Svenska motståndsrörelsen gick tidigt i bräschen för att komma till bukt med ett stort problem inom den så kallade nationella rörelsen – anonymiteten.

Det var nämligen förr, och till viss del fortfarande, vanligt att destruktiva människor, under anonymitetens beskydd, kunde ta sig mer eller mindre ledande positioner inom rörelsen och aldrig genomgick den prövning som riktiga kämpar gör.

Därför valde, bland annat, Nationellt Motstånd att i tidningen förbjuda skribenter att använda pseudonymer då de genom deras artikelförfattande direkt eller indirekt förde organisationens talan och därför måste stå för varje ord. För att ytterligare bekämpa anonymitet, vilket i och för sig inte var svårt med tanke på att vår organisations medlemmar är stolta att tillhöra den kämpande skaran, publicerades även bild på samtliga skribenter m.m.

Dessbättre har vårt, och andras, arbete i denna fråga resulterat i att rörelsen är betydligt mindre anonym nu än för tio år sedan. Detta har underlättat arbetet med att nå ut med budskapet till vårt folk. Maskeringar och pseudonymer för idag en alltmer tynande tillvaro och våra folkkamrater har äntligen möjligheten att se, och kunna samtala med, riktiga patrioter på gator och torg. Många svenskar har naturligtvis vid det här laget insett att medias nidbild av oss är falsk.

Däremot finns det en form av frizon där denna anonymitet lever kvar och det är på diverse Internetforum. På dessa platser kan ”forumkrigare”, under förevändning av att allt måste kunna stötas och blötas, bedriva regelrätta smutskastningskampanjer mot andra personer eller organisationer. Det är också där, i cyberrymden och inte i verkligheten, som Svenska motståndsrörelsen eller dess aktivister utsätts för mest hets, lögner och förtal. Detta sker inte alltid slumpvis utan tycks många gånger vara samordnat. Eventuella oegentligheter tas inte upp med Svenska motståndsrörelsens representanter utan sprids senare, på ett plumpt sätt, på diverse forum.

Frågan är vad man ska göra åt detta. Personligen skulle jag föredra att vi levde i ett sådant samhälle som våra förfäder gjorde för över 1000 år sedan. Det var då säkert vanligt att man utmanade pratmakare på envig, eller holmgång, bara för att på ett lagligt sätt göra sig av med dem (observera nu, ni pratmakare som känner er träffade, att detta skall inte tolkas som mordhot mot någon). Men eftersom vi inte lever i ett vikingatida samhälle, där folk kan tvingas stå för sina ord och ta konsekvenser av sitt prat, utan i ett modernt, demokratiskt samhälle som omhuldar de veka och karaktärslösa, så måste man söka andra metoder för att rensa bort alla skadliga element inom den nationella rörelsen.

En sak är att alla ledande tar sitt ansvar och utesluter, alternativt ger reprimander till, alla sådana som systematiskt hetsar mot andra. Framförallt när det sker fegt och anonymt på öppna forum. Svenska motståndsrörelsen skulle exempelvis inte tolerera att våra medlemmar systematiskt smutskastar andra organisationer/personer på något forum. Detta på grund av att det skadar vår organisation och den nationella rörelsen som helhet (onödigt split uppstår och både vanliga svenskar och fiender läser) men allra främst för att något sådant är en icke nationalsocialistisk handling. Sådana handlingar kan dessutom leda till våldsamma reaktioner, vilket i sin tur leder till ytterligare splittringar. Eventuella konflikter eller splittringstendenser bör i framtiden lösas genom direktkontakt mellan inblandade parter, så att båda sidors syn på saken kan komma till tals och utredas, och inte bedrivas genom ensidiga hetskampanjer på nätet, där en part är på förhand dömd som skyldig.

Män utan ära och heder – centrala begrepp inom nationalsocialismen – skulle aldrig klarat en dag med sitt skitprat om de levde bland våra förfäder. Tyvärr är inte vi moderna svenskar som våra förfäder, men bör inte våra förfäders visdomsord visa vägen? Vad var egentligen idealen förr i tiden: modiga och ärliga män eller anonyma pratmakare?

En eländig man
och illasinnad
gör hån åt vad som helst;
Det vet han icke
som han veta behövde
att honom fel ej fattas.

Ovis man
tror sig allt veta
när i vrå skygd han vistas;
Men slätt han vet
vad han svara skall
när män hans förmåga fresta.

Alltför mycket talar,
den som aldrig tiger,
av ord med ingen mening.
Hastig tunga,
som ej hålles i styr,
ofta sig ofärd pratar.
(Havamal)

Trots 1000 år av andlig krigföring mot vårt folk, är det ett faktum att våra urgamla ariska principer om ära, rättfärdighet och hedersamt uppförande fortfarande lever kvar i Norden. För oss i den nationella rörelsen, som tagit som uppgift att leda folket, är det därför en nödvändighet att föra vår kamp i denna anda om vi ska kunna få med oss hela folket och segra. Politikerna ljuger för och bedrar vårt folk, låt oss då istället vara dess raka motsats och värna heder och ära på alla fronter – såsom våra förfäder lärt oss.

  • Publicerad:
    2007-06-20 00:00