HISTORIA • I Annika Sandéns bok ”Missdådare” kan man läsa om vissa historiska händelser kopplade till homosexualitet och hur arbete fördelades mellan män och kvinnor kring 1600-talet.

Uppdelningen av arbetet mellan könen var starkt socialt förankrat, barnen uppfostrades in i sina könsroller. Så förankrat var det att en kvinna i ett fall som tas upp i boken ansågs ha rätt att begära skilsmässa när mannen ville att hon skulle göra mansgöra som att arbeta ute på fältet med skörden medan han bakade och mjölkade. Att mjölka korna var det mest omanliga man kunde göra och något som den unga hustrun i det ovannämnda fallet önskat göra. Djurhållningen var för den mesta delen kvinnans uppgift förutom när det gällde hästen. Kvinnorna skötte inomhusarbetet, det gällde städning, barnuppfostran och matlagning. Mannen förväntades arbeta utomhus, reparera huset, plöja och skapa samt laga gärdsgårdarna.

Mannen var chef över hemmet och när han var borta tog hustrun över den rollen. Mannens roll var att skydda sin hustru något som hustrun kunde begära av mannen. Kvinnan skulle i sin tur vara from och gudfruktig och det var hennes ”plikt att göra makens liv ljuvt och behagligt”. Som jag skrev i en tidigare artikel förväntades mannen föra kvinnans talan i domstol och till myndigheter.

Bara för att mannen bestämde innebar inte det att han kunde uppföra sig hursomhelst mot sin kvinna. Att slå sin hustru ansågs okristligt och män argumenterade när de ställdes inför rätta att det bara skett en gång, vilket visade att det inte ansågs socialt acceptabelt att upprepade gånger slå sin kvinna. Gjorde man det flera gånger riskerade man att socialt kallas för tyrann. Ett ord som användes mot de som använde våld som maktmedel mot fruar och tjänstefolk. Mannen som önskade göra kvinnogörat misshandlade också sin fru och rätten gick med på att låta dem separera på grund av att han tvingat henne göra hans arbete och att han slagit henne upprepade gånger medan hon ansågs ha skött sig oklanderligt genom att ha varit from och lytt hans befallningar.

Kärleken var viktig vid den här tiden, en man som fått barn med sin fru men som förälskat sig med en annan kvinna fick lov till skilsmässa. Samtidigt hade en kvinna rätt att neka giftermål om hon önskade det.

Homosexualitet

Homosexualitet ansågs vara ”rent av närd det djävulska”, ungefär likställt med tidelag. Det var ett beteende som straffades hårt när det upptäcktes. I landslagen år 1608 finns för första gången ett konkret förbud fast endast gällande män. Annika Sandén skriver:

En man ska inte ligga nära en dräng som han ligger nära en kvinna, heter det. Då ska de döden dö. Förbudet gäller alltså inte kvinnor.

Vid 1734 års lagstiftning försvinner förbudet, något som historikern Jonas Liliequist tolkar som en tystnadens strategi, där homosexuella handlingar fortfarande bestraffades när de uppdagades men folket skulle inte få veta om ”denna synd”.

Det finns knappt några historier om lesbisk kärlek vid den här tiden. Det kändaste fallet är Ulrika Eleonora Stålhammar, hon tog värvning som knekt i Karl den XII:s armé under namnet Wilhelm Ekstedt. Hon klädde sig manligt och gifte sig med pigan Maria Lönman. Efter tio år tillsammans ville Ulrika klä sig kvinnligt igen, vilket gjorde att hennes lögn brakade samman och hon ställdes inför rätta. I rätten framkom det att Ulrika inte hade velat gifta sig med en man och Maria trodde att hon gift sig med en man, men när hon uppdagade att Wilhelm egentligen var Ulrika så hade det inte påverkat hennes kärlek till ”Wilhelm”.

Ulrika argumenterade i rätten för att hennes straff skulle reduceras eftersom hon tjänat fosterlandet utomlands. Domarna blev milda för bägge. De dömdes för att ha ingått giftermål på falska grunder. Ulrika dömdes för att ha klätt ut sig till man och fick sammanlagt en månads fängelse medan Maria fick en vecka. De fick inte lov att vara gifta och de tvingades separera från varandra.