Dagens datum 23 oktober: Under ledning av fältherren Lennart Torstensson besegrade och förödmjukade den svenska armén de kejserliga trupperna vid Breitenfeld.

1631 besegrade en svenskledd armé, anförd av Gustav II Adolf, den kejserliga armén vid slaget vid Breitenfeld. Detta första slag vid Breitenfeld blev inledningen på en rad svenska framgångar som gav Gustav II Adolf ett rykte som en av världens främsta fältherrar. Elva år senare, vid andra slaget om Breitenfeld (ibland även kallat slaget vid Leipzig) visade den svenska armén återigen prov på strategisk skicklighet när de krossade en numerärt överlägsen fiende som de lurat till strid i öppen terräng.

Gustav II Adolf vid det första slaget vid Breitenfeld, 1631.

Gustav II Adolf vid det första slaget vid Breitenfeld, 1631.

Ett år efter slaget vid Breitenfeld stupade Gustav Adolf vid slaget om Lützen 1632. Även om svenskarna vann slaget återfick den kejserliga armén stridsviljan och slaget vid Nördlingen (1634) blev för Sverige på många sätt ett katastrofalt nederlag. Förutom ett flertal regementen, förlorade man även Sachsen som allierad.

Lennart Torstenson (1603-1651) porträtterad av David Beck.

Lennart Torstenson (1603-1651)
porträtterad av David Beck.

Svenska armén kämpade med sitt självförtroende, men genom nya segrar i Wittstock (1636) och Wolfenbüttel (1641) var situationen mer balanserad – om än oviss. 1641 utnämndes Lennart Torstensson till fältmarskalk efter att Johan Banér gått bort (och ersatts under en tid av Alexander Leslie). Lennart Torstensson var, liksom Johan Banér, en av Sveriges främsta fältherrar och hade som artillerichef bidragit till många av Sveriges segrar, bland annat vid första slaget vid Breitenfeld.

Den svenska armén under Lennart Torstensson, förenad med Carl Gustaf Wrangels styrkor, pressade 1642 de kejserliga trupperna tillbaka till Böhmen där fienden la sig i befästa ställningar i bergspassen. Anfallet kunde inte genomföras, så den svenska armén drog sig istället tillbaka mot Leipzig för att belägra staden och locka fram den kejserliga armén.

De kejserliga, som leddes av Ottavio Piccolomini, svalde betet. När den svenska armén den 20 oktober 1642 anföll Leipzig hade de kejserliga trupperna följt efter i syfte att komma till undsättning för sina allierade. Den 22 oktober hävde Torstensson belägringen av Leipzig och drog istället mot staden Halle i syfte att lura fienden att han ville undvika strid. Vid Breitenfeld formerades på kvällen istället en slagordning för att möta den intet ont anande fienden dagen därpå. På morgonen den 23 oktober bröt Piccolomini upp och gick mot Breitenfeld. De hade ingen aning om vad som väntade dem utan marscherade på ett sådant sätt att de inte förväntade sig strid.

breitenfeld-1642

Innan Piccolomini hann uppfatta att han blivit grundligt lurad avlossade det svenska artilleriet en vådsam kanonad av den redan uppställda svenska armén vid Breitenfeld. Därefter ryckte det svenska infanteriet fram ur röken. På den högra flygeln drev de svenska och finska ryttarna, anförda av generalmajorerna Arvid Wittenberg och Torsten Stålhandske, de kejserliga ryttarna tillbaka. Man fick däremot problem på vänsterflygeln, men Torstensson löste problem genom att använda sig av en ryttarstyrka som förflyttade sig österut för att sedan anfall fienden i ryggen. Genom denna kniptångsmanöver föll det kejserliga kavalleriet samman och det svenska infanteriet gick sedan till förnyat anfall i centern.

Efter fyra timmars strids flydde de kejserliga trupperna ut från den öppna terrängen och in i det närliggande skogspartiet för att sedan strömma ut på en annan sida. Där väntade delar av det svenska kavalleriet som Torstensson hade avvarat och som nu anföll de panikslagna fiendesoldaterna med full kraft.

På några timmar hade 2000 svenskar stupat eller sårats medan 5000 av fienden stupat eller sårats samt ytterligare 5000 tillfångatagits. Den svenska armén var från början 15 000 soldater medan den kejserliga armén hade 19 000, varav endast 4000 lyckades fly. Förutom att många av de tillfångatagna gick i svensk tjänst erövrade också den svenska armén 46 kanoner. Dessutom tog man hand om fiendens fältkassa och en mängd standarer, fanor och annat av symboliskt värde. Den svenska armén förföljde inte de kejserliga trupperna utan erövrade istället Leipzig, tillsammans med de nya styrkorna, och gjorde sedan vinterkvarter.


  • Publicerad:
    2018-10-23 20:52