KAPITEL 1. Vad är meningen med livet? Vad vet vi om livet efter döden?

Foto: CC0.

Under årtusenden har allvarliga människor forskat och grubblat över meningen med livet. Vissa fann sitt livsmål i att hämningslöst njuta av så mycket lust och glädje som livet kunde ge. De blev ytliga materialister. Andra ansåg att detta liv endast var en kort, men svår, prövning; en bro som leder vidare till ett bättre efterliv eller evig fördömelse. Världen sågs alltså som uppdelad i ett liv på denna sida av döden och ett bortre efterliv efter döden. De mest skilda religioner framställde detta efterliv på varierande sätt, var och en i enlighet med den rasliga egenarten av dess grundare och spridare.

Olika prästkaster gjorde mer eller mindre bra affärer tack vare tron på detta efterliv. Alla religioners prästerskap hävdade att de ensamma besatt absolut kunskap om detta efterliv. De sålde positioner, fördelar, hederstitlar och nådegåvor till både levande och döda i enlighet med olika ceremoniella riter. Det var den enklaste och mest primitiva affärsverksamheten, för ingen person återvände från efterlivet och höll prästerna ansvariga. Häxdoktorn hos afrikanska bushmän löpte lika liten risk som de orientaliska magikerna, om han hade som affärsverksamhet att sälja efterlivet till de troende.

I alla tider har det också funnits människor som motsatt sig denna efterlivsmaterialism. En medeltida historia berättar: Två munkar diskuterar i sina konversationer efterlivet med varandra. De föreställer sig alla körer med änglar och välsignade människor, rangskillnaderna mellan olika himmelska platser, den överjordiska musiken, de himmelska hallelujasångerna, Guds tron etc. De lovar varandra att den som dör först ska återvända och visa sig för den andre i en dröm och berätta för honom hur efterlivet verkligen ser ut. Om himmelriket är som de har föreställt sig ska den döde säga ”fullständigt”. Om det är annorlunda ska han säga ”annorlunda”. När en av munkarna till slut dog uppenbarade han sig faktiskt för den andre som överenskommet. Men han sa inte ”fullständigt” eller ”annorlunda”, han sa ”fullständigt annorlunda”.

Detta är gammal kunskap för den nordiska människan: Den Allsmäktige har satt upp en slöja framför livet bortom döden. Det är en hemlighet för oss. Ingen person kan göra anspråk på att ha privilegiet att besitta kunskap om livet efter döden. Och ändå, vår tro och vårt vetande går bortom vårt jordiska liv. Vi vet att var och en av oss är en länk i en ändlös kedja som sträcker sig från de äldsta förfäderna till de mest avlägsna ättlingarna; att vårt blod flödar från förflutna tider genom vårt världsliga liv och in i den avlägsna framtiden. Och denna kunskap breddar vårt synfält och låter oss blicka ut över hundratusentals år. Och denna kunskap ger oss kraften från årtusenden och låter oss ana evigheten. Det placerar oss i den ändlösa cykeln av skapelse.

Vi vet att även personen som är den sista länken i sin släkts kedja kan säkra en evig framtid genom sina verk och gärningar. Den okända arbetaren som mejslar, transporterar och sätter samman byggnadsstenarna för den stora skyddsvallen för det tyska folket eller för de magnifika byggnaderna i Tredje riket, kommer att leva vidare i dessa verk precis som de stora intellektuella skaparna av dessa verk. Soldaten och polismannen, som var garanterna av det säkra återförlivandet av förlorat tyskt land till det tyska riket, och de tysta kämparna för frihet för det tyska folket, kommer alla att leva vidare för evigt i det Stortyska riket precis som rikets stora formgivare.

Vår vördnad för den Allsmäktige är dock så stor att vi förkastar alla försök att beskriva efterlivet i materialistiska termer. Vi erkänner här öppet: Om ett efterliv vet vi ingenting och kommer aldrig veta något.

Med dubbel kraft för denna bekännelse oss till denna sida, till det jordiska livet. Skaparen har placerat oss alla någonstans och på något sätt i detta liv. Vår uppgift är att i möjligaste mån fylla platsen som vi tilldelats.

Skaparen har placerat oss i vårt folks livscykel. Syftet med vårt liv är att fullfölja den uppgift vi givits som delar av denna folkliga organism.

Vi uppfyller denna mening med vårt liv när vi i möjligaste mån utvecklar, formar, tränar och fulländar de krafter och förmågor som Herren givit oss. Vi är på jorden i syfte att kunna fortsätta Guds skapelsearbete i vårt blod, vår kropp, ande och själ.

  • Publicerad:
    2018-06-29 12:00