ANTIKVARISKT • Artikel från Sverige-Tyskland, häfte 5 år 1940. Författad av Lalla Wehmeyer.

I få av om ens något europeiskt land torde folkets fysiska och andliga hälsa vara föremål för så intensiv omvårdnad från statsmakternas sida som i Tyskland. I skolorna, i hemmen, på arbetsplatserna – överallt vakar man över att allt göres för att bevara folkstammens sundhet och vid behov griper man in med råd och dåd.

Den tyska ungdomens regelbundna kroppsliga träning börjar redan i 10-14-års åldern i Hitlerjugend och Bund Deutscher Mädel. Två gånger i veckan sammanträda dessa organisationer till olika övningar, anpassade efter deltagarnas ålder, och i så stor utsträckning som möjligt förlagda till det fria. Den regelbundna fysiska träningen fortsätter därefter genom de olika ungdomsorganisationerna till 20-års åldern.

Att detta är av utomordentlig betydelse för kroppens härdning och spänst är lätt att förstå. De tyska ungdomar, som voro i Stockholm under Lingiaden i somras, visade också prov på hälsa och förmåga att behärska nerver och muskler, som endast kommer en frisk människa till del. Men icke endast hälsa skänka dessa övningar. Man ser på den tyska ungdomen, att de ha vad så många sakna i vår tid – de ha livsglädje. Man ser dem ute på landsvägarna, i vandrarhemmen, i skogarna och på fälten och ej minst på sportplatserna. Och var de än dra fram, möter man glad sång och glada ansikten. Det är inga sjuka eller undernärda ungdomar, som uppträda på detta sätt.

Men redan innan barnet nått den ålder, att det kan delta i de organiserade övningarna, ingriper staten för att skydda dess liv och hälsa. Om t.ex. i ett hem, där modern har yrkesarbete, eller syskonskaran är särskilt stor, ett barn blir sjukt, flyttas det över till en grannfamilj – givetvis under förutsättning att sjukdomen ej är smittosam – och vårdas där tills det återvunnit hälsan. Vid ett annat tillfälle kan kanske den familj, som nu fått hjälp, göra samma tjänst igen. Denna verksamhet bygger givetvis på frivillighet och solidaritet, men den nationalsocialistiska propagandan för folkgemenskap har burit frukt, och offerviljan för grannarnas bästa är stor. Om t.ex. husmodern i en familj ligger sjuk betraktas det som en självklar sak att någon av grannarna som har möjlighet, tittar in och hjälper till med sysslorna.

Dr. Robert Ley har vid ett tillfälle sagt, att ”det räcker inte med tappra människor, de måste också vara glada”. Efter det rättesnöret verkar också organisationen Kraft durch Freude (KdF), som för två år sedan invigde den nya semesterplatsen Belzig i Mark. En veckas vistelse där kostar 20 mark, 50 pfennig, och för resan till och från Belzig erhålles 50 procent nedsättning i biljettpriserna. Där kunna de semestrande fördriva sin tid med sport av alla slag, bollspel, lekar och gymnastik i en härligt vacker trakt, som erbjuder möjlighet till både andligt och kroppsligt vederkvickande vandringsturer. De som vilja, kunna också få spela tennis eller pröva sin skicklighet med målskjutning, och instruktörer stå till tjänst för att inviga nybörjarna i de olika sportgrenarnas hemligheter och leda gymnastik och lekar.

I alla större städer i Tyskland har KdF särskilda organisationer, vilka ordna sport och friluftsliv och särskilt specialisera sig på friidrott, gymnastik och simning. Redan 1935 hade över en miljon människor deltagit i de av KdF anordnade simkurserna. Men även de sportgrenar, som pläga anses mera exklusiva, stå i Tyskland öppna också för mindre bemedlade. KdF ger för en mycket billig penning undervisning i och tillfälle till rodd, tennis, ridning, golf, segling o.s.v. och under vintertiden ordnas skidkurser i de snörika bergstrakterna.

Betydelsen av denna omfattande organisation är dubbel. Dels ger en ordnad fritid arbetare och anställda tillfälle till rationell hälsovård och skänker därmed krafter till effektivare arbete, dels bidrar kamratlivet vid semester – sportplatserna till att stärka samhörighetskänsla mellan individer och grupper.

En annan gren av KdF:s verksamhet är ordnandet av billiga resor inom och utom Tyskland, och som ett ytterligare medel till uppnående av det mål, som organisationens namn innebär, anordnas kurser i musik och dans. Organisationen har en egen teater, som under spelåret 1937-38 gav omkring 7,000 föreställningar, en siffra som under 1938-39 sprang än mera i höjden.

En storartad anläggning är bad och semesterplatsen Mukrau på ön Rügen, vars färdigställande emellertid fördröjts av bristen på arbetskraft. I somras voro 1,500 personer sysselsatta vid denna anläggning, men ytterligare 800 skulle ha erfordrats för att få det väldiga komplexet färdigt på beräknad tid. Det skall, då det står färdigt, kunna mottaga icke mindre än 20,000 gäster i veckan, och de kalkyler man uppgjort beträffande driften ge också ett begrepp om företagets storlek. Badstranden är 5,5 kilometer lång, och gästerna förläggas i sexvåningshus. Varje rum är avsett för två personer, möbleras i vit och ljus ek samt innehåller tvättställ med rinnande vatten och två garderober. För personalen uppföras särskilda bostäder, i vilka de gifta anställda få fyrarums-lägenheter, vilka ingå i löneförmånerna.

I de stora sexvåningshusen finnas utom boningsrum matsalar och sällskapslokaler, men dessutom uppföras byggnader för andra ändamål. Kaféer, ölrestauranger och lokaler för kabaréföreställningar o.d. För vintersäsongen anläggas två simbassänger av 175 meters längd och 50 meters bredd, och naturligtvis finns väl inredda gymnastiksalar och ligghallar. Parkeringsplatsen skall ge rum för 6,000 bilar, säkerligen en välbetänkt åtgärd med tanke på folkvagnens popularitet.

KdF är även ägare till världens största dieselmotorfartyg, Robert Ley, på vilket tyska arbetare under sin semester få företaga kryssningar. Fartyget är 204 meter långt, 24 meter brett och kommandobryggan befinner sig 22 meter över vattenytan. Fartyget kan taga 1,720 passagerare och har en hastighet av 16 knop. Ett särskilt lek– och sportdäck finnes och likaså en idrottshall, naturligtvis inredd med alla upptänkliga sport- och gymnastikredskap. En simhall med tillhörande utrymmen hör också till attraktionerna, ej minst genom sina enastående vackra mosaikinläggningar i väggarna. Två läkare och en tandläkare äro anställda på fartyget, och till deras förfogande stå hypermoderna undersöknings- och behandlingsrum. Och slutligen kan nämnas att passagerarnas behov av andlig kost tillfredsställes av ett rikhaltigt bibliotek med böcker och tidskrifter samt en biograf med ton- och färgfilmsaggregat.

Dr. Robert Ley har vid något tillfälle sagt, att just det bästa är gott nog. Att han varit trogen denna sin princip visa alla de nu skildrade anläggningarna, som syfta till att ge den tyske arbetaren tillfälle till kroppslig och andlig rekreation genom vila, friluftsliv eller resor till främmande länder, till att, för att använda Hitlers ord från Nürnbergerdagarna 1937 – ”genom glädje giva människorna livsbejakande kraft, lära dem att manligt uthärda livets hårdhet och med glädje gripa livets lycka”.