FÖRINTELSEINDUSTRIN. Historiekorrigeraren Carolyn Yeager skriver om Angela Merkels vikande stöd och om Polens i särklass största turistattraktion: Arbetslägermuseet i Auschwitz.

Auschwitz.

Just nu upplever Tysklands förbundskansler Angela Merkel politiska svårigheter. Det gäller både det egna partiet CDU:s (Kristdemokraterna) vikande stöd och regeringspartnerskapet med socialdemokraterna, SPD (vilket nyligen valde nya ledare som visar föga intresse för att fortsätta samarbetet med Merkel).

Mitt i denna politiska svacka har Merkel tagit sig tid för ett skenbart spontant besök på Auschwitz-Birkenaus minnesmonument och museum i Polen. Det är första gången hon besöker Auschwitz.

Hon är bara den tredje rikskanslern någonsin som besöker Auschwitz – de två tidigare var Helmut Schmidt året 1977 och Helmut Kohl 1989. I september detta år talade Tysklands president Frank-Walter Steinmeier (SPD) i Warszawa och fördömde då det Tyskland som fanns före år 1945 för att det ”satte sina intressen före Europas”; han sade att ”tyskar måste motsätta sig nationalism” och att tyskar inte ska känna att de är ”bättre européer”. Steinmeier anklagade sitt eget land för det som Polen i tilltagande grad självt strävar efter: En mer nationalistisk riktning, ett Polen i första hand. Fundera över det!

Merkel skred genom grindarna klockan 9.30 på förmiddagen, följd av en skock judar, däribland den judiska polska premiärministern Mateusz Morawiecki, A-B museets chef Piotr Cywinski iklädd en lång svart rock och svart basker, vice chef Andrzej Kacorzyk och den 87-årige lägeröverlevaren Bogdan Stanislaw Bartnikowski. Andra ledare för judiska organisationer följde efter, till exempel Josef Schuster, ledaren för den inflytelserika organisationen Judarnas centralråd i Tyskland, och Ronald Lauder, chef för World Jewish Congress. Med var också ledaren för Centralrådet för tyska resande och romer, Romani Rose. Kan resande och romer verkligen vara tyskar? NEJ! De var invadörer i Tyskland precis som invandrarna var.

Efter att Merkel hade sett lägrets huvudattraktioner – Arbeit Macht Frei-skylten, lagt en krans vid ”dödsmuren”, sett några gamla skor och bagage i utställningsrummen – fördes Merkel vidare till Birkenauplatsen för att bli fotograferad stående på järnvägsspåren och placerande stearinljus framför det så kallade internationella monumentet. Sedan höll hon ett tal till en grupp före detta lägerfångar, i den tidigare dusch- och avlusningsbyggnaden, fantasifullt kallad Bastun.

Denna litania upprepas om och om igen, år efter år – var alltid vaksamma, får aldrig upprepas, bekämpa antisemitism. För det är på detta sätt de behåller makten.

Detta är det spel som har motbevisats under de senaste 40 åren, men som ändå fortsätter att utspelas i alla massmedier:

Nazityskland avrättade mer än 1,1 miljoner människor vid Auschwitz-Birkenau under förintelsen (Falskt).

Gaskamrarna på platsen nära Krakow, Polen, var nyckeln till nazisternas kampanj att utrota Europas judiska befolkning (Falskt).

Över 6 miljoner judar dödades (Falskt).

Varför besöker Angela Merkel platsen nu?
Motiveringen till att använda rikskansler Merkels tid åt detta är att det sammanfaller med tioårsjubileet för skapandet av Stiftelsen Auschwitz-Birkenau (inte att förväxlas med Internationella Auschwitzrådet som övervakar minnesmuseets aktiviteter och dess många administratörer och anställda. Detta är en stor industri och alla som kan bli en del av den vill bli en del av den). I sitt tal på platsen tillkännagav rikskanslern att Tyskland ännu en gång ska donera 60 miljoner euro (drygt 627 miljoner kronor) till den stiftelsen.

Tidningen Washington Post skrev att:

Större minneshögtider planeras för 75-årsfirandet av befrielsen av Auschwitz nästa månad, men Merkel hade varit angelägen om att vara säker på att kunna besöka platsen innan hennes mandatperiod är över, enligt tyska medierapporter. Nytt ledarskap i hennes regerings koalitionspartner har under senare veckor orsakat ytterligare osäkerhet beträffande hennes regeringsallians.

Ett kanske mer övertygande skäl är det vikande väljarstödet för hennes parti, Kristdemokraterna (CDU), medan det mer konservativa Alternativ för Tyskland (AfD) har växt i valen på senare tid. De etablerade partierna försöker nu gemensamt att i alla rubriker skylla brottsligheten på ”extremhögerns intolerans” för att få tyskarna att inte våga stödja politiker som tillhör AfD. Den globalistiska taleskvinnan och chefredaktören för det statliga mediebolaget Deutsche Welle, Ines Pohl, skrev i en ledare den 6 december:

Därför är det upprörande och skamligt att jag, som tysk, måste säga att det nu är viktigare än någonsin sedan grundandet av republiken, att rikskanslern reser dit. Nu, i en tid när antisemitism och nationalistiska strömningar har återupplivats i Tysklands parlament och återigen håller på att bli socialt accepterade. En tid när judar på tyska gator och i tyska synagogor ännu en gång måste frukta för sina liv.

Så är det inte. Den sortens narrativ är helt och hållet fabricerat av politiska skäl. Två incidenter från det gångna året kastas fortfarande i ansiktet på oss: Att två (icke-judiska) personer dödades av en galen extremist på en trottoar framför en låst synagoga i Halle; och en invandringsförespråkande borgmästare i en mellanstor stad höggs ihjäl av en arg tysk som var motståndare till invandringen. Kanske borde vi skärskåda invandringsförespråkarna som importerar främmande personer från Mellanöstern och Afrika till områden med fridfulla, traditionella tyska människor, utan deras medgivande, och mot deras faktiska uttalade önskning. Medan tyska unga flickor och kvinnor våldtas och mördas av dessa främlingar, predikar rikskansler Moder Merkel för tyskarna om deras plikt som kristna, och hur dessa tyskar är de som är skyldiga och har blod på sina händer.

Men tro inte att hon har det stora stöd som opinionsundersökningarna påstår; de faktiska valresultaten berättar en annan historia.

Rollen för Stiftelsen Auschwitz-Birkenau 2009-2019
(Hämtat från Wikipedia och A-B Stiftelsens hemsidor): Stiftelsen registrerades i Warszawa 2009 av Wladyslaw Bartoszewski för bevarandet och förnyandet av den fysiska minnesplatsen. Donald Tusk, som då var Polens premiärminister, skickade brev till dussintals länder och begärde stöd. Tyskland donerade 60 miljoner euro i jämnstora poster mellan åren 2011 och 2015. Men i juni 2010 hade Tyskland skickat ytterligare 120 000 euro för att täcka kostnaderna för stiftelsens kontor. Nu, 2019, har Tyskland lovat ytterligare 60 miljoner euro (totalt mer än 120 miljoner euro, det vill säga cirka 1,25 miljarder kronor, jämför med andra länder). Allt handlar om att Tyskland ska hålla ”förintelsen” igång, och de lämnar ingen besviken! Auschwitz är den största turistattraktionen i Polen. Ändå förväntar sig polackerna att de bara ska kunna dra nytta av det, inte lägga ekonomiska resurser på det.

År 2010 hostade lilla Österrike upp 6 miljoner euro och USA lite drygt motsvarande 12 miljoner euro. I maj 2011 lovade Storbritannien 2,4 miljoner euro, och i oktober erbjöd Polen till slut motsvarande 10 miljoner euro. Slutligen förklarade Israel att man skulle stödja verksamheten med ynka 715 000 euro.

Andra nationer har donerat mindre summor. Enligt Stiftelsen Auschwitz-Birkenaus hemsida arbetar stiftelsen nu med att samla in 120 miljoner euro till Eviga fonden (Tyskland har genom Merkel precis givit hälften av den summan!) från vilka de årliga räntorna på 4 till 5 miljoner euro möjliggör planeringen och den systematiska implementeringen av nödvändigt konserveringsarbete. Detta är exakt det sätt som judar finansierar alla sina större förintelsebluffmuseer – genom räntor på deras överstora investeringskapital. På detta sätt, säger de, kan de för första gången i historien se till att Auschwitz-Birkenau museet har en reell chans att skapa ett permanent, långsiktigt konserveringsprogram som gör det möjligt att bevara kvarlevorna från det tidigare lägret åt framtida generationer (läs: För alltid). Inse att detta är över och bortom pengarna de får, samlar in och spenderar för museerna och informationsspridning. Och dumma gojer betalar för det. Inget nytt med det.

Många enskilda judar och polacker tjänar på att få pengar för att de arbetar för stiftelsen. Den har en ordförande och en tremannastyrelse, och dessutom finns ett råd bestående av 14 medlemmar. Det finns också en finansieringskommission med fyra medlemmar, som leds av Jozef Wancer. En ganska lång lönelista att fylla med pengar och väldigt fina arvoden för dess polska och judiska medlemmar. Jag hoppas att tyskarna uppskattar de rika belöningar som deras skattepengar ger till de östeuropéer som ständigt hötter med ett anklagande finger åt dem, och som håller med om uppfattningen att tyskarna för alltid ska vara de stuckna grisar som skänker sitt späck till deras avundsjuka grannar.

De skulle förstås kunna revoltera. När?

Ursprungligen publicerad på carolynyeager.net.

Översatt och publicerad med tillstånd. Originalartikeln innehåller källhänvisningar.

Not: Carolyn Yeager har emottagit kritik för att ha kallat Polens premiärminister för jude. Tidigare har även upprörda Nordfrontläsare hört av sig med den kritiken. Men enligt Yeagers efterforskningar är Mateusz Morawiecki jude. Hon hänvisar också till den israeliska tidningen Times of Israel vilken har skrivit en artikel som berör hans judiska ursprung. Hon påpekar i sammanhanget att judar själva är noga med att inte slarva med sådana påståenden. Morawiecki berättade själv om sin judiska familjehistoria under ett tal som hölls tidigare i år på ett zoo i Polen, och han har släktingar som bor i Israel.

  • Publicerad:
    2019-12-16 09:00