Vilken glädje man som förälder känner när man får ett barn. Detta lilla barn är en länk i rasens kedja, ett bevis på vår överlevnad och framtid. Den första tiden är mamman hemma, kanske även pappan. Men vad händer sen? Vad gör man när föräldrapenningen tar slut och systemet anser att man ska gå ut och jobba igen? Går man lydigt ut på arbetsmarknaden utan att ens ifrågasätta?

För vad innebär det egentligen att sätta sitt barn inom barnomsorgen idag? Dagis och skola är inte på något sätt politiskt neutrala. Dessa institutioner går systematiskt in för att indoktrinera våra barn. Med vetskapen om detta bör man som förälder göra allt i sin makt för att själv lägga en stabil grund för sina barn.

Som nationalsocialistisk eller nationell förälder kan det vara svårt att veta hur man ska gå till väga i uppfostringen av sitt barn. Vad kan man säga och vad kan man kanske vänta med? Det är något som man tillsammans med den andre föräldern borde sätta sig ned och komma överens om. På många sätt har vi mycket till skänks. Ett barn är oförstört och naturligt. Det känner alla gränser när det kommer till främlingar och andra avvikande element. Instinkter som senare i livet kommer att sättas på prov av det rådande systemet.

Forskare är eniga om att det är under ett barns två första år som de grundläggande karaktärsdragen formas. Det är under den tiden som barnet är som mest mottagligt för information och intryck. Ett barn som tillbringar nästan hela sin vakna tid på dagis orkar inte umgås med sina föräldrar under eftermiddag/kväll. Inte heller föräldrar som jobbar heltid har tid eller ork över vid dagens slut. Många barn hamnar framför Bolibompa eller något annat under tiden som middagen snabbt ska slängas ihop. Återigen är det systemets tentakler som styr det lilla barnet.

Med dessa fakta i hand, vad innebär det då för en politiskt inkorrekt familj att lämna över denna livsviktiga uppgift åt dagispersonal eller dagmamma? Jo, barnet kommer inte att formas av er, inte lära sig vad pappa och mamma tycker utan det kommer från ett års ålder att få lära sig alla klyschor som vi borde sky som pesten. Problemet är många gånger att om man har sitt barn på dagis så vågar man inte berätta vad man tycker och tänker av rädsla att barnet senare kommer att sitta och berätta detta inför fröknar och barn vid något tillfälle. Detta innebär i praktiken inget annat än att man frånsäger sig sin rätt att uppfostra sin egen avkomma.

Så när man som förälder försöker spela ”svensson”, så avancerar dagis/skola framåt i sin iver att hjärntvätta våra barn till att bli könsneutrala, ”toleranta” och systemtrogna små brickor i deras framtida spel. Det finns otaliga exempel på daghem som inför könsneutrala zoner eller till och med hela institutioner där genuspedagoger systematisk övervakar barnens sätt att leka. Målet är att själsligt könsstympa barnen och framtvinga ett ”genustänkande” redan i tidig ålder. Ett sätt är att man går in och ändrar traditionella sagor; man låter riddaren bli räddad av prinsessan eller något liknande. Pojkarna uppmuntras under julpjäsen att vara Lucia. Att leka krig, något som pojkar alltid har gjort, är naturligtvis inte tal om. Och måste verkligen Ken gifta sig med Barbie? Varför inte med den andra Ken-dockan? Allt för att få barnen att tänka i osunda perspektiv. Resultatet kan inte bli annat en katastrofalt! Lyckas dessa morbida försök kommer vi att få se hela generationer av splittrade och androgyna människor.

Ett system som lägger resurser på att bryta ned alla naturliga gränser och förhållningsregler är inte att lita på. Det bör man också ha i åtanke innan man skriver under papper till barnomsorgen. Det absolut bästa är om man innan skolplikten kan undvika alla statligt utformade daghem.

Kanske kan man komma överens om att leva lite snålare under dessa livsviktiga år i sitt barns liv? För med handen på hjärtat, har man det så dåligt att man under alla omständigheter måste ha två löner? Är det en livsnödvändighet att ha en stor plasma-tv eller ett enligt inredningsprogrammen välmöblerat hem? Behöver ert barn dyra märkeskläder eller ens nyinköpta kläder för att vara tillfreds med livet? Nej, det går lika bra med begagnade kläder och en barnvagn av förra årets modell. Det viktigaste ett barn behöver är närhet och föräldrar som har tid. Ett sparkonto på banken får inte ditt barn att må bra, men promenader i skogen, däremot, gör det! Har man sina barn på dagis blir det också mycket svårare att sätta gränser och att vara konsekvent, något som är A och O när man uppfostrar barn. En förälder som nästan aldrig träffar sina barn går med en konstant ångest över detta. Man känner att man inte räcker till och framförallt att den lilla tiden man ägnar åt sina barn inte ska vara kantat av stränga tillsägelser. Det är därför vanligt att sådana föräldrar istället ger leksaker och andra substitut för att döva sitt dåliga samvete. Barnen får kort sagt en sämre uppfostran när deras båda föräldrar jobbar.

Är man ensamstående förälder kan det vara svårt att hitta lösningar då det i vår ”välfärd” inte finns några skyddsnät för sådana grupper. Då man kan se sig om bland släkt och vänner efter möjliga lösningar. Kanske finns det andra mammor i ens umgängeskrets som kan tänka sig att vara hemma? I så fall kan man lämna barnet till någon av dem. För det finns lösningar! Vi får inte rent slentrianmässigt fortsätta leva livet i ett ekorrhjul . Man MÅSTE inte jobba, jag vågar nästan gå så långt och hävda att man inte bör jobba om man är kvinna och har barn under 5-6 år. Visst kommer man att få en sämre ekonomi, men är man inte villig att offra det ska man nog börja fundera lite över vad man prioriterar i livet.

Ett barn behöver främst sin mor under de första levnadsåren och det är hennes plikt och privilegium att finnas där. För vad är vi värda om vi vänder vår egen avkomma ryggen? Om vi utan en tanke lämpar över vårt ansvar på ett system vi inte under några omständigheter kan stödja? Vi får inte låta våra barn bli själsligt adopterade av våra fiender. Låt kampen bli en naturlig del i barnens liv och fullgör er plikt som patriotiska föräldrar!

Av: Paulina Forslund

• Publicerad:
  2008-10-06 00:00