KOMMENTAR • Fredrik Vejdeland kommenterar SD Klippans enade front mot rikspartiet och vad denna och andra händelser kan få för konsekvenser.

Sedan valet i september har Jimmie Åkesson och SD-ledningen visat upp stora problem att hålla ihop partiet. Partikollegor utesluts nu på löpande band i takt med att systemet ställer högre krav. Men istället för att bara acceptera sitt öde väljer nu allt fler att istället öppet trotsa SD-ledningen och ta strid mot partiet. Senast i raden är de tolv uteslutna politikerna i SD-Klippan som nu gör enad front mot SD:s ledning. Jag ser tendenserna som väldigt positiva och utvecklingen som den bästa för det svenska folket.

SD Klippan tar strid

Det rör sig om tio SD-politiker som nu uteslutits ur partiet för att de valt två uteslutna medlemmar till politiska poster. De första två uteslöts för att de var engagerade nationalsocialister för 20 år sedan. Med andra ord godkänner SD Klippan inte rikspartiets uteslutningar utan väljer istället att vara solidariska mot sina kamrater.

Men inte bara det. De uteslutna vägrar att flytta på sig, behåller sina mandat som politiska vildar och går dessutom i direkt strid mot SD genom att polisanmäla partiet för att de försökt påverka Klippanpolitikerna hur de ska rösta, vilket enligt anmälan strider mot 18:e kapitlet, 5:e paragrafen i brottsbalken.

Sverigedemokraterna i Klippan har på alla sätt agerat kamratligt, föredömligt och beundransvärt. Deras agerande utgör dessutom allt vad jag efterlyste i min tidigare artikel om hur SD:are bör bemöta SD-ledningen när de hotas att uteslutas på grund av ”kopplingar” eller ”fel” åsikter.

Mängder av uteslutningar

Utöver Klippan har Åkesson haft massiva problem att hålla ihop partiet redan innan valet och därefter hela hösten och vintern där de uteslutit partikollegor på löpande band. Det rör sig om ett tiotal namn som uteslutits bara efter valet i september. Bland annat hade en SD-politiker följt Nordiska motståndsrörelsen på VK, en annan ska ha skrivit för Nordfront för tio år sedan, en tredje haft kvar bilder som ”hyllat Hitler” på sociala medier.

Det ska nämnas att SD har något slags rekord i att utesluta partikollegor överlag. I Stockholms stad var exempelvis bara en av de åtta SD-ledamöter som valdes in 2018 kvar vid valet 2022. Förmodligen gör SD hårdare bedömningar än andra partier även vid ”normala” uteslutningar då pressen på dem är högre i kombination med att SD-ledningen består av opportunister. Det finns förmodligen många före detta Sverigedemokrater som känner att de blivit orättvist behandlade av SD-ledningen.

Från SD till den nationella oppositionen

Vad kan då detta få för konsekvenser för den nationella oppositionen? Först och främst måste de uteslutna ta sig vidare någonstans och där är jag inte övertygad om att alla kommer gå med i det marginellt mer radikala partiet Alternativ för Sverige. Många av de som utesluts ur eller självmant går ur för att SD inte längre företräder svenskarnas intressen är faktiskt nationella på riktigt och i en del fall även nationalsocialister. Ett exempel på det senare är Max Fagerstedt som gick direkt från Sverigedemokraterna till Nordiska motståndsrörelsen. Han lär inte vara den sista nu när den bollen satts i rullning.

Men kanske ännu viktigare än att före detta sverigedemokrater går med i rörelsen och stärker upp våra led är att det skapas inre stridigheter inom Sverigedemokraterna. Att Max Fagerstedt trotsar SD-ledningen genom att gå med i Nordiska motståndsrörelsen och att SD i Klippan tar strid – och visar att detta är möjligt – är väldigt positivt för vår sak. Från vår utgångspunkt är det bra om SD antingen splittras eller blir ett parti som gynnar nationella. Eftersom förräderiet tycks cementerat hos SD:s ledning är inre stridigheter att föredra.

Därför är SD:s inbördeskrig en god sak

Ett argument mot splittringar inom SD är att Sverigedemokraterna, rent partipolitisk sett, inte är det värsta alternativet för svenskar av åttaklöverns partier. Det är nog sant. De är det parti som kanske mest vill minska invandringen och de vill också återgå till mer traditionella värderingar som definitivt är bättre än den kulturmarxism som länge förstört vårt land. Det går heller inte komma ifrån att Sverigedemokraterna är det riksdagsparti som är mest ogillat av makthavare och mainstream-media.

Acceptansen inför SD är låg, men finns. SD får fortfarande vara med i gänget även om man får vara den mobbade typen som hela tiden måste bevisa sig för att få vara med. I SD:s fall handlar detta om att ”göra upp med sitt förflutna” och utesluta partikollegor när mainstream-media och Expo kräver det. På skolgården är systemet mobbaren som hotar att slå mobboffret som i sin tur väljer att sparka ner på sina ”kamrater” i hopp om att inte bli slagen lika hårt nästa gång. Detta är en överenskommelse SD-ledningen gått med på för att de så gärna vill vara med i åttaklövergänget.

SD accepteras också för att svenskar ska känna att de har ett alternativ för dem och fortsätta ha tilltro till systemet. Om SD inte funnits, eller varit svagare, hade svenskar inte gått och röstat vart fjärde år och känt att de gjort en insats i valbåset utan istället organiserat sig nationellt, tagit tillbaka gatorna eller, Gud förbjude, gjort uppror mot systemet.

Således är SD kontrollerad opposition i praktiken. De är inte omtyckta av systemet men accepteras eftersom alternativet – den nationella oppositionen – helt enkelt betraktas som värre.

För oss som är nationalsocialister eller nationella, vare sig det rör sig om Nordiska motståndsrörelsen, Det Fria Sverige eller någon annan grupp, utgör SD ett hinder för den nationella oppositionen och därmed också ett hot mot vårt folk. Därför vill systemet att partiet ska befinna sig i deras fålla och på ständig reträtt, men inte att det går så långt att partiet splittras och går under. Vår ambition måste däremot vara att detta hot elimineras. Detta görs inte genom att hylla dem i tid och otid bara för att vi är svältfödda på framgång utan genom att kritiskt granska och sätta press på dem. Detta samtidigt som vi ger vårt fulla stöd till de inifrån partiet som vill föra partiet i en nationell riktning.