt möjligt, alla djur är lika och de är lika mycket värda också. Man väver även in att vissa ord kan vara laddade, att beskriva en kanin som gullig är tydligen bara något en annan kanin kan göra för annars är det kränkande och fel.
Staden är även uppdelad i olika zoner där de olika arterna lever och vi får många anspelningar till apartheid och segregationspolitiken som rådde i USA. De lägger ner mycket krut på att visa att det är fel med stereotyper och att alla kan bli vad de vill. Fast det hela blir lite märkligt då mycket av filmens handling just baseras på de olika djurens egenskaper. Vi får oss många skratt åt just dessa stereotyper samtidigt som vi får det inhamrat i oss att stereotyper är något hemskt. T.ex. huvudkaraktären Nick som är en räv är en ”hustler”, sengångarna är väldigt sega och långsamma, alla vargar älskar att yla och lämlar går helst i tåg o.s.v.
En av filmens mest stereotypiska och underhållande karaktärer, sengångaren Flash.
Själva drivkraften till hela filmens stora intrig visar sig dessutom att vara de olika biologiska faktorerna som djuren besitter. Att rovdjur har inneboende instinkter att äta andra djur utnyttjas av filmens antagonist som använder en drog på stadens rovdjur vilken frigör dessa instinkter. När skurken avslöjar sina planer i sann James Bond-skurkanda får vi även veta att rädsla är ett väldigt bra verktyg för att skaffa sig makt. Genom att frigöra rovdjurens instinkter skapar skurken ett vi och dom-tänkande och det innebär ett kallt och hårt samhälle. Djuren börjar ses med sina naturliga egenskaper i första hand och börjar behandlas därefter. Men vår heroiska kanin lyckas hitta ett botemedel mot instinkterna och alla kan börja leva i harmoni och samspel igen.
De lyckliga djuren med undantryckta instinkter.
I stort sett så är Zootpoia en helt vanlig Hollywoodfilm men med ett mindre subtilt politiskt budskap än vanligt. Att använda djur kan bli roligt i många fall men väver man in så här mycket politik blir det mest trams. Animationerna håller hög klass och det är ett bra tempo i filmen men det blir alldeles för många pekpinnar. Det kan tyckas osmakligt att barn ska behöva utsättas för denna brutala hjärntvättning och tyvärr lär det bli väldigt många barn som ser Zootopia och mer eller mindre får sin världsbild förvanskad. Vi kommer med säkerhet få se väldigt många leksaker och fler spinoff filmer i framtiden också.
Spelar man in en miljard dollar på en film så vet man att det ligger stora intressen bakom som drar i trådarna och finns det mer att tjäna kommer det självklart att mjölkas till sista droppen. Så till nästa animerade hjärntvättning från Hollywood bör ingen som tänker se Zootopia förvänta sig något mer än en snyggt förpackad lektion i ”allas lika värde”.