INSÄNDARE • Tobias Malvå förespråkar en grön revolution till värn för fosterjorden. Detta är den första av flera artiklar skribenten tänker skriva på temat.

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront-redaktionen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

Överskriften kan sannerligen låta väldigt bedrövlig, men jag ska i följande text försöka förklara vad jag menar.

Ämnet är ganska stort och man kan tendera att dra i väg i olika riktningar i denna viktiga fråga. Men det jag tänker beröra i denna artikel är vår odlingsjord runt om i riket. Då pratar jag mest om den jord jag själv sett och grävt i, och det är i de södra delarna av landet.

Vi har i alla tider odlat våra grödor i jorden, men den stora skillnaden då mot nutid, är att allt handlar om utarmning, profit, globalism och ekonomisk vinning. Man har under de senaste hundra åren förvrängt sinnet på vårt folk. Från att ha varit självförsörjande av sin jord och sin gård, så har man genom väldigt onda krafter övertygat så väl småbönder och markägare att deras småskalighet inte är lönsam. Man negligerade, hånade och pissade på ett i många fall generationsöverskridande arbete. Till detta kom nådastöten som blev dolken i ryggen på våra sista småbönder – EU (Europeisk Undergång) vars enda inriktning är storskalighet och massproduktion. Där och då raderade man ut allt som i alla tider varit det mest naturliga i världen, att leva av och med jorden, naturen och djuren.

Fram tills Sverige blev ockuperat av främmande makter så var vi i landet till stor del självförsörjande.

Småbönderna i riket hade ett naturligt förhållningssätt till jorden de brukade. Om du exempelvis sådde rovor ena året, så lät du den jordplätten vila nästkommande år, så kallad träda. Det är känt sen gammalt att även jorden behöver sin återhämtning. Maskar och mineraler var det gott om i jorden under denna tid, vilket är livsviktiga komponenter för en god växtbalans. Kemiska tillsatser och olika bekämpningsmedel var något som var helt otänkbart att tillföra i jorden och vår odling. Detta på grund av den självklara anledningen att vi går från Jord till bord och får då naturligtvis i oss de gifter vi tillsätter jorden. Man använde sig i stället av naturgödsel och kunde på detta sätt ta till vara på alla restprodukter från gården och skapa ett slutet ekosystem. Men detta var förr och den verklighet vi lever i idag ser betydligt mer destruktiv ut.

Vår bästa odlingsjord auktioneras ut till högstbjudande till förmån för nybyggda bostäder och shoppingcenter, den jorden går aldrig någonsin att återställa igen. Den är död och bränd för evigt!

Till detta har vi utarmat jorden så pass hårt att allt liv i jorden är utraderat. Om man exempelvis gräver på en åker idag så är jorden helt död. Mineraler får i stället tillsättas på kemisk väg och masken, som är jordens transportör av näring, är i dag ett sällsynt inslag.

Allt detta har varit möjligt på grund av lismande politiker och överstatlighet i form av EU. Giriga rovkapitalister som bara ser till sina egna fyllda bankkonton och inte till naturens bästa.

Allt har idag blivit industri och markägare har idag arealer stora som landskap. De utarmar jorden och får dessutom profit från den folkfientliga verksamheten EU.

Mina vänner, vi har idag två val. Det ena är följande:

Fortsätta att utarma vår natur och vår jord, och köra på i raketfart rakt mot avgrunden.

Det finns idag en uppsjö av så kallade ”bättre” alternativ till en grönare värld. Men de är inget annat än sionister och globalisternas springpojkar. I deras led kan man se allt från vänsterblivna, rasblandare, pedofilvurmare och annat perverterat avskräde.

Kvar finns då det enda riktiga Gröna alternativet och det mina vänner är, Nordiska motståndsrörelsen.

Straffen för miljöbrott under Tyrrunans tecken, kommer inte att ses med blida ögon.

Den kristna läran har ”lärt” oss att människan står över naturen och djuren. Som sann nationalsocialist så deklarerar jag härmed att detta är fel. Vi lever tillsammans och är beroende av varandra. Våra förfäder visste bättre och vi har det alla i blodet.

Vi har varit ute på fel stig och vandrat, men nu vet vi vägen. Det är vår plikt och vår skyldighet mot såväl våra förfäder som mot vår jord, att styra stegen rätt för ett hållbart och grönt samhälle.

Både för oss, våra vita barn och kommande generationer.

För blod, jord och ära. För folk, land och natur!

— Tobias Malvå