JURIDIK • Att godkänna regeringens proposition om Natoanslutning med ett enkelt riksdagsbeslut är ”djupt problematiskt”. Detta skriver skriver Ulf Öberg, domare i Europeiska unionens tribunal, i en debattartikel.

I en debattartikel på DN kritiserar Ulf Öberg, domare i Europeiska unionens tribunal, regeringens hantering av Nato-frågan. Enligt Öberg har man felaktigt utgått från att det går att ansluta Sverige till den transatlantiska krigsalliansen utan att grundlagen först ändras.

Öberg konstaterar att Sverige i samband med anslutningen till EU förde in ett antal så kallade spärregler i grundlagen som begränsar riksdag och regerings möjlighet ingå internationella överenskommelser som innefattar stiftande, ändring eller ett upphävande av grundlag. ”Om så är fallet, ska riks­dagens godkännande av överenskommelsen som utgångspunkt beslutas på samma sätt som vid en grundlags­ändring”, skriver Öberg.

Vidare menar han att regeringen har kringgått detta genom att ”mer eller mindre vänt ut och in på regeringsformens tionde kapitel” och sedan hävda att ”uppgiften att hålla gränsen, försvara riket och möta ett väpnat angrepp mot Sverige inte direkt grundar sig på vår konstitution”. Regeringen har i samband med detta beslutat att försvaret av Sverige ligger på Försvarsmakten och att det därmed är en förvaltningsuppgift i första hand.

Men enligt Öberg har regeringen även i fredstid en befälsrätt över Försvarsmakten, som man ärvt från kungen från den tiden då monarken var försvarets högste befälhavare. Om Sverige ansluter till Nato kommer den maktbefogenheten att underställas Natos befälsrätt, vilket enligt Öberg i allra högsta grad påverkar grundlagen:

Ytterst handlar nämligen Sveriges anslutning till Nato om skyddet för demokratiska värderingar och om den ömsesidiga solidaritetsförpliktelse för vilka det svenska folket är berett att regering och riksdag ställer svensk trupp under utländskt befäl. Detta är beslut för vilka svenska soldater och sjömän kan komma att behöva betala det yttersta priset.

Därför måste ett beslut om anslutning till Nato föregås av en grundlagsändring, enligt Öberg, med två riksdagsbeslut och ett riksdagsval mellan dessa. Han menar också att det är ett ”anständighetskrav” att både konstitutionsutskottet och Lagrådet borde ha fått uttala sig kring hur Nato-fördragen och dess förpliktelser förhåller sig till våra grundlagar – något som inte skett.

”I en rättsstat är detta inte, som regeringen påstår, endast lagtekniska frågor där Lagrådets hörande saknar betydelse”, skriver Öberg vidare.