DJUR & NATUR • Ni är inte ensamma i er säsongsdebut på uteplatsen och i trädgården. Där finns några slingrande bitskt giftiga exemplar också. Och till skillnad från er blir de allt piggare, mer vaksamma och aktiva ju varmare det blir.

Ett huggormsbett har visserligen ens obehandlat inte några dödliga konsekvenser för de flesta av oss. Ytterst få skulle dock frivilligt utsätta sig för ett. Zoologen Jarmo Saarikivi ger i Svenska Yle några tips om vilka knep som sannolikt funkar och vika som troligen inte gör det för den som vill försöka undvika att bli huggormsbiten i sin säsongsdebut eller senare. Det visar sig att flera av de tips som ges i såväl fikarum som i forum på internet bygger på myter.

Fungerande förfaranden

Stängsel runt platsen

Ett cirka tio till tjugo centimeter högt ”staket” i hal plast bör enligt Saarikivi bli ett oöverstigligt hinder för huggormar, medan de slingrande varelserna lätt kan passera ett dylikt i något strävt material.

Kortklippt gräsmatta

Givet ormars ratande av öppna landskap med anledning av den därstädes förhöjda risken att själv förvandlas till fågelmat, undviker huggormar helst att korsa en kortklippt gräsmatta. Så zoologen ger tummen upp åt denna metod.

Felande förfaranden

Utskvätt ättika

Nej huggormar besväras föga av ättikslukten. Man bör enligt zoologen inte överskatta likheten mellan människor och ormar.

Utströdd aska

Nej, en myt att ormar skulle sky aska.

Förflyttning av en hel myrstack till platsen

Skulle med all säkerhet störa picknickande människor mer än det skulle irritera slingrande ormar. Myror och ormar är enligt zoologen vana att samexistera, då deras respektive miljöpreferenser faktiskt är likartade.

Uppförande av en vindmölla på platsen

Nej, synd enligt zoologen att genomföra ett så pass ambitiöst projekt till ingen nytta. Myten säger att vibrationerna från möllan skrämmer iväg mullvaden som kan vara huggormsmat, men i likhet med andra djur vänjer sig mullvaden vid jämna vibrationer och bortser från dem.