Polischefer och politiker vallfärdar i en strid ström till Rosengård. De tre kravallpolisernas fadäs i gettot häromsistens måste fördömas – bot och bättring utlovas. Ytterligare en celebritet som passat på att profilera sig i frågan är Jerzy Sarnecki.

Sarnecki är inget nytt ansikte i likartade dylika upphaussade situationer. Vart helst rättsväsendets representanter gör bort sig, gärna i en kontext där polisen kan tänkas ha agerat ”rasistiskt” eller ”fördomsfullt”, lösgör den hitvandrade professorn sig ur skuggorna. Med pannan lagd i djupa veck och glasögonen framskjutna på näsans snibb förklarar Sarnecki, på knappt förståelig svenska, kraftfullt polisens djupa skuld. Dock aldrig för deras uppenbara svek mot drabbade brottsoffer. Å nej. Det är för ”utsatta” etniska minoriteter Sarnecki ridderligt drar lans.

I egenskap av statligt avlönad kriminolog, lade Sarnecki nyligen ut sin förkastelsedom (Sydsvenskan 13/2 -09). Oftast brukar sociologer och andra systemexperter vinnlägga sig om att presentera sitt svenskfientliga budskap med hjälp av tillkrånglade akademiska fraser och floskler. Men för ovanlighetens skull sa faktiskt professorn helt öppet sitt hjärtas mening. Hans tidigare välfriserade agenda hålls inte längre dold. Galenskapen presenteras inför helt öppen ridå.

Tesen som drivs är att det är polisen som bär ansvaret inte enbart för att ”unga killar med invandrarbakgrund” blir diskriminerade, utan även att de genom sina riktade insatser skapar brotten. Det vill säga, främlingarnas kraftiga överrepresentation i statistik över grova våldsbrott kan ytterst skyllas på rättsväsendet, och i förlängningen på fördomsfulla svenskar.

Sarnecki slår fast: ”Polisens stereotypa tänkande ökar … konflikter istället för att lugna ner dem.” Då journalisten längre in i intervjun – efter det att kriminologiprofessorn torgfört den obskyra teoretikern Ruth Frankenbergs teser, med fackspråk kallat för Critical Whiteness Studies – ifrågasätter påståendet genom att slå fast att brottsligheten är högre i invandrartäta områden, svarar Sarnecki oblygt: ”Det är ingen tvekan om att personer med invandrarbakgrund står för en större del av brottstatistiken. En del av det är ett resultat av diskriminering i rättsväsendet, en del är faktiska skillnader i brottsligheten, som har sin förklaring i sociala förhållanden.”

Kriminologen är inte ensam om sina verklighetsfrånvända bortförklaringar. Docent Berit Andersson bekräftar även hon påståendet om den svenska polisens uselhet. Hon har reagerat på att polisen citat ”… riktar sina insatser mot ungdomar av utländsk härkomst i särskilda områden.” Och eftersom de stackar invandrarna ”ofta stoppas av polisen får de en negativ självbild, som i sig kan leda till utanförskap och fortsatt kriminalitet.”, menar sociologidocenten i Malmö.

Cirkeln sluts

Cirkeln är med Sarneckis senaste sociologiska krumbukter sluten. I en handvändning relativiserar och bortförklarar han med sina expertkollegor främlingarnas markanta överrepresentation i statistiken över de grövsta brotten. Deras brottsbenägenhet beror inte på främlingarnas tydliga avståndstagande från det svenska samhället och deras naturliga vilja att utöka ett eget revir för sin egen sort, utan på grund av ”sociala förhållanden”. Omständigheter man sedan skyller på overifierade påståenden om diskriminering på arbetsmarknaden. Men, inte nog med detta. De brott som främlingarna begår är egentligen framprovocerade av svensk polis.

  • Publicerad:
    2009-02-24 00:00