Farmen-diktatorn dömd för barnporrbrott
2024-10-12 16:55
Dagens datum 28 augusti: Denna dag 1963 håller Martin Luther King sitt berömda ”I Have a Dream”-tal. Men vem skrev egentligen talet?
Den 28 augusti 1963 höll den svarta medborgarrättsrörelsen demonstrationen Marschen till Washington för arbete och frihet som avslutades med ett tal av Martin Luther King. ”I Have a Dream”-talet har av vissa beskrivits som ett ”retoriskt mästerverk” och Martin Luther King är idag lika frenetiskt hyllad i massmedia som Nelson Mandela.
Talet har dock i efterhand kommit att avslöjas som ett fuskverk med plagiat från flera olika källor, även sekundärkällor. Bland annat ska talet ha plagierats från ett tal som hölls på ett republikanskt möte 1952 av Archibald J. Carey, som också var svart. Jr. Carey hade i sin tur plagierat sitt tal från den patriotiska sången ”My Country, ’Tis of Thee” som skrevs av den vite baptisten Samuel Francis Smith på 1800-talet. I talet som Martin Luther King höll finns exempelvis de exakta orden ”from every mountain side” och ”let freedom ring” som från början härstammar från Samuel Francis Smith (och därefter Carey).
Det tal som Martin Luther King höll var således ett enda hopkok av texter från Samuel Francis Smith, Archibald J. Carey, Jr, bibeln och till och med en strof som anses ha hämtats från Shakespeare.
Dessutom var det inte heller Martin Luther King som låg bakom plagierade talet utan Kings spökskrivare, främste rådgivare och mentor Stanley Levison. Stanley Levison var en judisk kommunist och misstänkt sovjetisk agent som var hjärnan bakom Martin Luther Kings större framgångar. Att betrakta King som Levisons nickedocka är sannolikt inte felaktigt.
Levison var en av grundarna till organisationen Southern Christian Leadership Conference, SCLC, som Martin Luther King skulle bli frontperson för. Förutom omfattande fundraising och sitt arbete som organisationens organisatör var Levison Kings litteräre agent som redigerade och skaffade förläggare till Kings bok ”Stride Toward Freedom”. Levison skrev flera artiklar och böcker som King sedan satte sitt namn på, han skötte Kings privata ekonomi och var hans främsta rådgivare inom SCLC. Trots allt detta är det få som känner till Stanley Levison.
Den förmögne New York-advokaten och judisk makt-aktivisten Levison skulle genom åren komma att engagera sig inom flera olika judiska intresseområden. Han satt i ledningen för det amerikanska kommunistpartiet, var aktiv inom sionistorganisationen American Jewish Congress och var en av de absolut främsta aktörerna bakom den svarta medborgarrättsrörelsens framgångar.
Den svarta medborgarrättsrörelsen grundades, som Nordfront tidigare skrivit om, av nästintill uteslutande judar. Den mest betydelsefulla organisationen var från början National Association for the Advancement of Colored People, NAACP, som grundades av juden Joel Springarn, som sedan ersattes av en andra jude, som i sin tur ersattes av en tredje.
I styrelsen för denna ”svarta” medborgarrättsorganisation satt judiska ledare som bankiren Jacob Schiff, senare känd som finansiär av bolsjevikrevolutionen i Ryssland, och rabbinen Stephen Wise, senare känd som ledaren för World Jewish Congress. Syftet var att ena svarta mot vita och bana vägen för det mångkulturella samhället i USA.
Stanley Levison var därmed en arvtagare till de andra judiska ledarna inom den svarta medborgarrättsrörelsen. Hans politiska karriär inleddes emellertid inom det amerikanska kommunistpartiet. I början av 1950-talet blev det amerikanska kommunistpartiet CPUSA övervakat av FBI. Genom informatörer lyckades FBI få reda på att Levison, partiets ekonomiske ansvarig och fundraiser, var sovjetisk agent som förmedlade stora summor pengar från Sovjet till det amerikanska kommunistpartiet.
Levison bröt sedan med kommunistpartiet, något som FBI under J Edgar Hoover misstänkte var enbart en mörkläggning. Även när Levison 1956 träffade Martin Luther King och var med att grunda Kings organisation misstänkte Hoover att Levison fortfarande arbetade som sovjetisk agent och att hans arbetsuppgift var att skapa en kraft bakom King i syfte att destabilisera USA.
FBI hade slutat övervaka Levison 1957 och det var först 1962 som man insåg vilket inflytande Levison hade över Martin Luther King där FBI-chefen Hoover ansåg att Levison manipulerade King. Därför avlyssnade FBI Levisons telefon och därmed samtalen med King, som skedde nästan dagligen, samt buggade Kings hem.
Det är tack vare denna övervakning som FBI kom åt uppgifter om Martin Luther Kings degenererade leverne. En av FBI:s högsta chefer, William C. Sullivan, hade direkt tillgång till övervakningsdokumenten, som idag är hemligstämplade.
Sullivan var från början mycket positivt inställd till King men kom senare att betrakta honom som ”en bedragare, demagog och skurk” eftersom han hade upptäckt att King köpte sprit och sex för rörelsens pengar, arrangerade sexfester och hade ett särskilt sexuellt intresse för gifta kvinnor.
Dessutom noterade Sullivan att King rekryterade medlemmar från våldsamma svarta grupper till rörelsens ”fredsmarscher” och att möten de facto ägde rum mellan den svarta medborgarrättsrörelsen och kommunistiska agenter.
Det är ett känt faktum att Stanley Levison skrev flera av Martin Luther Kings tal och artiklar samt agerade eller lät andra agera spökskrivare åt hans böcker. Var det också Levison som pusslade ihop ”I Have a Dream”-talet från olika källor eller hade King något att säga till om? 2011 trädde en annan av Kings rådgivare, Clarence B. Jones, fram och berättade hur talet kom till. I boken ”Behind the Dream: The Making of the Speech that Transformed a Nation” berättar Jones att King så sent som dagen innan inte hade någon aning om vad han skulle tala om. Uppgiften gavs till Levison och Jones att utarbeta talet för King som sedan granskades av ytterligare ett tiotal personer.
Det sägs emellertid att Martin Luther King såg till att få med frasen ”I Have a dream” i talet, trots rekommendationer att avstå från det. Begreppet kommer dock inte heller från Martin Luther King utan från en annan talare i den svarta medborgarrörelsen, Prathia Hall.
Artikeln publicerades ursprungligen 2014-08-28.