Dagens datum 11 augusti: Detta datum år 480 före vår tidräkning stod slaget vid Thermopyle där dryga 5000 greker och spartaner kämpade tappert mot en armé av hundratusentals perser. Datumet är omtvistat men den 11 augusti är det mest gångbara bland olika historieförfattare.

Under antiken var Grekland uppsplittrat i närmare 700 småstater. Det som var gemensamt för de flesta var att det var kulturellt sett mycket högstående stater befolkade av arier. Grekland angränsade till dåtidens mäktigaste imperium, Persien, som sträckte sig ända bort till Indien österut och omfattade en femtedel av jordens befolkning.

Perserna kontrollerade också en del grekiska stater i nuvarande Turkiet. År 499 revolterade dessa grekiska stater mot perserna och blev även understödda av Aten. Revolten blev lyckad och grekerna i öst vann åter ett kortvarigt självstyre innan perserna återtog kontrollen. Persernas kung Darius beslutade att hela Grekland måste stå under persisk kontroll och gjorde därför vid ett par olika tillfällen misslyckade försök att anfalla Grekland.

Darius dog och hans son Xerxes övertog det persiska imperiet. Xerxes var fast besluten att lyckas där hans far hade misslyckats och ägnade därför fem år åt att samla ihop den största armén som världen ditintills skådat. Män från alla raser och från alla rikets hörn samlades för att underkuva grekerna en gång för alla. Siffror på hur många mannar armén bestod av varierar från 150 000 till flera miljoner. Vad som är säkert är att det var en gigantisk armé. Enligt historikern Herodotos torkade armén ut hela floder där den ryckte fram för att släcka mannarnas törst…

Inga av de grekiska staterna skulle ensamma kunna stå emot denna enorma persiska här. Därför gjordes ett försök att skapa en alliansLeonidas_I_of_Sparta där Sparta och Aten stod som initiativtagarna. Endast 70 av de 700 staterna hörsammade kallet och slöt upp bakom Spartas kung Leonidas. Att det var just kung Leonidas av Sparta som kom att bli ledare för den grekiska armén var ingen slump. Spartanerna hade en lång krigshistoria bakom sig och var kända som de bästa av krigare. Redan som sjuåringar började de spartanska barnen att utbildas i krigets konst.

Leonidas fick enligt historien rådgivning av ett orakel som berättade att Spartas kung skulle stupa under slaget, alternativt skulle hela Sparta utrotas. Att Sparta skulle förintas var inget alternativ och Leonidas anande därför att de skulle förlora slaget mot perserna och att han själv skulle dö på kuppen. Han var dock mån om att få en ärofull död och var fast besluten att fördröja och decimera den persiska hären så mycket som möjligt. Enligt lagen fick spartanska krigare aldrig fly från slagfältet utan måste alltid kämpa till seger eller död. Eftersom Leonidas visste att de skulle förlora striden valde han ut endast 300 män till slaget. Resterande skulle stanna kvar och försvara Sparta. Leonidas handplockade 300 av sina bästa män och hade dessutom kriteriet att alla var tvungna att vara fäder så att deras ätt ändå skulle leva vidare när de dog.

Förutom de 300 spartanerna skulle den grekiska armén komma att bestå av ca 4900 greker. Oddsen var alltså inte de bästa; 5200 man mot hundratusentals i den persiska hären. Grekerna som noggrant följde den persiska arméns rörelser kunde gissa sig till att de skulle ta vägen om bergspasset i Thermopyle för att på snabbaste vis kunna avancera mot Aten. Passet i Thermopyle var smalt, ca 10 meter brett. Leonidas valde att barrikadera detta för att jämna ut oddsen. Om slaget stod i bergspasset kunde perserna bara utnyttja en liten del av sin armé åt gången.

När Xerxes anlände till Thermopyle med sin gigantiska här och såg grekernas dryga 5000 soldater, antog han att det inte skulle behöva offras några liv utan skickade istället fram ett sändebud för att få grekerna att lägga ner sina vapen. Svaret från grekerna blev: ”Kom och ta dem!”

Xerxes frågade sin rådgivare Demaratus om grekerna verkligen skulle kunna tänka sig att utmana honom. Demaratus förklarade att Sparta aldrig skulle ge sig frivilligt. Spartanerna kommer, oavsett om oddsen talar till deras för- eller nackdel, att slåss till sista man.
Xerxes skrattade åt Demaratus och påpekade att grekerna befann sig i ett hopplöst numerärt underläge. Samtidigt var Xerxes rosenrasande över att ett sådant fåtal greker inte visade respekt för honom. Perserna slog ändå läger för att vänta ut grekernas reträtt. I fyra dagar väntade de utan att grekerna rörde sig någonstans. Till sist på den femte dagen tog Xerxes tålamod slut och han valde att anfalla grekerna.

5000 persiska bågskyttar ställde upp och avfyrade pilsvärmar som sägs ha varit så massiva att de täckte solen. Detta var verkningslöst mot grekernas rustningar och sköldar. Därefter stormade 10 000 perser mot bergspasset där grekerna, med de 300 spartanerna i spetsen, hade ställt sig längs hela passets bredd med överlappande sköldar och långa spjut riktade rakt mot fienden. Tack vare spartanernas överlägsna taktiska skicklighet kunde inte perserna bryta igenom den grekiska försvarslinjen. Då de inte hade någon chans att flankera sin fiende spelade deras överlägsna antal ingen större roll och de led stora förluster. Tusentals perser stupade innan de tvingades till förnedrande reträtt med bara 2-3 döda spartaner som resultat.

the-battle-of-thermopylae-300

Xerxes blev ännu argare och skickade fram 10 000 av sina bästa soldater, de s.k. Odödliga. När dessa närmade sig låtsades grekerna retirera för att sedan snabbt vända om och överraska de Odödliga. Även dessa persiska elitsoldater nedgjordes utan att lyckas ta död på särskilt många av grekerna.

Leonidas var mycket nöjd och Xerxes var motsatsen. Dock visste Leonidas om att det fanns en akilleshäl i deras försvar. Det fanns nämligen en bergsstig som ledde runt passset. Med förhoppning om att perserna inte skulle finna stigen hade bara 1000 greker satts till att försvara den vägen.

Perserna kände inte till stigen förrän på slagets tredje dag då en grek vid namn Ephialtes sålde ut sitt folk för judaspengar genom att visa Xerxes stigen i utbyte mot rikedom. 20 000 man ur den persiska hären började ta sig runt bergspasset. När grekiska spanare upptäckte detta meddelade de direkt Leonidas. Leoindas skickade iväg alla greker mot perserna men valde att själv stå kvar med sina spartaner i bergspasset. Runt tusen Thespianer vägrade att följa Leonidas order och stannade istället även de för att slåss i bergspasset, trots att de visste att det var ett självmordsuppdrag.

Leonidas visste nu att döden var mycket nära och att slaget snart skulle vara över. För att fördröja den persiska armén maximalt och lyckas ha ihjäl så många perser som möjligt innan hans hjärta skulle sluta slå, valde han att ta ut sin armé från bergspasset och mer öppet bekämpa perserna.

Bägge sidorna led nu stora förluster och spartanerna var totalt omringade av perser. Man valde efter ett tag att retirera till en kulle där de sista spartanerna med Leonidas i spetsen tappert kämpade till sista blodsdroppen med spjut, svärd och knytnävar om vapnen hade gått sönder.

Thermopylae3

Xerxes lät efter segern fästa Leonidas huvud på en påle. Han var också mycket noggrann med att begrava sina egna stupade. Inte för att han ville ge dem en värdig begravning utan för att han inte ville att omvärlden skulle få skåda hur många perser som fallit offer för de få grekerna.

Perserna drog efter slaget vidare söderut, erövrade Aten och brände Akropolis. Leonidas hade inte lyckats stoppa perserna, men hans mod och offervilja levde vidare som exempel och förebild för andra greker. Snart kunde persernas vilja att införliva Grekland i sitt rike krossas en gång för alla vid Salamis och Plataea. Enligt flera historiker hade grekerna inte kunnat slå tillbaka perserna utan att Leonidas och hans 300 spartaner hade satt standarden för motståndet först.

800px-Leonidas_monument
Ett monument på platsen rest till Leonidas ära.

Artikeln publicerades urspsrungligen 2013-08-11.

  • Publicerad:
    2018-08-11 00:00