KOMMENTAR. I en debattartikel framhåller tre SD-politiker de nordiska folkens gemensamma historiska, språkliga, kulturella och värderingsmässiga grund. De föreslår därför att det nordiska samarbetet bör utvecklas – inom EU.
I en debattartikel i Aftonbladet framhåller de sverigedemokratiska politikerna Aron Emilsson, Paula Bieler och Angelika Bengtsson, alla tre ledamöter i nordiska rådets svenska delegation, hur mycket folken i Norden har gemensamt. De skriver:
Vi är många som känner oss som hemma i de nordiska länderna. Kanske beror det på de vidsträckta skogarna, de bördiga fälten, eller de storslagna bergstopparna som utan hänsyn till nationers gränser sprider ut sig i våra länder. Kanske beror det på den gemensamma språkförståelsen. Eller kanske beror det på att vi som bor här i Norden delar så många grundläggande värderingar. Vi delar syn på mänskliga rättigheter, vad som är rätt och riktigt, och hur man behandlar sina medmänniskor med respekt och jämlikhet.
Debattörerna anser att dessa grundläggande likheter bör få oss att sträva efter att utöka det nordiska samarbetet. De skriver att de ser med oro på hur den enskilda nationen blir allt mer marginaliserad och får mindre och mindre att säga till om i dagens Europa.
De tre sverigedemokraterna skriver därför att de nordiska länderna tillsammans skulle kunna bli en betydande aktör både ekonomiskt och när det gäller värderingar. Så långt skulle man nästan kunna tro att de har tjuvläst Nordiska motståndsrörelsens program Vår väg, som framhåller en enad nordisk nation på gemensam grund som ett politiskt mål.
Men sedan bär det av rakt ner i diket med debattörernas resonemang. För istället för att kritisera det överstatliga EU och värna de nordiska folkens självbestämmande föreslår de att de nordiska länderna ska bli en betydande aktör inom EU-samarbetet:
Tillsammans kan vi bli en aktör i EU-samarbetet som tål att lyssnas på. Det öppnar också möjligheter för de länder i norden som står utanför EU att påverka unionen.
I slutet av januari deklarerade den sverigedemokratiske EU-parlamentarikern Peter Lundgren att SD inte längre ska driva frågan om att lämna unionen, något som tidigare alltid varit en av partiets kärnfrågor. Lundgren motiverade kursändringen med uttalandet:
”För första gången finns en rejäl chans att reformera EU inifrån. Det är också det vi kommer att arbeta för under den kommande mandatperioden, och även det vi kommer att driva i valrörelsen.”
SD-ledamöterna i nordiska rådet pekar ut säkerhet, polisiärt samarbete och underrättelseutbyte som exempel på områden där de nordiska länderna bör samarbeta, både inom och utanför EU. Märkligt nog nämns inte frågan om migration och massinvandring i debattartikeln – det som SD alltid har profilerat som sin viktigaste hörnsten.
Sett i sammanhanget är detta dock inte så konstigt. Att aktivt välja att arbeta inom det överstatliga EU-samarbetet innebär med automatik att man tvingas att underkasta sig unionens politik och direktiv. Och på migrationsområdet är EU:s politik att Europa behöver en fortsatt stor invandring och att medlemsländer ska tvingas att ta emot anvisade antal ”flyktingar”.
Med tanke på SD:s diametrala svängningar i flera kärnfrågor – aktivt stöd för homolobbyn, definitionen av ”öppen svenskhet” där vem som helst kan bli svensk och det slopade kravet på att lämna EU – är det väl ingen vågad gissning att partiet inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att anpassa sig till systemet och tona ner sin invandringskritik också.
Hur mycket ”svenskhet” och nationalism finns det kvar då? För sanna patrioter som vill se en enad nordisk stat och en verklig framtida utveckling för de nordiska folken finns det idag bara en politisk kraft att stödja – Nordiska motståndsrörelsen.
Källa:
Vi i Norden vet vad som är rätt och riktigt
Hoppa till huvudinnehåll
