JUDISK MAKT Med hot om fler rasupplopp igångtriggade av judeoamerikanska påverkanskampaner, röstas enligt denna artikel författad av Joseph Jordan, även känd som Eric Striker, antivita aktivister fram till maktpositioner i ett allt mindre suveränt Frankrike.

Under den senaste veckan har förorterna som omger Frankrikes storstäder försatts i lågor och anarki, med minst ett bekräftat dödsfall, hundratals skadade och skadegörelse för närmare en miljard euro. Brutala gatustrider fortsätter att rasa över hela landet och ställer invandrade ättlingar till svarta och algerier mot poliser och infödda gallo-romerska medborgare. Mycket av våldet har ägt rum kring lyxvarubutiker som de förment politiskt drabbade minoriteterna har plundrat i en alarmerande takt. Brottsbekämpningen är på defensiven, och dess nationella fackförbund fördömer offentligt oförmågan hos denna samhällsfunktion att på något sätt kontrollera barbariet.

Den utlösande incidenten känns igen

Den påstådda utlösande faktorn för denna europeiska episod av antivitt rasligt kaos i amerikansk stil är en 17-årig nordafrikansk brottslings död. Nahel Merzouk sköts av polisen efter att ha försökt fly i sin bil mitt under sin arrestering. Trots att han enligt gällande lagstiftning inte uppnått den ålder som krävs för att man ska kunna medges rätt att framföra en bil, körde Merzouk runt i en sportbil av märke Mercedes Benz, och sköts under sitt försök att smita iväg från platsen medan poliserna höll på att slutföra hans arrestering. En lag från 2017 ålägger fransk polis att skjuta skrupelfria förare, som försöker köra iväg från sin arrestering, men den vita polisen i fråga, Floriant M, står ändå inför anklagelser om dråp – i syfte att blidka mobben, affärseliter och professionella rasaktivister. Om situationen påminner om den under rasupploppen 2020 som skakade USA efter George Floyds död, så är detta ingen slump.

Franska medier ställde sig till en början på polisens sida i denna berättelse. Deras inställning ändrades dock efter att ett kort klipp av incidenten helt taget ur sitt sammanhang hade uppmärksammats av lokala agenter från Washington, samt av Rokhaya Diallo [1] som lärts upp av USA: utrikesdepartement, och som vänt sig till tjänstvilliga brittiska och amerikanska medier för att att sprida hån av Frankrikes strikta lagar rörande anstiftan till våld, medan hon öppet visar överseende med det kriminella våldet, och samtidigt förtalar vita fransmän utan att behöva utsättas för några motargument.

Frankrikes svarta ska bli ett verktyg för judiska intressen

Dessa upplopp är en produkt av en avsiktlig illvilja, som förverkligats av mer än ett decennium av hemliga och öppna påverkansoperationer, vilka syftar till att förvandla Frankrikes svarta och bruna kriminella befolkning till ett permanent judisk-amerikanskt imperialistiskt fotfäste.

En av de tidigaste uppgifterna om denna påverkansverksamhet är en serie amerikanska ambassadkablar [2] från 2010 publicerade av Wikileaks. I dessa meddelanden skisserar den judiske mogulen i Hollywood Charles Rivkin, som vid tiden utnämndes till Frankrikes ambassadör av Obama-administrationen, på en sjupunktsplan för att mobilisera svarta och nordafrikaner i Frankrike som ett politiskt slagträ mot värdbefolkningen.

I det skändliga memorandumet beklagar Rivkin att franska institutioner är ”överväldigande vita” och han utarbetar en plan för att bygga parallella medier, icke-statliga organisationer och utbildningsenheter uppbackade av utrikesdepartementet och med uppgift att undergräva och ersätta den etablerade ordningen. I sin strävan mot målet att aveuropeisera Frankrike, uppmanar den judiske ambassadören till mobilisering av USA:s inflytande för att ”intensifiera vårt arbete med franska museer och pedagoger för att reformera den historia som lärs ut i franska skolor”, med hjälp av ”nya medier” för att indoktrinera icke-vita ungdomar i Frankrike, och ”stödja, utbilda och engagera media och politiska aktivister, som delar våra värderingar.”

Kabeln sammanfattar agendan genom att instruera Washingtons agenter att ”bygga vidare på de expansiva program för offentlig diplomati som redan existerar” samt att ”utveckla kreativa, ytterligare sätt att påverka ungdomarna i Frankrike genom utnyttjande av nya medier, företagspartnerskap, rikstäckande tävlingar, riktade uppsökande evenemang och särskilt inbjudna amerikanska gäster” för att ”identifiera och påverka framtida franska ledare.

Rivkin skulle så småningom använda sina kontakter i Hollywood till att rekrytera amerikanska ”kändisar” som Samuel L. Jackson för att följa med honom till franska getton med uppgift att hjälpa honom att rekrytera potentiella agenter.

Antivita aktivister förda till och upplärda i USA

Flera antivita aktivister och institutioner dedikerade åt att hetsa icke-vita människor mot polisen och det franska samhälle, som de valt att leva i, har sedan dess uppstått ur denna konspiration. Personer som ovan nämnda Diallo, som nu utan tvekan är den mest framstående franska aktivisten på planeten tack vare den plattform som beviljats henne av amerikanska medier, samt judinnan Tara Dickman från Collective Against Racial Profiling (en antipolisgrupp) – hämtades till Amerika av den amerikanska ambassaden och av sammankopplade atlanticistiska icke-statliga organisationer för att utbildas i bolsjevistiska agitationstekniker i städer som Chicago.

Efter denna utbildningsinsats har Dickman själv konstaterat att hon sedan hon återvänt till Frankrike här tillämpar amerikanska strategier syftande till att orsaka en lavin av ”rasprofileringsprocesser” mot polisen i hopp om att försämra deras förmåga att upprätthålla lagen för afrikanska och algeriska brottslingar – och därigenom introducera ett hittills icke-existerande samhällsproblem. Som ett resultat har poliser i Frankrike under enorma samordnade juridiska, mediala och globala politiska påtryckningar kastrerats på sin förmåga att hantera icke-vit brottslighet. Den en gång relativt säkra europeiska nationen förtärs nu av etniskt våld och våld mellan olika raser, vilket kan bevittnas i chockerande videor av småbarn och deras mormödrar som utsätts för övergrepp på gatan av svarta, samt i berättelser om 12-åriga vita flickor som kidnappats och torterats till döds av algerier. När detta skrivs är Frankrike farligare än Mexiko.

Vissa franska politiker, som parlamentsledamoten Nicolas Dupont-Aignan, har öppet fördömt USA:s synliga och förtäckta hand bakom uppkomsten av vit skuld-narrativ, anti-vitt våld och skadlig välfinansierad agitation i landet. Till och med Emmanuel Macron, den platoniska personifieringen av en nyliberal, har fördömt den judeoamerikanska ”wokeismens” roll i destabiliserandet av nationen och utlösandet av raskonflikter.

Även om medvetenheten om vad som händer är påtaglig bland fransmännen, så görs lite för att motverka inflytandet från deras ”allierade” i NATO, vilka aggressivt spionerar på landets politiska ledare utan diplomatiska konsekvenser. Flera inflytelserika franska figurer och ledare, som de tidigare presidenterna Francois Hollande och juden Nicolas Sarkozy, är alumner [tidigare studenter, reds anm] vid Washingtons inflytande- och rekryteringsverksamhet, inkluderande utrikesdepartementets internationella ledarskapsprogram för besökare. Frankrikes eliter är mycket komprometterade av USA, vilket förhindrat uppkomsten av någon meningsfull solidaritet i trots mot USA:s inblandning.

Medicinen mot den av judar fruktade franska suveräniteten

Medan Macron uppenbarligen försöker övertyga Europa om att följa en mer självständig utrikespolitisk väg gentemot USA, så kan Washington se tillsättandet av fler rotlösa ”amerikaniserade” icke-vita i maktpositioner i Frankrike genom hot om USA-uppbackade rasupplopp i kombination med positiv särbehandlings-program – som den permanenta medicinen mot en ”inhemsk gaullistisk strimma av ljus”. Den ibland anti-amerikanska idén om ett suveränt Frankrike livar upp både den inhemska vänstern och högern, men judar uppfattar detta samförstånd som ett potentiellt hot mot den globalist-atlanticistiska ansträngning, som syftar till att hindra Europa från att växa fram som en oberoende makt i en multipolär värld.

Den ändlösa mardröm som Amerikas judiska härskare utsätter oss för hemmavid är avsedd för export, som nuvarande utrikesminister Antony Blinken skrev tillsammans med sin judiske medbrottsling Robert Kagan 2019. Blinken klargjorde här att varje nation inom den ekonomiska och militära sfären för Washingtons inflytande kommer att ha sin inhemska kultur och sina medborgare som mål för attack – och de som gör motstånd måste krossas. Och om dessa människor råkar vara vita, så kommer politiken att anta en särdeles grym och skändlig form.

Denna text är en översättning från engelska och publicerades ursprungligen på National Justice Partys hemsida med rubriken The US Government Is Responsible For France’s Anti-White Race Riots.

  • 1. Rokhaya Diallo, en franskspråkig svart aktivist för raslig, könsmässig och religiös nivellering.
  • 2. ”Ambassadkabel”, ett konfidentiellt textbaserat meddelande kommunicerat mellan en diplomatisk beskickning och utrikesministeriet i dess moderland.