KOMMENTAR. Nordfronts chefredaktör förklarar i denna artikel varför det var rätt att granska Djurfront och hur han ser på de gröna politiska frågorna.

Svar: Nej!

Rävjakten i Storbritannien är nog en aspekt de flesta kan hålla med om är en överklassens terrorism av vilda djur som [varken] är folklig eller rimlig.

Ovanstående är en kommentar som postades till gårdagens artikel där Nordfront granskade Djurfront. Jag instämmer helt med det som står i kommentaren. Mycket av det som Djurfront och andra djurrättsaktivister protesterar emot är saker som jag också är emot. Inte heller blir jag överdrivet moraliskt indignerad över att människor dömts för att vara maskerade eller befinna sig på ställen de saknar tillstånd att befinna sig på. Den typen av civil olydnad kan ofta vara rimlig vid en politisk aktion.

Faktum är att vi inför publiceringen av artikeln hade en diskussion om frågan inom redaktionen där vi kom fram till att vi nog borde följa upp granskningen med en artikel som förklarade vår inställning till Djurfront och djurrättsaktivism i allmänhet. Så det är vad jag tänker göra i denna artikel.

Journalistik och underhållning
Det första som kan sägas för att rättfärdiga publiceringen är att granskningen av Djurfront både var bra journalistik och underhållande läsning.

Nordfront är bland annat en nyhetstidning och kan i många fall belysa intressanta samhällsfenomen utan att vi har någon egen agenda med det. Vi kan skriva nyheter om en organisation för att det finns ett allmänintresse, även när vi själva är neutrala till den aktuella organisationen och dess verksamhet.

I det aktuella fallet med Djurfront fanns det definitivt ett sådant allmänintresse. Förutom brottsligheten i sig – som är unik på sitt sätt – har vi det nya fenomenet med kvinnliga aktivister som säljer sex för kampen. Det är ett nytt moraliskt bottennapp som visar hur trasig den här vänstermiljön är.

Alla som stödjer AFA är legitima måltavlor
Precis som alla andra tidningar har Nordfront så klart en politisk agenda som även om den inte genomsyrar alla våra nyheter ändå ofta finns med i bakgrunden när vi väljer vad vi ska ta upp i vår nyhetsrapportering. Vad gäller Djurfront hade vi kunnat ha ett neutralt förhållningssätt till organisationen och strunta i att granska den om dess medlemmar och representanter uteslutande sysslade med moraliskt försvarbar djurrättsaktivism.

Problemet med Djurfront är att organisationen i praktiken är en del av den autonoma vänstern. När man granskar Djurfront upptäcker man att personerna i den ofta har vissa återkommande drag som man delar med många AFA-aktivister:

  • Arbetslöshet och socialt utanförskap.
  • Psykiska diagnoser som autism.
  • Avvikande sexuella läggningar och könsidentiteter.
  • Veganism.
  • Anarkism.
  • Antifascism.

De fyra första punkterna är helt förlåtliga saker där man till och med skulle kunna känna sympati med trasiga människor som farit illa i den moderna världen. Den näst sista punkten handlar om att man på ideologisk väg vill skydda sig själv från att bli dömd av andra. Anarkism handlar ju om att förneka auktoriteter och eviga värden, vilket gör att alla människor ur ett anarkistiskt perspektiv måste ses som jämlikar – trots att vissa egentligen objektivt sett inte tillför samhället något större värde och andra faktiskt mår psykiskt dåligt. Så istället för att jobba på att lösa sina problem bygger man identiteter kring dem och hittar en ideologisk gemenskap där det anses normalt att vara avvikande.

Den sista punkten – antifascismen – blir i praktiken ett utåtriktat militant försvar av dessa dysfunktionella diagnoser/identiteter och den vänsterideologi som uppmuntrar dem. Problemet med den antifascistiska rörelsen är sedan att den har en paranoid världsåskådning och tror att globohomo-systemet är allierat med ”fascister” och konspirerar för att förtrycka de icke-normala människor som systemet egentligen ständigt hyllar och lyfter upp. Denna världsbild gör att antifascisterna dels agerar avantgarde åt systemet och trycker på för mer kulturmarxism samtidigt som de stödjer och deltar i systemets repression mot nationella krafter.

För nya läsare som inte är bekanta med AFA så består deras kärnverksamhet av att hänga ut, hota och förtala meningsmotståndare, trakassera deras arbetsgivare för att göra dem arbetslösa, göra allt man kan för att förneka dem yttrandefrihet både ute i verkligheten och på internet samt om möjligt fysiskt angripa personerna. Ingen annan politisk rörelse i Sverige arbetar med ideologisk repression på det här sättet. Därför kan jag inte säga att jag tycker att det är olyckligt med politiskt våld när det riktas mot AFA och deras anhängare. Det blir som en form av självförsvar då varje dag en antifascist spenderar på sjukhus är en dag då han inte kan försöka förstöra livet för andra människor. I övrigt ser jag ingen poäng i politiskt våld i dagens samhälle, folk får vara hur kommunistiska eller liberala de vill – men om man stödjer AFA och den autonoma vänstern är man helt enkelt en militant folkfiende. Och dessa folkfiender kommer granskas och exponeras på Nordfront.

Alltså var det rätt att skriva om de trasiga Djurfront-aktivisternas dysfunktionella beteende eftersom de öppet stödjer AFA och deltar i aktioner ihop med AFA.

Djurrättsfrågan i sig
Vad gäller djurrättsfrågan och gröna frågor i allmänhet kan jag som tidigare nämnt ofta sympatisera med sådan samhällskritik. Jag håller med om att pälsdjursuppfödning borde förbjudas, att boskapsdjur måste få leva under drägliga förhållanden, att det är förkastlig att använda djur som testobjekt för smink och liknande onödiga lyxprodukter. I likhet med nationalsocialisterna i Tredje riket som bland annat förbjöd skäktning (en onödigt plågsam religiös slaktmetod) är jag för starka djurskyddslagar.

Som vi tidigare diskuterat i Radio Nordfront, när vi kommenterade dokumentären ”Africa Addio”, är det förkastligt både med västerländska troféjägare som dödar djur som sport och ociviliserade folkslag som barbariskt massdödar vilda djur för att det kortsiktigt är ett enkelt sätt att få fram mat på. Vad gäller jakt är jag nog annars av uppfattningen att både många djurrättsaktivister och många jägare ofta har lite för extrema och obalanserade åsikter när man exempelvis från det ena lägrets sida vill förbjuda all jakt och från det andra hållet vill utrota vargen från Sverige.

Frågan om jakt och kött leder i sin tur vidare till frågan om veganism – en diet som Djurfront kräver att alla deras medlemmar följer. Min inställning är att jag respekterar människor som väljer att inte äta eller använda djurprodukter. Det är etiskt sett ett fint beteende. Hälsomässigt är min uppfattning att veganism i likhet med andra radikala dieter är komplicerat och kräver att den som följer dieten sätter sig in i hur man följer den utan att skada sin hälsa. Särskilt yngre människor som genomgår stora kroppsliga och hormonella förändringar bör nog vara försiktiga när de följer en vegansk kosthållning och se till att komplettera sin kost med nödvändiga mineraler och kosttillskott om man inte får i sig det man behöver via maten. Samtidigt som veganism är etiskt beundransvärd finns det alltså en risk att det kan vara ett utslag för en svag självbevarelsedrift hos individen i fråga och att det blir som en skadlig ätstörning – man klarar inte av att äta ordentligt trots att man behöver det för att kunna överleva – och detta tycker jag att man särskilt kan se hos en del yngre vänstermänniskor som ser sjukliga och undernärda ut samtidigt som de är veganer.

Det finns också en öppen politisk agenda från ”systemet” – politiker och storföretag – där man vill minska allmänhetens köttkonsumtion. Detta kan å ena sidan återigen vara ett nobelt mål, å andra sidan kan det leda till att människor tvingas äta mat av sämre kvalitet än naturligt kött. Den här politiskt och kulturellt påbjudna vegetarianismen är också materiellt sett en konsekvens av att det politiska systemet av idag inte varit kapabelt att bromsa den destruktiva befolkningstillväxten i tredje världen. När jorden tvingas föda alltfler människor går det i längden inte att stegra köttproduktionen över en viss gräns och det är mer ”resurseffektivt” att få människor att äta mer vegetarisk mat.

Denna överbefolkning är som Marcus Hansson nyligen skrev på Nordfront ett av jordens största problem. Hansson kritiserade också på ett bra sätt konsumtionssamhället och materialismen. Dessa fenomen har definitivt lett till onödig förorening av både hav och land och lett till ett onödigt massutdöende av utrotningshotade arter. Som nationalsocialist är jag för en politik som strävar efter att bevara den biologiska mångfalden på jorden, vilket innefattar att vi måste bevara vårt eget folk.

För egen del gillar jag dessutom både ”ekofascisten” Pentti Linkolas och Unabombaren Ted Kaczynskis samhälls- och civilisationskritik. Förutom att träffande beskriva den materiella logiken i industrisamhällets utveckling och de problem den medfört för människor, djur och natur, hade Kaczynski även en träffande kritik av vänstern som relaterar till det jag skrev här ovan. Särskilt angående Kaczynski bör det annars nämnas att det är just hans kritik av det moderna samhället jag uppskattar, lösningen han föreslår ser jag som långsökt och orealistisk och jag är inte primitivist och teknikfientlig på samma sätt som han är.

Vi kan i alla fall avsluta artikeln med tre insiktsfulla Kaczynski-citat om den moderna vänstern:

  • Leftists tend to hate anything that has an image of being strong, good and successful. They hate America, they hate Western civilization, they hate white males, they hate rationality.
  • The leftist is antagonistic to the concept of competition because, deep inside, he feels like a loser.
  • Generally speaking, the goals of today’s leftists are NOT in conflict with the accepted morality. On the contrary, the left takes an accepted moral principle, adopts it as its own, and then accuses mainstream society of violating that principle.

  • Publicerad:
    2021-07-11 16:10