KRÖNIKA • Nu när jag själv gått ned i vikt så känner jag att jag kan börja mästra andra om nödvändigheten av att bryta dagens tjockistrend.

När jag anslöt mig till Nordiska motståndsrörelsen vägde jag antingen 123 eller 118 kg. Jag kommer i ärlighetens namn inte ihåg. När jag skriver detta så har jag gått ner runt 40 kg. Processen har tagit runt fem år, mycket, men en av anledningarna till att jag inte tränat i ett högre tempo är att jag blir mindre effektiv i mitt läsande och skrivande när jag tränar hårt. Läsandet har alltså blivit prioriterat men efter mitt senaste fängelsestraff för över ett år sedan så satte jag igång hårdare med träningen.

Anledningen till min tidigare hydda var framförallt för att jag gillar mat. Tobias Malvå brukar alltid påminna mig om vad jag sa till honom under ett månadsmöte.

Detta var gott! Jag tar en extra portion för det finns en risk att jag aldrig kommer få chansen att äta detta igen.

Blanda ihop en sådan attityd med att man var trött på att träna men åt fortfarande som att man tränade hårt så får man ett bra recept för en hög vikt, eller rent ut sagt: man blir till ett fetto. I tider av överflöd av mat måste människor tvinga sig själva till måttlighet i matmängd och även vad som är bra att äta. Jobben idag är många gånger inte tillräckligt fysiska och även om de är det så är vissa feta ändå eftersom de har en dålig kosthållning. Fetman ökar för alla befolkningsgrupper i Sverige idag vilket studier av Folkhälsomyndigheten visar.

Vem får vara tjock?

Enligt mitt tycke så bör det endast vara socialt acceptabelt för gamlingar, sjuka och kvinnor som fött många barn att vara tjocka. Alla andra har inga ursäkter. De som ändå är tjocka låter sina karaktärsfel styra över dem. När en tjock människa säger: Jag vill bara bli älskad för den jag är! Då tänker jag genast; du vill att man älskar din lata karaktär, eftersom du inte tränar. Du vill att man skall acceptera din okunskap eller ovilja att äta nyttig mat. Den andra personen skall acceptera din dåliga disciplin när det kommer till mängden mat på tallriken.

Jag förstår att det är svårt för vissa, när jag lagar grytor så tar jag en portion och låter grytan stå framme för nedkylning. När jag då passerar den så pratar den med mig, den praktiskt taget ber mig om att bli uppäten och ibland så blir det några extra slevar när man går förbi trots att man redan ätit sin portion. För att motverka min egna bristande disciplin över matmängd så måste jag istället träna hårdare eller som jag gjort nu ett tag att öva upp min disciplin och arbeta fram en struktur som gör att jag nöjer mig med min portion. Det är hela tiden en kamp mot mina egna begär och drifter. Att vara tjock och fet säger alltså en hel del om en människas karaktär. Vi som folk måste vända på den här tjockistrenden genom att individuellt bemästra våra karaktärsfel.

Tjockisacceptans

I Västerlandet idag så skall de feta människornas uppenbara bristande karaktär inte bara accepteras som individens eget val som personen har full rätt att göra. I vissa fall skall även tjocka personer upphöjas och normaliseras. Idag visas allt fler tjocka kvinnor upp i reklamfilmer. Inget av detta ser jag som något positivt, jag anser inte att man ens skall ha en neutral syn på detta. För i grunden accepterar man då liberala principer. Fetma skall, i ett sunt samhälle ses som något negativt, alldeles oavsett om fetma ansågs vara statusfyllt förr när folk i gemen inte hade några större mängder mat.

Jag såg en dokumentär om fetmaläger i Kina, föräldrarna såg sina barns ökande vikt med stor missmodighet och därmed sattes de i fetmaläger för stora summor pengar där ex-militärer drillade deras barn, både disciplinärt och med kunskap. Alla barn gick ned, men alla barn lyckades inte hålla sin vikt när de kom hem igen. Barnen och föräldrarna hade inte karaktär nog att upprätthålla den nödvändiga disciplinen. Kina som samhälle ser extremt negativt på att befolkningen blir fetare och försöker aktivt motverka trenden.

En kinesisk kvinna i dokumentären försöker normalisera fetma genom att anställa dem som modeller. Hon frågar en av sina medarbetare hur hon behandlats som tjock. Kvinnan berättar att folk spottat på henne när hon går på gatan, märk väl att hon inte är någon heffaklump! Tjock i Kina är inte samma sak i Västerlandet. Jag kan förstå att folk i Västerlandet anser att det är socialt oacceptabelt att bespotta feta människor men att vara fet kommer med ett pris, det finns få fördelar att vara det, desto fler nackdelar av att vara det. En fet nation är också en kostnad på många olika nivåer. Att uppfostrande spotta på människor är alltså ett sätt att minska detta priset för både individen och nation.

Idag kan vi se alla de feta medelålders män som sitter och hetsar mot ryssen på sociala medier och vill att vi skall gå med i Nato. Varför vill de gå med i Nato? För att de är för feta för att gå ut i krig mot ryssen, men de hatar ändå ryssen och önskar därför att någon annan slåss för dem. Det är inte dessa människor som kommer offra sig mot ryssen utan det är alla andra, endast av den här anledningen borde man jaga dem med piska och påk. I USA är problemet med fetma så stort att stora delar av befolkningen inte längre kan tjänstgöra i armén. Självklart är det inte bara män som skall uppmuntras till träning, även kvinnor skall fostras till fysisk träning. I Sparta uppmuntrades detta liksom i det nationalsocialistiska Tyskland. Kvinnorna i idrottsvärlden tränar nog hårdare än någonsin men det är en mindre procent av hela befolkningen och detta måste ändras på.

Därför måste de feta personerna i vår ras återigen skambeläggas för att slå sönder det liberala tjafset om att de har någon mänsklig rättighet att vara feta. Återigen, felet ligger i en bristande karaktär. Så ta min artikel för vad den är, ett försök till att inspirera även om jag dogmatiskt anser att inga ursäkter finns till fetman såvida du inte är gammal, sjuk eller fått många barn som kvinna.