GÖTEBORG. Helgen den 11-12 februari hade Motståndsrörelsens andra näste bjudit in kamrater från Norge för en fullmatad kamphelg. På schemat stod en offentlig flygbladsutdelning i centrala Göteborg, intern utbildning, hård fysträning och social aktivitet. Eftersom både utbildningen såväl som träningen var av intern karaktär skildras här nedan främst odyssén genom centrala Göteborg.
Lördagen den elfte februari samlades aktivister från Näste 2 samt aktivister från Norge i Göteborg för en offentlig flygbladsutdelning som startskottet för en helhelg under Tyrrunans tecken. Under år 2016 genomförde man en gemensam flygbladsutdelning i Strömstad och i fallet Göteborg har varje tillfälle med offentlig flygbladsutdelning under det gångna året setts som lyckat. Så var även fallet denna kalla februaridag.
Dagens första hållplats var Järntorget – en plats som alltmer fått en nationalsocialistisk prägel. Fanbärare tog plats och flygbladsutdelare spred ut sig för att ingen skulle undgå att Motståndsrörelsen åter var i staden. Redan vid ett tidigt skede lokaliserades en androgyn karaktär som med stirrig blick ringde månget samtal. Efter en stund uppdagades fler och fler liknande gossebarn som flockades vid den kylslagna uteservering som låg närmast tillhands.
Trots att många med, milt uttryckt, förvirrade världsåskådningar rörde sig över Järntorget just denna dag fördes många diskussioner – både givande och mindre givande. Bland de mer givande stod givetvis invandringsfrågan överst på listan – precis som i Motståndsrörelsens partiprogram. Många är mer än lovligt trötta på den situation som vår del av världen befinner sig i, också milt uttryckt. Diverse kulturknuttar blev helt ställda när de möttes av välartikulerade och pålästa unga män istället för judisk oligarkmedias falska nidbild. Följden därav kan exempelvis bli att man som motståndsman får förklara hur det är fullt naturligt att bli nationalsocialist efter att ha granskat ett flertal veka punkter i den falska världsbild som lärs ut i skolor och media.
Efter en stund kom två uppenbart småborgerliga snuskgubbar spatserande över Motståndsrörelsens järntorg. Modiga med punsch under västen frågade de en av fanbärarna hur man kunde med att stå på ”arbetarnas torg” som nationalsocialist, vilket följdes av den naturliga motfrågan ”men ni är väl inga arbetare?”. Detta var uppenbarligen en öm tå, då de småborgerliga snuskgubbarna gav sig till att försöka ofreda fanbäraren som då inte tvekade att försvara sig själv och fanan.
Snuskgubbarnas tjut drog till sig andra av liknande sinnelag, bland annat de gossebarn som parkerat sig på en närliggande uteservering samt en drös av andra suspekta typer. Man försökte att reda ut varför de småborgerliga snuskgubbarna inte kunde bete sig som folk när de fick en enkel motfråga att besvara, dock till föga nytta. De fjuniga gossebarnen hade argumentationsförmåga som slutade någonstans kring ”för att dä ä så”, vilket också var en klar besvikelse.
Cykelkommunisten i aktion!
En av dem, med en sanslöst snabb cykel, tålde inte att vara med på foto varvid han försökte sig till att angripa Nordfronts fotograf med sin sanslöst snabba cykel. Att cykelkommunisten ifråga inte var lika snabb är av vital innebörd då han snabbt tillrättavisades. Ett samtal till mamsen och pappsen hemma i Örgryte-villan var inte långt borta.
Nu var de missanpassade kvasikommunisternas torggäng mycket ledsna och upprörda. Som tur var hade en uppenbart psykiskt instabil kvinna med cykelhjälm redan ringt polisen efter att ha stannat vid upprepade tillfällen för att ta reda på vad som spreds – för att sedan bli lika förvånad och ilsk varje gång! Till att börja med anlände en ensam polistjej till platsen, men efter en stund anlände ytterligare fyra bilar – efter att ha bortprioriterat inbrott, skjutningar och våldtäkter för att två förvirrade stackare inte lyckats i sina angrepp mot Motståndsrörelsen.
Den ”antifascistiska eliten” närvarade och såg till så att inga ”arbetarfränder” mördades av de hemska nazisterna!
När konstaplarna gjort sig hemmastadda började man anteckna överlevarberättelser från alla de som fått en klump i magen från någon av de nio punkterna. I samband med detta kände de som är allra djupast i någon form av missbruk att deras stund var inne – vilket manifesterade sig genom att ropa ramsor och se ut som stryk.
Efter att ha stått på Järntorget länge nog rörde man sig istället mot den korsning vid Domkyrkan som även den är signifikativ för nationalsocialistisk gatuaktivism i Göteborg. Vägen dit kan nästan klassas som en ”goodwill aktion” då man fick med sig de tjoandes skara på vad som för dem var årets första längre promenad. De tre mest ihärdiga karaktärerna var en kvinna i kylskåpsformat med rosa hår och röda ögonbryn; vad som tycks ha varit en mer eller mindre manlig bekant iförd strumpbyxor och kort kjol: samt en förvirrad kille med Philadelphia-mössa som senare visade sig ha många likheter med Henrik Arnstad själv.
Väl framme vid Domkyrkan spred man ut sig i de stora folkmassorna som rörde sig mellan butikerna och flygbladen gick åt ordentligt. Efter en stund hade de otränade normkritikerna återhämtat sig från promenaden och kunde då återigen börja tjoa och stoja. Fler förvirrade stackare anslöt sig till deras lilla gäng och man väntade spänt på om man skulle få en lika skojig samling att skåda som under föregående sommar. Två halvdvärgar, som tycks ha varit ett par, gick runt och försökte intervjua aktivisterna med blandat resultat. En motståndsman frågade om inte den minst manliga av dem ville ha ett flygblad istället, varpå denna spottade på motståndsmannen ifråga – som då, snabb som blixten, tillrättavisade den krullhåriga angriparen.
Inuti polisens hemmagjorda boxningsring.
Detta medförde att de sömniga poliserna vaknade till och försökte arrestera den motståndsman som försvarat sin och organisationens ära. De förvirrade konstaplarna tycktes dock lyssna på motståndsmännen när man sa till dem att lugna ner sig en aning. Motdraget från lagens långa arm blev istället att man satte upp spärrband runt själva korsningen! Fullkomlig förvirring måste råda bland de blåklädda. En sådan handling är såpass banal att förvirringen nästan smittar av sig! Skämtsamt frågade man sig huruvida man skulle anordna någon typ av boxningsmatch när man ändå höll på att skapa en boxningsring.
Det hela blev alltför tragikomiskt för att kunna hantera, så istället förflyttade man sig till Avenyn – även här med sin ”fanclub” i släptåg.
På Avenyn ställde man upp sig längs bägge sidor och här tycktes folk vara aningen mer politiskt intresserade än på de båda andra platserna. Att ha en hejarklack på plats tycks också leda till att desto fler tar flygblad – antingen av ren nyfikenhet eller efter att ha jämfört vilka intryck som gavs av de olika grupperna på plats.
Efter att ha spridit propaganda ytterligare en tid på Avenyn var tanken att avrunda och bege sig till en lokal där man ämnade ha middag och samkväm. På vägen från Avenyn var den polis som ansvarade för polisinsatsen noga med att påtala att ”det är tråkigt om ni uppfattar det som att de stör er. Det är deras grundlagsskyddade rättighet att protestera.”. Dylikt käbbel ledde till att man svängde vänster där man annars skulle svängt höger och vips – så var man tillbaka på Järntorget!
Farbror blå har inte tid med rån, våldtäkter och mord.
Nu började gaphalsarna och poliserna bli trötta och få hemlängtan, vilket tog sig uttryck i att gaphalsarna alltmer riktade sin i-landsvrede mot konstaplarna. En av aktivisterna på plats blev tillfrågad om han ansåg det vara ”lugnt” om polisen använde våld mot de missanpassade grundlagshatarna om de gjorde några närmanden. Han tillade att han inte kunde svara på så mycket frågor om dylika situationer eftersom han ”vanligtvis arbetar med riktiga brott, men jag är placerad här av cheferna däruppe”.
Efter att ha stått och skrikit om demokrati och att Motståndsrörelsens aktivister ”borde skickas till Gulag” fick man bita sig i tungan för att inte vända på steken och stå åtalad för ”hets mot folkgrupp”. Hursomhelst fick den förtappade ungdomen snart annat att tänka på då några andra skrikiga småtjejer plötsligt skrek gällare än vanligt. Ytterligare en kälkborgare hade ofredat en motståndsman; genom att sprätta iväg en fimp mot honom. Han tillrättavisades och måste då tappat balansen och vält ner de unga feministerna. Om kälkborgaren ofredade dem sexuellt är idag ännu oklart. Desto klarare är att en polispiket sladdade in med blåljus på torget strax efter detta. Flera av de mentalt underutvecklade förföljarna sprang i riktning mot polisbussen av oklar anledning, men någon eller några syntes bli upptryckta mot samma buss.
En ”borgarbracka” (Göteborgs egna Henrik Arnstad).
I samband med att förföljarna till sist tappade fattningen lämnade man till sist Järntorget och begav sig i riktning mot bilarna. Medan man väntade på båten som skulle ta alla glada nationalsocialister till bilarna parkerade tre piketer utanför samt en handfull civilpoliser. Även mannen som kommit att kallas ”Göteborgs Henrik Arnstad” kom till platsen – i sin gôrflådiga bil! Hela dagen hade han likt en Gollum hängt med aktivisterna i deras politiska kamp och upplyst diverse folk om vilka vi var. Han kunde ibland även vara otrevlig och försökte måla upp barndomar som hade fått Ingmar Bergman att bli nedstämd. ”Göteborgs Henrik Arnstads” kusin arbetar för allas vetskap på Wall Street i New York där han tjänar stora summor pengar, vilket är ett skarpt argument för att vi alla hamnat fel i tillvaron. Trots viss efterforskning råder viss meningsskiljaktighet kring huruvida mannen ifråga är gravt utvecklingsstörd eller ej.
Efter avslutad offentlig aktivitet begav man sig till en lokal där mat väntade. Vad som stod på bordet var kålpudding med potatis och sås samt grönsaker i massor – mycket uppskattat! Därpå bjöds kaffe eller te samtidigt som man utvärderade dagens eskapader tillsammans med sina bordsgrannar.
Sedan omgrupperade man för att hålla ett gruppsamtal kring Motståndsrörelsens struktur, position och liknande av intern karaktär. Redogörelse och utvärdering av arbetsmetoder och propagandaarbete var några av de punkter som avhandlades. Utan att avslöja alltför mycket kan det hela sammanfattas som att utbildningen var mycket lärorik.
Därefter serverades en lättare kvällsmat innan dagen ansågs avslutad genom att man gick till sängs.
Gemensam middag ute i den fria vinterskogen.
Söndagen startades med en stabil frukost med havregrynsgröt som bas. Efter att ha städat lokalen begav man sig sedan ut i den friska luften för att hålla träning. Träningen var precis som utbildningen föregående kväll av intern karaktär, men kan beskrivas som hård och givande. Efter att samtliga deltagare var fullkomligt slutkörda bjöds det på gulaschsoppa med gräddfil och bröd i vinterskogen.
Sedan ansågs utbildningshelgen vara avslutad och man tog avsked för denna gång. Näste 2 önskar tacka kamraterna från norska Näste 1 och Näste 2 för starka insatser och god kamratskap! På återseende!
Hoppa till huvudinnehåll
