JUDISK MAKT. Tidningen TOI hyllar den nyligen bortgångne ”medborgarrättskämpen” John Lewis och redogör för hans ”rättfärdiga och fläckfria” tillvaratagande av judiska intressen.

Den bortgångne aktivisten John Lewis hyllas för sin kamp för judiska intressen. Skärmbild.

Israeliska politiker och tjänstemän har i veckan tillsammans med stamfränder jorden runt stämt in i en världsomspännande kör som sörjer en kär väns bortgång.

”Medborgarrättsaktivisten” John Lewis avled nämligen i förra veckan vid 80 års ålder.

”USA har förlorat en hjälte. Israel har förlorat en vän” tweetar Dani Dayan, Israels avgående generalkonsul i New York, tillsammans med en bild på en tweet från 2015 där Lewis själv säger:

”När det kommer till mitt stöd till och engagemang för Israel kan ingen påstå att jag håller en låg profil.”

The Times of Israel hyllar i en artikel John Lewis konsekventa lojalitet mot staten Israel och det judiska folket:

När John Lewis, medborgarrättsikonen och kongressmannen från Georgia, dog vid åttio års ålder i helgen, förlorade judar i Amerika och utomlands en allierad sedan nästan sex decennier.

Från sitt stöd till grundandet av Atlantas svart-judiska koalition till sina protester för frisläppandet av sovjetiska judar – den svarte medborgarrättsikonen var rakt igenom en sann vän till judarna.

Han hade även en nära relation till den judiska gemenskapen daterad till sextiotalet, befäst genom allianser han ingått i under sin tid i kongressen. Många judiska ledare på båda sidorna om [den politiska] mittgången hyllade Lewis när han tillkännagav sin cancerdiagnos förra året och de sörjde honom i helgen.

I artikeln framhålls i synnerhet ”frivilligheten” i denna lojalitet hos Lewis. Med engagemang för afro-amerikaners intressen följer inte med självklarhet ett lika helhjärtat engagemang för judars intressen, påpekar man, och lyfter fram Louis Farrakhan, Andrew Young samt Jesse Jackson, som exempel på svarta ledare som inte klarar av den kombinationen tillräckligt bra.

Instrument för subversion
Judiska lobbyorganisationer fick tidigt upp ögonen för aktivisten Lewis som, insåg man, hade stor potential att bli ett instrument för deras intention att genom subversion skapa instabilitet i västerländska samhällen. Så här beskrivs i artikeln aktivistens ”spetskompetens”:

Lewis tröttnade aldrig på att uppmana folk att ”hamna i bra bråk”, att trotsa auktoriteterna och konventionell visdom. Det var en trossats som guidade honom när han 1963 hjälpte till att organisera Marschen till Washington, som ledde till polisens misshandel av honom i Selma, Alabama 1965 och som kännetecknade hans 33-åriga arbete i kongressen.

Lojalitet mot judiska intressen
Med det som framför allt gjorde Lewis unik, menar man i artikeln, var hans extrema lojalitet mot judiska intressen. Som ett vittnesmål om denna listar man ”sex judiska ögonblick från Lewis långa kamp för rättvisa i Amerika”.

1) Vid 25 års ålder ska han ha marscherat sida vid sida med rabbinen Abraham Joshua Heschel – i den omskrivna marschen i Washington D.C. 1963. Rabbinens närvaro i demonstrationståget har dock ifrågasatts.

2) 1982 – vid en tid då svarta ledare som Andrew Young och Jesse Jackson uttryckte stöd för palestiniernas sak och kritik mot staten Israel – samarbetade han med American Jewish Committee i grundandet av Black-Jewish Coalition. Det var en allians som kulminerade förra året med bildandet av Congressional Black-Jewish Caucus.

3) Vid en massdemonstration i Washington 1987, där deltagarna krävde ”den sovjetiska judenhetens befrielse”, tvekade Lewis inte att ”dra parallellen mellan svart lidande och judiskt lidande”.

— Jag står här inte så mycket som en kongressledamot som jag står här som en människa, sa han.

— För nästan 25 år sedan deltog jag här i en marsch för jobb och frihet. Hundratals eller tusentals judar marscherade med oss då. Jag ser det som passande för mig att vara med er idag.

— Vårt budskap, de svartas budskap, är ett mycket enkelt sådant. Vi säger till president Reagan, herr President, säg åt herr Gorbatjov att öppna dörrarna, öppna portarna och släpp ut folket. Jag sa att så länge en jude förvägras rätten att emigrera, så länge som en jude förnekas rätten av vara judisk i Sovjetunionen, så länge är alla judar i Sovjetunionen.

4) 1995 lät han meddela att han inte skulle delta i en minnesmarsch för 1963 års marsch i Washington D.C. Detta eftersom det på meritlistan för arrangören Louis Farrakhan, Nation of Islams grundare, skulle finnas ”antisemitiska kommentarer”:

— Jag kan inte bortse från tidigare yttranden av Louis Farrakhan — och andra förknippade med Nation of Islam — vilka är söndrande och  trångsynta, förklarade Lewis för Newsweek.

— Även om det allmänna syftet att uppmuntra afro-amerikaner att vara engagerade är sunt, undermineras marschen totalt av dess huvudarrangör.

5) 2015 vägrade han närvara när USA:s dåvarande talman i Representanthuset, republikanen John Boehner, i kongressen skulle framföra kritik mot president Obamas politik gentemot Iran. Lewis förklarade att han beslutat att inte närvara och betonade särskilt sitt stöd till Israel som motiv till detta val.

— Jag beklagar det faktum att talaren kommer utmana vårt historiska tvåparti-stöd för våra israeliska bröder och systrar, sa han.

En ekvilibrist

6) Lewis tog konsekvent avstånd från BDS (Boycott, Divestment, Sanctions), som verkar för ekonomisk bojkott av Israel. Här framhålls i artikeln Lewis ”ekvilibrism” i det att han trots detta ställningstagande ändå lyckades framstå som en förespråkare av amerikaners lagstadgade rätt att bojkotta. Detta genom att stödja en resolution som befäster denna rätt och samtidigt ta avstånd från BDS.

Lewis förklarade vid tillfället att stödet till resolutionen var ”en enkel demonstration av mitt fortsatta stöd till rätten för varje amerikan att utöva det första tilläggets rätt att protestera genom icke-våldshandlingar”.

— Jag vill göra det väldigt tydligt att jag starkt motsätter mig BDS-rörelsen, påpekade han i samma uttalande.

  • Publicerad:
    2020-07-23 10:00