MUSIK • Denna vecka presenterar Nordfront den kontroversiella kompositören Kurt Atterberg, som till och med censureras av den ”blåbruna” regeringen.

Veckans låt

Klockan 20:00 varje fredag uppmärksammar Nordfront en låt för att sprida sund och intressant kultur till våra läsare. Har du förslag på musik du tror skulle passa som Veckans låt? Kontakta då kulturredaktören Daniel Olofsson på daniel.olofsson@nordfront.se.

Den svenske kompositören Kurt Atterberg föddes 1887 i Göteborg. Hans far Anders Johan Atterberg var ingenjör och hans mor Elvira var dotter till den då välkände operasångaren Carl Johan Uddman.

Femton år gammal började Atterberg lära sig spela cello efter att ha hört den tyske kompositören Ludwig van Beethovens åttonde stråkkvartett. Sex år senare kom han att uppträda med Kungliga Filharmoniska Orkestern, som på den tiden hette Stockholms Konsertförenings orkester.

Som kompositör var Atterberg till stor del självlärd, men studerade 1910–1911 vid Kungliga Musikkonservatoriet. Han kom dock aldrig att försörja sig som kompositör utan gick i sin faders fotspår och tog examen som civilingenjör vid Kungliga Tekniska högskolan 1911. Parallellt med sin musikgärning arbetade han efter det på Patent- och registreringsverket ända till 81 års ålder.

Atterberg var dock inte endast en kompositör utan var på sin tid en stor auktoritet i det svenska musiklivet. I boken ”Det praktiska tonsätteriets historia. Föreningen Svenska Tonsättare genom 75 år” skriver författaren Sten Hansson att Atterberg hade ett inflytande som ”ingen förr eller senare varit i närheten av”. Han var exempelvis förste musikkritiker i Stockholmstidningen, där han bland annat hade följande att säga om den negroida jazzen från USA:

Även som blott och bart dansmusik är den sortens jazz, som går i den Armstrongska silvertrumpetstilen, alltså den stupida, tungomålstalande, vrålande jazzen, fullkomligt odräglig […] Det vilar ett tungt ansvar över de anglosaxiska folken, som släppt lös denna kulturskymning över världen

Jonsson Leif, Åstrand Hans, red (1994). Musiken i Sverige. 4, Konstmusik, folkmusik, populärmusik 1920–1990

Sten Hansson skriver också i sin bok att Atterberg ”mellan 1940 och 1950 praktiskt taget enväldigt [styrde] Musikaliska akademien som dess ständige sekreterare, en befattning som då var vida centralare än idag, eftersom akademien kontrollerade såväl musikhögskolan som statens musiksamlingar och kyrkomusikväsendet i Sverige förutom att man disponerade över statens stipendiemedel för musikutövare och tonsättare”.

Under sin tid som Musikaliska akademiens ständige sekreterare kom Atterberg att anklagas för ett ”gunstlingssystem”. Kritikerna menade han endast delade ut stipendier till musiker och kompostörer som sysslade med musik enligt den stil som Atterberg själv föredrog, nämligen den typ av nationalistiska och romantiska musik han själv komponerade.

Kopplingar till "Nazityskland" och censuren av Sveriges Radio

Som Nordfront rapporterade tidigare under dagen fanns ett stycke av Kurt Atterberg ursprungligen med i regeringens ”officiella” Spotifylista ”Songs from Sweden”, som lanserats i samband med att Sverige tar över ordförandeskapadet i EU:s ministerråd.

Stycket kom dock att tas bort efter påtryckningar av Sveriges Radios Kulturnytt, som ”påpekade” att Atterberg anklagats för att ha ”nazistsympatier”. Hans enda ”brott” var att han arbetade för att upprätthålla musikaliska relationer till Tyskland under Tredje riket genom samarbeten med tyska kompositörer och musikorganisationer. Anklagelserna kom efter andra världskrigets slut att bli så hårda att han bad Kungliga Musikaliska Akademien att utreda saken. Utredningen kunde varken bekräfta eller dementera anklagelserna, men Atterberg kom alltmer att frysas ut och marginaliseras under tiden efter kriget.

Det finns dock bevarade ”antisemitiska uttryck” i Atterbergs språkbruk före andra världskriget. Exempelvis i sina många konfrontativa korrespondenser med ärkerivalen och juden Moses Pergament, som komponerade och främjade den typ av modernistisk musik som Atterberg avskydde.

I ett brev till Pergament 1923 skriver Atterberg:

Att du skulle lancera dig som en svensk tonsättare kunde jag ej drömma om […] Så tillvida är du ju principiellt renodlad judisk tonsättare till gagnet – varför då ej till namnet också?

Jonsson Leif, Åstrand Hans, red (1994). Musiken i Sverige. 4, Konstmusik, folkmusik, populärmusik 1920–1990

Det bör dock tilläggas att den typen av misstänksamhet mot det utländska och judiska inte ansågs som vare sig extremt eller kontroversiellt i 20-talets Sverige.

Nordfront vill med tanke på den aktuella statliga censureringen lyfta fram Kurt Atterbeg som en av den svenska musikhistoriens giganter. Atterberg har tyvärr hamnat lite i glömska av politiskt korrekta förevändningar trots hans omfattande inflytande före och under kriget. Hans musik står sig mer än väl även jämfört med internationellt kända romantiska kompositörer från hans samtid. Atterberg var inte bara en skicklig musiker och en inspirerande kompositör, han var en arbetare som gjorde mycket för att motarbeta dekadens och kulturella influenser från USA, som idag tyvärr dominerar hela Norden.

Vi vet inte exakt vilket stycke som regeringen valde att censurera i sin Spotify-lista, men Nordfront bjuder denna fredag på en hel symfoni, nämligen Atterbergs tionde verk: Symfoni nr 3 i D-dur, även kallad Västkustbilder – en hyllning till Atterbergs egen hembygd.