KOMMENTAR • ”Interna svårigheter, slitningar och organisatoriska utmaningar” tvingar fakultetsstyrelsen att sätta ned foten. Men den subversiva, folkfientliga till vetenskap förklädda verksamheten fortsätter efter omdöpning och flytt.

Styrelsen för Samhällsvetenskaplig fakultet vid Lunds universitet fattade i veckan det informella beslutet att man i september kommer ta det formella beslutet att avveckla den Genusvetenskapliga institutionen.

Enligt det dokument som utarbetats inför styrelsens möte i tisdags står orsakerna till nedläggningen att finna i:

• organisatoriska utmaningar
• interna svårigheter
• slitningar
• arbetsmiljöproblem
• verksamhetsrisker

På hemsidan tillhörande denna spjutspetsforskningens högborg beskrivs verksamheten:

Forskningen på Genusvetenskapliga institutionen har spetskompetens inom fälten feministisk teori, postkoloniala studier, hbt/queerstudier, utvecklingsstudier, feministiska teknik- och vetenskapsstudier.

Genusvetenskapliga institutionen erbjuder kurser i genusvetenskap från grundnivå till avancerad nivå. Vi har ett Kandidatprogram i genusvetenskap, samt ett program på avancerad nivå: Masterprogram - Genus, migration och social rättvisa.

På sidan uttrycks vidare stolthet över institutionens ålder och anrika historia. Den grundades, får vi veta, 1978 med namnet Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning – ett faktum som kastar tvivel över påståendet att vi här har att göra med endast en institution genom åren.

Det gamla namnet antyder en tidigare form av feminism ändå olik dagens mer subversiva samhällsströmningar, som rymmer mer av sexuell dekadens, manshat och antivithet . På 60- och 70-talen tog i Sverige Grupp 8 ställning för lika lön och samma anställningsvillkor för män och kvinnor. Och man förkastade porr. På ett 70-talsfoto ses en demonstrant hålla upp en skylt med texten:

Vi är trötta på:

• att få jobb sist
• att sparkas först
• att daghemsköa
• att dubbelarbeta

Tidslinje

Några nedslag i ovan nämnda ”genusvetenskapliga” institutions historia tycks visa ett mönster, enligt vilket ”forskaren” och ”forskningen” fjärmar sig allt mer från naturen och det naturliga för att träda in i en grotesk begreppsdjungel, som har till uppgift att få det man nu ägnar sig åt att framstå som vetenskap. Stora steg i denna riktning är nedan kursiverade, liksom samverkan mellan flera marxistiska / kulturmarxistiska ”forskningsfält” – som när Masterprogrammet i genusvetenskap blev Masterprogrammet i Genus, migration och social rättvisa.

• 1978: Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning grundas
• 2000: Namnbyte till Centrum för genusvetenskap och första professorn anställs.
• 2008 Chandra Talpade Mahanty utses till hedersdoktor.
• 2011: Den första disputationen vid institutionen .
• 2016: Jeff Hearn utses till hedersdoktor.
• 2017: Masterprogrammet i genusvetenskap byter namn till Genus, migration och social rättvisa.
• 2018: Jack Halberstam utses till hedersdoktor.

Tre hedersdoktorer

Tre symboltyngda galjonsfigurer till hedersdoktorer, samtliga ”forskare”, har institutionen alltså utnämnt genom åren. Här presenteras de med en kort avslöjande beskrivning av sina respektive intresseområden:

Chandra Talpade Mohanty (till vänster) pysslar enligt egen utsago med:

• "Transnationell feministisk teori och praxis".
• "Feministiska studier av kolonialism, imperialism och ras".
• "Kunskapens politik, antirasistiska utbildning och oliktänkande".
• "Privatisering, nyliberalism och antikapitalistisk kritik".

Jack Halberstam (i mitten) även känd som Judith Halberstam, är mest känd för sin bok ”Female Masculinity”. Hans (?) forskning fokuserar till stor del på ”Feminism samt queer- och transpersoners identiteter i populärkulturen”.

Jeff Hearn (till höger) är stolt författare till forskningsrapporter/böcker såsom:

• "Förtryckets kön: Män, maskulinitet och kritik av marxismen".
• "Handbok för studier av män och maskuliniteter".
• "Organisationens sexualitet".
• "Män, maskuliniteter och social teori (RLE-teorin)".

"En boost" för verksamheten?

Den som läser det finstilta i mötesanteckningarna från fakultetsstyrelsens sammankomst i tisdags kan konstatera att institutionen ”upphör som självständig enhet”. Men den som tror att dess verksamhet för den skull överges tror fel, ty genusvetenskap ska få en egen avdelning på Sociologiska institutionen vid samma fakultet. Förflyttningen/omvandlingen beräknas vara genomförd innan nyår.

Genusvetenskapliga institutionen har idag150 helårsstudenter och 24 heltidstjänster, medan Sociologiska institutionen har drygt 650 helårsstudenter och 68 heltidstjänster – så omvandlingen från ”institution” till ”avdelning” kanske i själva verket stärker ämnet genusvetenskap i Lund.

Oavsett hur det förhåller sig med den saken, så är presentationen av en räddningsplan för en på mer än ett sätt misskött institution och verksamhet ett utmärkt tillfälle att påpeka att på svenska universitet ska man ägna sig åt forskning – och inte åt subversiv folkfientlig propaganda iförd skenvetenskaplig språkdräkt.