DJURSKYDD. Erik Korpenstam skriver om djurskyddet i det nationalsocialistiska Tyskland.

hitler deer 1

Som ganska många men långt ifrån alla redan känner till kommer det vi idag menar med djurskydd varken från Walt Disney i USA eller från 1930-talets socialdemokrater i Sverige. Tredje riket i 1930-talets Tyskland var de stora pionjärerna inom djurskyddet och det till en grad man får leta efter motsvarighet till sedan dess, och sannolikt dessutom leta förgäves.

Man kan med rätta säga att förutom att vara först, att vara initiativtagare och föregångare, inget annat land och ingen annan regering eller åtminstone känd sådan i modern tid har lagt större vikt vid djurskydd och även vad man kan kalla djurrätt, än det nationalsocialistiska Tyskland. Ordet djurrätt kan användas eftersom det i grundtanken fanns ett tydligt icke-antropocentriskt betraktelsesätt, det vill säga att alla djur hade vissa rättigheter oavsett nyttan för människan och oavsett relationen till denna. Studerar man uttalanden från olika nyckelpersoner poängteras det synsättet i flera fall.

Redan ganska omgående efter makttillträdet signerade Adolf Hitler en djurskyddslagstiftning som uppgraderades och kompletterades efter hand. Tyskland blev bland annat det första landet i världen som stiftade lagar mot vivisektion, vilket undertecknades 1933 men som så tidigt som 1927 lagts fram av partiet som förslag i riksdagen. Kompletteringar i djurskyddslagstiftningen spreds ut efterföljande år mer eller mindre fortlöpande. Resultatet blev ett mycket långt gånget djurskydd, inte minst med våra dagars mått mätt.

hitler-blondie

För att nämna exempel och ge en bild av omfattningen kan nämnas en jaktreglering som Herman Göring, själv jägare, (något han var diskret med speciellt inför sina kolleger uppges det) var ansvarig för; Das Reichsjagdgesetz.

En reglering som var så restriktiv att den lär ha inneburit en ökning av viltet som gav en del besvärande praktiska konsekvenser; vilt som började synas på stadsgator och ute på vägarna i trafiken med mera. Man var beredda att testa hur pass restriktiva man kunde vara med avskjutning för att inte tillåta mer än nödvändigt. Ändå räknas inte Herman Göring, som var ansvarig för den delen av lagstiftningen, till den grönare falangen inom partiet eller ledningen.

Göring

En teckning som visar hur Göring hälsas av de djur som skyddas av vivisektionslagarna.

Ett i praktiken förbud mot att transportera levande djur i motordrivet fordon på grund av risken att framkalla stress, var också något som visade att man menade allvar. Man riskerade straff om man trädde levande mask på en krok eller kokade skaldjur utan att avlivat dem med snabb och smärtfri metod först, och så vidare. Och det där smärtfria kan vara svårt att bevisa…Det har hörts personer som finner det löjeväckande att ta hänsyn till exempelvis en masks väl och ve men zoologer och andra är överens om att maskar har ett väl utvecklat känselsystem. Om man petar på en mask så kan det lätt konstateras även av en lekman.

Det uppges i en bok av Kathleen Marquardt från 1993, att Göring sände åtminstone en fiskare till straffarbete i koncentrationsläger när det blev känt att han agnat med en levande groda. Om det stämmer eller är en skröna kan vara osagt men det finns i alla fall erkända citat där han hotade, bland annat i en radioutsändning som presenterade lagen, med att det var ett tänkbart straff vid överträdelse av dessa djurskyddslagar.

– ”De som fortfarande tror de kan fortgå med att behandla djur som döda ägodelar kommer att sändas till koncentrationsläger”, annonserade han i en radioutsändning 28 Augusti 1933.

– ”För det tyska folket, är djuren inte bara levande varelser i den organiska meningen, utan varelser som har sitt eget känsloliv och som känner smärta, glädje, lojalitet och hängivenhet”, deklarerade han vidare.

Detta avslöjar okunnigheten hos vissa politiskt korrekta författare i ämnet som försökt göra sig ett namn genom att beskriva detta djurskydd som i första hand, eller till och med uteslutande, som en slags sjuklig vurm för rovdjur och speciellt däggdjur inom rovdjursgruppen som hundar och vargar och en fascination främst för toppen av en näringskedja med människan placerad högst upp. Det stämmer alltså dåligt med andra uppgifter och tillämpningen av de lagar som instiftades. Adolf Hitler uppges till exempel enligt omgivningen ha varit särskilt entusiastisk för utsatta fåglar och önskade sig haft möjlighet att ägna sig åt planer för miljöförbättrande åtgärder för fåglarnas levnadsvillkor.

En komplett lista med regleringar inom djurskyddet blir för lång att räkna upp här men djurskyddslagarna blev tämligen heltäckande om det mesta från uppvisande av djur på cirkus och djurs deltagande på film till djurförsök och jakt. 1942 infördes förbud för judar i Tyskland att inneha husdjur.

Heinrich Himmler

Heinrich Himmler tillhörde den mer djurvänliga falangen inom partiet.

Samtidigt, i andra delar av NSDAP, propagerade ledaren för SS, Heinrich Himmler tillsammans med Walther Darré, Rudolf Hess, Fritz Todt och Alwin Seifert, det vill säga de ledande bland de som räknats som den allra ”miljömedvetnaste” och mest djurvänliga falangen av NSDAP, för än mer radikala lagar.

Det har sagts om den linjen att den i stort gick ut på ett generellt förbud för jakt. Hur det i detalj var tänkt att fungera har inte beskrivits men innebörden var att man inte var helt nöjd med den linje som praktiserades på grund av att den inte var tillräckligt radikal. Himmler lät också genom SS försorg på experimentstadiet bedriva biodynamiska farmer på olika ställen i Tyskland, bland annat i Dachau.

Heinrich Himmler utbrast vid ett tillfälle till sin livmedikus, som var jägare: ”Hur kan ni se något nöje Herr Kerstein, i att ställa er i bakhåll och skjuta på stackars varelser som betar i utkanten av en skog, oskyldiga, försvarslösa och intet ont anande? Det är verkligen liktydigt med rent mord!”

Det har återgetts hur vid sociala samkväm och middagar Adolf Hitler stundtals mitt under middagen kunde börja att detaljerat skildra slakthusens fasor för de övriga middagsgästerna för att få dem att avstå från köttätandet. Inte heller Eva Hitler (Braun) undkom liknande påtryckningar från samma håll. I ”Hitlers bordssamtal” sektion 66 skildras hur hon blev retad av sin fästman för vanan att använda makeup som befarades vara framtaget genom att djur utsatts för lidande. Vid filmvisningar, något Führern sägs ha varit road av, valde han enligt ett ögonvittne som senare framträdde i ett engelskt teveprogram, att se bort vid de passager där det visades scener där djur for illa och han fick underrättas av sitt sällskap när de oönskade scenerna var över så att filmtittandet kunde fortsätta. Hästkapplöpning liksom jakt, i åtminstone vissa former, lär han beskrivit som ”de sista reminiscenserna av det feodala samhället”.

Politiskt korrekta tyckare, författare och historiker m.fl. har velat beskriva djurskyddet i Tredje riket som en paradox, en befängd motsägelse av suspekt djurvänlighet tillsammans med ett sinnessjukt förakt för människoliv. Vi citerar en publikation som heter ”Psychology today”:

Det finns dock några saker som vi kan lära av nazisternas oro för djurens välbefinnande. Den första är att människors och djurs interaktioner är fyllda med paradox och inkonsekvens. Förekomsten av en kultur där ledarna är besatta över lidande humrar i restauranger i Berlin medan de gasar människor i koncentrationsläger med råttgift representerar en moralisk inversion av obegripliga proportioner.

Ja, det låter obegripligt. Men en logisk och begriplig förklaring kunde vara att grunden till den beskrivningen är uppbyggd av en räcka politiskt korrekta lögner. Vi avslutar med ett citat som Adolf Hitler citerade, tilllskrivet den tyske filosofen Ernst Haeckel:

Människan får inte göra misstaget att tro att hon var avsedd att vara herre och mästare över övriga naturen. En prägling av brist på klarsyn uppmuntrar att tro på denna illusion.

Människan måste också underkasta sig den eviga visdomens principer, att försöka förstå den och aldrig rubba dess balans.

/Erik Korpenstam

  • Publicerad:
    2015-07-10 18:30