ARTIKELSERIE. I del 1 av 4 av en artikelserie reflekterar Christian Hamilton över om man kan vara nationell men ändå ”globetrotter”.

Efter min pensionering från flyget 2005 påbörjade hustrun och jag våra äventyr på sjön. Tillsammans hade vi längtat att kunna leva på en segelbåt i många år efter min pension och ha förmånen av att bese världen och helst segla jorden runt. 8 år tidigare hade vi införskaffat vår båt, en avskriven charterbåt från Karibien. Vi jobbade och slet under många år med att fullständigt renovera vår båt så vi kunde leva ”fulltid” på den. Vi sålde bil, våning och annat onödigt innan vi begav oss iväg. Under åren till sjöss hade jag mycket tid över till att skriva minnesanteckningar, skriva lite på någon blogg jag hade, inte bara om vår resa utan en del om mina politiska funderingar blev också nedtecknade.

Politik har alltid varit intressant för mig. Precis som många andra har jag nog varit nationalsocialist i mitt undermedvetna lång tid innan det stod klar för mig att så var fallet. Nationalistiskt lagd har jag dock varit sedan senare delen av 60-talet, speciellt medveten om detta blev jag efter mina första år i Afrika som i perioder sträckte sig in på 70-talet. Jag har plockat ihop en del av dessa skrifter till en artikelserie som kanske kan vara av intresse.

”Kan man vara nationalist med en annorlunda livsföring?”

Jag fick den här frågan av en svensk person (vilket parti han sympatiserade med vet jag inte) under sommaren som gått. ”Hur kan du vara nationalist som är en sådan ’globetrotter’ och rör dig över alla gränser?”

Kan man inte vara nationalist bara för att man har resandet som hobby på gamla dagar? Kan man inte vara nationalist bara för att man umgås med utlänningar i deras länder? Kan man inte vara nationalist bara för att man kan tycka att det finns andra ställen som är vackra på vår jord? Jag kunde ha ställt hundradevis av motfrågor till denne svenske man, han var inte ens PK i sitt tänkande och ändå undrade han hur det var möjligt att vara nationalist bara för att man korsar gränser hela tiden.

För min del är svaret enkelt. Just på grund av resandet vidgas mina vyer, det finns inga skygglappar som spärrar min syn. Det finns inga media som jag regelbundet lyssnar på för att få den dagliga dosen av indoktrinering, jag bestämmer själv vad jag vill lyssna på, läsa eller veta mer om. Jag lär mig om korrupta politiker i andra länder genom att tala med lokalbefolkningen. Jag lär mig om skandalfinansierade projekt i andra länder. Allt detta utan att få informationen vinklad genom ett monopoliserat medium. Allt jag ser utomlands sker även i Sverige, kanske i lite mindre iögonfallande form, men det sker i alla fall.

Jag känner för den vanliga människan som sitter i kläm vare sig det är i Sverige eller utomlands, för det är samma system som klämmer oss vare sig vi befinner oss i Sverige eller i länder utanför vårt land. En skillnad är det visserligen, i Sverige har man lyckats med att få nationalkänslan som något fult (utom under ishockey-VM), medan man i andra länder fortfarande anser att nationalkänsla är något stort.

Utomlands vajar den nationella flaggan så fort minsta anledning finnes att visa glädje eller sorg. Man är stolt över sitt land och visar det mer än gärna för utomstående. När utlänningar känner igen den svenska flaggan som vajar i aktern på vår båt och kommenterar att den är vacker, då brusar nationalstoltheten inom mig.

Det stora flertalet (dock inte alla) båtfolk, hustrun och jag träffar, har nationalistiska åsikter och tyvärr är det många som har gett sig iväg för att man inte står ut hemma. De har gett upp hoppet och lämnat landet i förtvivlan, oftast efter så mycket motgångar p.g.a. åsikter eller liknande att all motståndslust försvunnit. För var och en av dessa som lämnat landet har makten i Sverige vunnit en seger, många fler sådana och det blir lättare för folkförrädarna att manipulera de övriga. Inte bara svenskar flyr sina länder, ack nej, vi träffar många andra nationaliteter med samma problem. GLOBALISERINGEN, ROTEN TILL DET ONDA, har ni hört det förut?

Det finns också sådana som hustrun och jag som haft en dröm om att segla runt vårt vackra klot när vi blivit pensionärer, men som senare, när vi inte orkar med båtlivet längre återvänder till vårt vackra land, det vackraste i världen.

Visst kan man beundra och tycka annat är vackert än det man ser i Sverige utan att hänfalla åt multi-kulti eller bli någon slags PK-idiot. Jag är nyfiken på andra länder, klimat och kulturer men det gör mig inte till mindre nationalist för det. Jag är nationalist för att jag älskar mitt land och vill behålla det som det en gång var, vackert, fritt och svenskt. Det finns fortfarande inget på jorden jag sett under mina år till sjöss eller under min yrkeskarriär i luften, som är så vackert som Sverige i snitt. Kanske lika vackert på sina ställen, men inte vackrare. Jag är nationalsocialist för att jag anser att Sverige tillhör vår svenska folkstam som ärvt landet generation efter generation som slitit och dött till priset av ett fritt land.

Jag har ingen tanke på att lägga under mig någon del av Afrika eller liknande, det tillhör invånarna där som vill vara ifred, precis som jag vill att de lämnar mitt land och folk ifred.

• Publicerad:
  2016-04-09 15:25