ANALYS. Nordiska motståndsrörelsen har tack vare valrörelsen utvecklats än mer som organisation, i många fall på unika sätt. Här följer en lista på saker som gjort organisationen mer slagkraftig.

Valrörelsen är nu över och nu väntar vi bara på valresultatet. Nordiska motståndsrörelsens valkampanj har varit oerhört effektiv och på många områden varit dominant. Det har varit tydligt att vi har ett maskineri som är som skapt för den här typen av politisk aktivism som behövs under en valrörelse.

Jag har tidigare nämnt att denna valrörelse även kommer hjälpa oss att bygga och avancera organisationen. Detta gäller så klart dels på individnivå, vi är många inblandade som testat gränserna för vad vår egen förmåga – vad vi kan och orkar genomföra.

Men här tänkte jag mer lista saker av mer organisatorisk natur. Saker som hjälpt oss att bygga organisationen och göra den än mer effektiv och slagkraftig. Saker som vi tvingat oss till att utveckla tack vare valrörelsen. Inte saker som även alla andra utvecklat utan snarare mer sådant som gör oss unika, i allmänhet eller inom den nationella rörelsen.

Nedan följer 9 saker som vi åstadkommit under valrörelsen:

1. Rörelsens tveklöst bästa mötesstruktur i modern tid
Det egentliga startskottet för vår valrörelse var 1 maj-demonstrationerna och denna dag var också första gången som vi provade på att hålla två möten på två olika orter samtidigt. Efter Ludvika/Boden har vi arrangerat möten i Kungälv/Åbo, Boden/Kungälv, Ludvika/Boden osv. samtidigt. Dessutom har alla möten genomförts på ett mycket bra sätt.

Detta kräver en hel del organisatorisk struktur som vi definitivt kommer att ha nytta av i framtiden. Att, som de andra gör, hålla ambulerande torgmöten och åka runt med samma arrangörsgrupp varje dag kan vara krävande i sig, men att arrangera möten på flera olika orter samtidigt är svårare. Särskilt då för nationella som måste tänka mer på säkerheten och faktorer som att du är motarbetad vad du än gör.

Detta innebär bland annat att vi på flera orter samtidigt måste ha egna dialogpatrioter, egna konferencier, egna säkerhetsgrupper, egna tekniker, eget manskap, göra egna ansökningar, ta fram egen rekvisita och så vidare. Det här kräver avsevärt mycket mer resurser och struktur än vad många tror (vilket är anledningen till att ingen annan klarat av det).

Under lång tid har Pär Öberg varit den som roddat som dialog och arrangör (eller i vart fall som semiarrangör). Detta har visserligen mycket att göra med att han är extremt duktig inom det, men kanske även för att andra inte varit tillräckligt bra på det.

Nu vet vi, tack vare valrörelsen, att vi kan utan problem och genom att enbart använda lokala förmågor kan hålla möten och demonstrationer i Näste 1, Näste 2, Näste5 samt Näste 6. Samtidigt om vi vill, och helt utan Öbergs hjälp.

2. Tio nya talare – framtidens agitatorer?
Startskottet den 1 maj inledde även en ny era på talarfronten. I Ludvika talade Jimmy Thunlind för första gången och i Boden talade Robert Eklund, Simon Holmqvist och Bo Nilsson för första gången för Nordiska motståndsrörelsens räkning. Sedan har det bara rullat på. Under första torgmötet i Ludvika tillkom fyra (!) debuttalare i Nicklas Norling, Markus Nordh, Emma Karlsson och Jimmy Björk. Senare debuttalade David Nilsson i Boden och Peter i Kungälv.

Detta var inga dussintal utan bra tal, vissa av dem till och med mycket bra. Det ska bli intressant att följa utvecklingen och se vilka av dessa som kommer ”konkurrera” med oss andra. Som offentliga talare och/eller som föredragshållare.

Jag minns en tid då enbart Pär Sjögren var talare för organisationen, och det var väl tur att vi inte ställde upp i val då för då hade nog Sjögren gått in i väggen för länge sen. Under denna valkampanj har vi förutom de tio debuttalarna och Sjögren haft mig själv, Simon Lindberg, Pär Öberg och Sebastian Elofsson, vilket gör antalet talare under valkampanjen till 15.

Lägg då även till att det finns ett halvt dussin personer till som har talat förut men inte gjort det under valkampanjen, eller som hållit minital i egenskap av konferencierer (Simon Engelin och Julius Blomberg) som nog kan omstöpas till talare. I runda slängar kan vi slänga ihop en 20 talare om vi vill det, vilket teoretiskt gör att vi skulle kunna hålla 20 möten samtidigt när vi förbättrat mötesstrukturen ännu mer.

Framtiden ser alltså väldigt ljus ut på talarfronten. Där är vi definitivt inte begränsade längre.

3. Överlägsen radio- och teveverksamhet
Valrörelsen har tvingat fram en rad olika medieprojekt och samtidigt ny kompetens och nya resurser för att utveckla denna del ytterligare. Inom radio finner vi Radio Kungälv och Radio Ludvika och inom webbteve finner vi Studio Bothnia, Studio Kungälv och Studio Ludvika som nya projekt.

Nu kommer några av dessa program – i vart fall inom webbteve – att struktureras om efter valet, där exempelvis Studio Kungälv kommer att bli något annat. Men nya producenter, programledare, radiopratare och tevekändisar har kommit till världen. Dessutom har vi direktsänt större offentliga aktioner från dessa orter där nya tevereportrar sett dagens ljus.

Att göra webbteve är väldigt svårt. Dels måste man hitta personer som gör sig bra i teve, dels är den tekniska delen mycket svårare (än radio). Nu finns denna kompetens inte bara hos Robin Palmblad utan också i tre nästen. Förvänta er att stordåd inom webbteve framöver.

Ett sista program bör lyftas fram på denna punkt, nämligen radioprogrammet Ledarperspektiv. Ledarperspektiv hade förmodligen kommit till förr eller senare, men nu forcerades det eftersom valrörelsen behövde ideologisk stadgda och att ledningen behövde staka ut en officiell linje.

4. Normalisering av organisationen
Denna del är lite svårare att förklara för utomstående. Man måste nästan ha varit på plats eller bo i den kommun där vi ställt upp i kommunvalet för att fullt ut förstå hur normaliserade vi nu faktiskt är där.

När vi varit ute på gatorna har vi märkt en märkbar förändring där vanligt folk både varit intresserade av vad vi står för och accepterat oss som en del av gatubilden. Vi har blivit normaliserade som personer och med våra åsikter i Kungälv, Ludvika och Boden, och naturligtvis också i områden runt omkring dessa (Bohuslän/Dalarna/Norrbotten).

Att vara normaliserade är oerhört viktigt och det förstår inte minst våra fiender, som gör sitt bästa för att avhumanisera oss. Det är därför dessa enbart använder känsloargument och förminskar oss till att vara hatiska, rädda, onda och så vidare. För när vi faktiskt kan diskutera vad vi står för är det många som håller med. I de områden där vi ställt upp har invånarna utan problem kunnat ta sig ner till stan för att diskutera med de lokala nationalsocialisterna, och de vet nu att vi är bra människor.

Personer som idag är vakna, eller till och med nationella som tidigare trodde att Nordiska motståndsrörelsen var bindgalna, har på senare tid trätt fram och berättat att det var program som Radio Nordfront som fick dem att ändra uppfattning. Det var där de fick lära känna våra representanter som personer.

För egen del ser jag lite fram emot vad som händer nu efter att valet är över. Kungälvsborna har definitivt lärt känna oss i Kungälv och har inga problem att prata med oss. Jag träffar numera sympatisörer och/eller intresserade inte bara där jag bedriver aktivism utan också där jag bor, där jag äter, där jag handlar osv. Jag tror det blir ännu mer sådant framöver efter det att Kungälvs-Posten och Kungälvspolitikerna tvingats dra ner på sin hetskampanj.

5. Massiv uppmärksamhet
De senaste fem åren, och i synnerhet de två sista, har Nordiska motståndsrörelsen fått massiv uppmärksamhet. Valrörelsen har befäst vår roll som den enda sanna oppositionen, den enda kraft som får regeringsrepresentanter att avbryta sin pågående valkampanj för att försöka stoppa Nordiska motståndsrörelsen.

Som Kungälvsbo är det kul att även vi i Kungälv och inte bara Ludvika fått besök från regimen. I Kungälv har vi haft tre ministrar och andra toppolitiker för att specifikt tala om oss, och i Bah Kuhnkes fall även motdemonstrerat mot oss. Vi har haft ett kommunalråd som velat förinta mötesfriheten för oss och det har skrivits om oss i princip varje dag i Kungälvs-Posten.

Detta är uppmärksamhet som säkerligen kostar ett par miljoner kronor, men som dessa krafter nu gett oss gratis. Med anledning av föregående punkt får hetsen också totalt motsatt effekt (se: punkt 9).

På riksplanet har vi naturligtvis fått uppmärksamhet, men också i internationell media där vi intervjuats av aktörer som Russia Today och L’Express.

Sedan har intresset bland folk varit väldigt stort. Om vi återigen tar Kungälv som exempel så hade vi närmare 20 000 tittare som följde NTV:s sändning från vårt första torgmöte. Eller att en vanlig diskussion trendar och får över 100 000 tittare. Alltså från lilla Kungälv.

6. Aktivismrekord – närmare 1 miljon utdelade valflygblad/tidningar
Under valrörelsen har vi slagit aktivismrekord och nått ut till människor på ett helt annat sätt än tidigare. Vi har delat ut en halv miljon flygblad om varför man ska rösta på Nordiska motståndsrörelsen, 300 000 valfoldrar, 45 000 valtidningar, tiotusentals egna flygblad eller ”do it yourself”-flygblad som funnits på hemsidan.

Från april har vi alltså delat ut ca 900 000 valblad/valtidningar, offentligt eller i brevlådor. Det tidigare rekordet var på 500 000 i det kampanjflygblad som delades ut om globalisterna. Detta mål uppnåddes på dubbla tiden, nio månader.

7. Konkretiserat realpolitik
I november 2015 hade vi fortfarande inget politiskt program och många undrade vad vi konkret faktiskt står för och vill genomdriva. Vårt politiska program Vår väg har varit oerhört viktigt för att förklara vår politik och har faktiskt rekryterat många bra och intelligenta personer.

Nu har vi även lokalpolitiska program, vilket är rätt unikt inom den nationella rörelsen. Den lokala politiken har också presenterats i tal, radioprogram och i artiklar.

Det är viktigt för lokalbor att de förstår att vi, på riktigt, representerar sådant som en levande landsbygd och att vi gör det för att vi har en ideologisk grund till det – att nationalsocialismen är värnare av naturen på alla områden. Det är viktigt att lokalbor förstår att vi ställer oss bakom idrottsföreningar eftersom denna typ av aktiviteter bidrar till folkhälsan och folket i sig som en kollektiv enhet. Det är viktigt att lokalbor förstår att vi kommer att bekämpa korruptionen eftersom vi menar att politikerna inte står över medborgarna utan att staten är folket och folket är staten.

I samtal på stan har jag med flera fått till oss att folk kommer rösta på oss för att de förstått att vi har en sund och naturlig inställning till andra frågor än bara massinvandringen, exempelvis att de förstått att vi har en landsbygspolitik och att vi faktiskt menar allvar när vi talar om en levande landsbygd och att folket bör leva i enlighet med naturen.

8. Ovärderliga kontakter
Just för att vår valkampanj har fokuserat mest på det lokala planet och inte lika mycket på riksplanet har vi kommit närmare medborgarna i de områden där vi verkat. Framförallt har detta skapat en naturlig väg in för att komma att prata med oss.

Dels för att det i sig är valtider och att vi som ställer upp i val har något gemensamt att prata om med våra presumtiva väljare och dittills okända sympatisörer. Dels för att det helt enkelt varit så många som varit framme och diskuterat – sympatisörer som meningsmotståndare eller bara nyfikna – att det för utomstående inte går att reda ut vem som är vem. Dels för att många helt enkelt har släppt beröringsskräcken.

Det har varit många väldigt spännande samtal som våra fiender säkerligen skulle vilja känna till men som de aldrig kommer att få veta. Vi har kommit i kontakt med personer med inflytande och insyn och med olika kompetenser som vi behöver. Möjliga visselblåsare och uppgiftslämnare, skribenter och andra som kan hjälpa oss på olika sätt.

Det är helt enkelt sant det som Simon Lindberg talade om i Almedalen; att vi finns överallt i samhället. Vi kan vara våra fienders husbyggare, städare, kassörskan, den som passar deras barn på dagis eller till och med deras medarbetare. Och nu har vi kontakt med ännu fler.

9. Vi har avslöjat systemet
Denna sista punkt kan kanske framstå lite som utfyllnad, men i verkligheten är det en av de allra viktigaste punkterna. Vår rörelse kan aldrig ta makten om folket fortfarande betraktar systemet som legitimt och därför måste vi provocera systemets hantlangare att visa sina rätta ansikten.

Detta är något vi lyckats med sedan flera år tillbaka, men det blir än viktigare – och mer noterbart – när det sker under valtider.

Under valkampanjen har vi tvingat de styrande politikerna till allehanda valfusk och försök att öppet förinta grundlagen, alltså grundbulten i vårt samhälle. Vi har fått regimen till att stoppa politiska valfilmer på Youtube, bekämpat mötesfriheten och föreningsfriheten, fått dem att framstå som totalitära element. Vi har inte varit helt ensamma i detta arbete, men ledande inom det.

Politiker och journalister i sin tur lever i sina egna virtual realities där man tror att hela folket ställer sig bakom deras försök att utplåna den ”demokrati” som de säger sig värna och som faktiskt berättigar deras egen existens. De har helt enkelt fel. Det ser inte ut så längre, och sprickan mellan folket och de styrande blir allt djupare.

I Kungälv (för att återigen ta ett exempel från vår egen kampanj) har det blivit närmast en parodi att lyssna på kommunalrådet och tre ditsända ministrar som säger att vi måste förbjudas från att bedriva valarbete för att vi ”skrämmer” människor, att vi är ”som IS-terrorister” (kommunalrådet). Samtidigt har våra valarbetare på ett exemplariskt och helt sansat sätt spridit budskapet till vanligt folk utan att några incidenter har ägt rum.

Denna valrörelse, med allt systematiserat valfusk gentemot oss och andra aktörer, har inte befäst ”demokratin” utan bara försvagat den. Den har visat att vi de facto lever i en demokratur. Och när samhällskontraktet bryts så bryter sig även människor loss från systemet. De hamnar istället i vårt läger.

Avslutningsvis
Ovan har jag presenterat nio saker som vi åstadkommit under valrörelsen. Det finns naturligtvis andra saker att lyfta fram. Som att vi rekryterat nya människor till organisationen, att vi erhållit en stor mängd kontandonationer på gator och torg, att även Nordfront publicerar artiklar som aldrig förr, och liknande. Ovan har jag dock försökt fokusera på sakerna som gör oss unika.

Har jag glömt något? Tyck gärna till i kommentarsfältet om andra saker som är värda att lyfta fram.

Avslutningsvis lämnar jag plats för en tionde punkt som kommer att avgöras i dagarna. Nämligen att vi får nationalsocialistisk representation i kommunfullmäktige och därmed skriver historia!

Tack alla valarbetare, sympatisörer och röstare för all hjälp under valkampanjen!

• Publicerad:
  2018-09-09 14:05