INSÄNDARE. Försvaret har breddat sin rekryteringsbas. Men hur mycket kan en rekryteringsbas breddas innan den blir dysfunktionell? undrar dagens insändare.

Madeleine Dolk Anjemo, 47, satsade nyligen allt på en karriär i det militära. Skärmbild.

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

SVT har rapporterat om Madeleine Dolk Anjemo, en 47-årig kvinna som bor utanför Lidköping. I januari lade hon om sin yrkeskarriär.

Hon satsade då allt på en karriär inom försvaret och påbörjade sin militära grundutbildning på Ing 2 i Eksjö. Men efter bara fem veckor tvingades hon avbryta utbildningen på grund av smärta som tillfogades henne vid en övning.

I krig kan det hända att en soldat får en arm eller ett ben bortsprängt. Då kan sjukvårdaren på plats använda ett så kallat Torniquet för att stoppa blodflödet.

Under sjukvårdsövningen drog det annars omtyckta befälet åt verktyget så hårt om Madeleines arm att hon fick så ont att hon behövde lämna utbildningen.

— Jag gick upp i brygga och bara vrålade rakt ut, säger hon.

Nu vill Madeleine varna för det momentet i den militära grundutbildningen.

Militären ska utreda saken internt.

— Vi skriver en avvikelserapport som leder till en utredning av om våra säkerhetsbestämmelser är tillräckliga och om vi har brustit i den övningen som genomfördes, säger Pär Nordahl som är kompanichef på Ing 2 i Eksjö till SVT.

Men Pär Nordahl säger också att övningen med avsnörande förband en vanlig övning och att det ansvariga befälet hade den utbildning som krävs.

Ingen diskussion om rekrytens lämplighet
Varken SVT eller Nya Lidköpings-Tidningen, som först återberättade Madeleines historia, problematiserar lämpligheten i att rekrytera en 47-årig kvinna till militär grundutbildning, vare sig hon som i Madeleines fall sedan tidigare är boxare eller ej.

Det är som att försvaret ”är till för alla”, vilket också har understrukits i de senare årens reklamkampanjer för Försvaret, där homosexuella, ”rasifierade” och partypinglor lockas till utbildningen med en slogan som går ut på att alla ska kunna vara ”sig själva” i det svenska försvaret.

Försvarsmakten använder reklamkampanjer för att bredda sin rekryteringsbas. Människor från alla samhällsgrupper ska kunna försvara Sverige.

För det första: Vilket är nyhetsvärdet med Madeleines skada? Vill SVT belysa att militärutbildningen har brister som gör att den måste anpassas för en helt ny typ av rekryter, svagare rekryter som över huvud taget inte ska delta i militära strider, så att försvaret ska bli ännu en ”mötesplats” för alla sorters invånare och ”spegla Sveriges mångfald”?

Hur är det ens möjligt att en kvinna på nästan 50 år – jag menar inget illa med att någon är kvinna, utan jag syftar på de biologiska skillnaderna män och kvinnor och olika åldrar emellan – och som inte ens har gjort lumpen tidigare får påbörja en karriär inom armén och försvaret?

Vad är nästa steg? Ska Räddningstjänsten låta 65-åringar få bli brandmän, och sedan göra en ”nyhet” om att den stackars 65-åriga brandkvinnan skadade axeln under utbildningen när hon skulle tackla en trädörr?

2015 producerade Samhällsmagasinet en mycket omtalad dokumentär som visar vilken katastrofal situation samhällstjänster hamnar i när man som i fallet med Södertörns räddningstjänst anställde fysiskt underlägsna hip-hopare, nagelbyggare och poeter samtidigt som man nekade erfarna och starka brandmän anställning.

Där ansågs bland annat språkkunskaper i arabiska vara viktigare för att det kan behövas ”kompetens att prata med människor” i nöd som inte kan tala svenska. Det handlade också om att bli mer ”inkluderande” genom att ha en större ”mångfald” inom räddningstjänsten.

För det andra: Vad innebär det för samhället – i detta fall Sveriges förmåga att försvara sitt territorium – när samhällsfunktionerna ska göras så ”jämlika” att alla som vill ingå i verksamheten utan diskriminering ska få delta?

Utan någon form av diskriminering finns det inte längre något urval av de som är lämpliga att sköta arbetsuppgifterna.

Den liberala politikens tyranni
Sverige blir bara knäppare och knäppare, och den dystopiska och satiriska framtidsvisionen som författaren Kurt Vonnegut målar upp i sin berättelse Harrison Bergeron kommer närmare verkligheten för var dag som går.

Historien målar upp ett samhälle år 2081, där den amerikanska konstitutionens 211:e, 212:e och 213:e tillägg dikterar att alla medborgare är fullkomligt jämställda och förbjudna att vara smartare, snyggare eller ha bättre fysik än andra.

Handikappsgeneralens agenter ser till att lagarna efterföljs genom att tvinga folket att bära ”handikapp”: masker åt dem som är för vackra, bullriga radioapparater som stör intelligenta människors tankar och tunga vikter åt de starka och atletiska.

Parallellt med att trycka ned människors förmågor kan man naturligtvis se till att inga överlägsna förmågor får komma till uttryck i något sammanhang. En svensk skola som har anpassat skolutbildningen till de minst lämpliga att gå i skolan fyller nu ett samhälle där alla samhällsfunktioner ända upp till regeringen fylls av människor som är utbytbara med varje annan person, efter en standard som alltmer anpassas efter de minst lämpliga.

Jag rekommenderar alla att se den prisbelönta och konstnärliga kortfilmsadaptionen av Harrison Bergeron från år 2009 för att förstå vad för samhälle vi är på väg mot:

Även tv-filmsversionen från 1995, med Sean Astin i huvudrollen – som senare kom att spela Frodos följeslagare Sam i Sagan om Ringen-trilogin – bör ses för att verkligen fullt ut förstå den samhällsutveckling som Vonnegut varnade för:

/Harry Berg

Källor:
Tvingas hoppa av värnplikten efter skadan
Madeleine varnar för försvarets övning: ”Bara vrålade rakt ut”
Wikipedia/Harrison Bergeron

  • Publicerad:
    2019-03-22 08:20