TIGGERIET. När Katrineholm införde ett lokalt tiggeriförbud 2019, flyttade tiggarna en bit bort. När kommunen då utvidgade förbudszonen, överklagades beslutet. Nu får kommunen rätt.
Tiggare i Ystad. Foto: John Leffman, (CC BY-SA 3.0).
Kommunfullmäktige i Katrineholm beslutade i oktober 2019 att utvidga zonen för det tiggeriförbud som man hade infört tidigare samma år – eftersom förbudet endast fått tiggarna att flytta på sig.
Beslutet överklagades snart därefter av en kommunmedborgare, som hävdade att beslutet strider emot såväl Regeringsformen som Europakonventionen, bland annat genom att förbudet omfattar ”ett orimligt stort område”.
Överklagan togs på stort allvar i vissa medier som menade att här hade kommunen gått för långt – och skulle därför tillrättavisas.
Den överklagande yrkade även på att målet försätts i vila i väntan på Europadomstolens beslut rörande tiggeriförbud i Schweiz.
Förvaltningsrätten har nu fastställt att beslutet i Katrineholms kommunfullmäktige i oktober 2019 om utvidgat tiggeriförbud varken strider emot Ordningslagen, Regeringsformen eller Europakonventionen.
Den överklagande kommunmedborgaren hade anfört tre förhållanden som enligt honom gör att den beslutade utvidgningen strider mot ordningslagen:
”Förbud okej om syftet är att upprätthålla ordningen”
Förvaltningsrätten hänvisar nu i sin friande dom till prejudikat från Högsta förvaltningsdomstolen: Penninginsamling på offentlig plats får regleras genom lokala ordningsföreskrifter –
”om bestämmelsen har till syfte att upprätthålla ordningen på offentlig plats och att det inte krävs att kommunen visar att något kommit att utgöra en störning av viss omfattning eller grad för att den aktuella företeelsen ska få regleras”.
Förvaltningsrätten menar vidare att det ej finns anledning att ifrågasätta behovet av ett förbud mot tiggeri inom det fastlagda området, varför förbudet måste bedömas som ”ej onödigt” samt ”ej obefogat långtgående”.
Katrineholms kommunfullmäktiges beslut kan vidare enligt Förvaltningsrätten ”inte anses lägga onödigt tvång på allmänheten eller annars föra obefogade inskränkningar i den enskildes frihet”.
Sammanfattningsvis fastslår Förvaltningsrätten att Kommunfullmäktiges beslut inte bryter emot
och man avslår därmed överklagan.
Bakgrund: Tiggeriet i Katrineholm – och i Sverige
Det var i april 2019 som Katrineholms kommunfullmäktige efter ganska hårda stridigheter klubbade igenom ett kommunalt förbud mot ”passiv pengainsamling” på vissa angivna platser.
Det var den styrande alliansen bestående av Moderaterna och Socialdemokraterna som med Sverigedemokraternas stöd drev igenom beslutet med 37 ledamöters röster för mot 14 emot.
Den förlorande sidan hade svårt att acceptera förlusten. ”Det är en sorglig dag, det har blivit kallare i Katrineholm”, kommenterade till exempel Centerpartiets gruppledare Inger Fredriksson då för P4 Sörmland.
Senare samma år togs alltså ett beslut om ett geografiskt utvidgat förbud i kommunen, då tiggeriet sedan förbudet infördes hade flyttat på sig.
En undersökning från tidigare i år visar att två års tiggeriförbud i 14 svenska kommuner hittills endast lett till tre fall av bötfällning – samtliga av dessa ägde rum i Eskilstuna.
Den samlade bilden är att tiggeriet har minskat i Sverige under de två senaste åren, vilken en del sätter samman med en ökning av brottslighet och prostitution – med inblandning av rasfrämmande före detta tiggare – under samma period.
Orsaker till det minskade tiggeriet bedöms förutom förbud vara
Hoppa till huvudinnehåll
