RECENSION Nordfronts kulturskribent Daniel Olofsson har sett The Northman och berättar här mer om sina tankar kring filmen och dess ursprung.

Under de senaste åren har vikingar blivit allt mer populära. Vi närmast sköljs över med vikingar i TV-serier, dokumentärer, tidningar, musik och TV-spel. Den senaste stora vikingagrejen är en gammal isländsk konunga-saga som just nu är bioaktuell i form av en storlagen och påkostad Hollywoodproduktion.

Filmen skapades av Robert Eggerts som även gjorde de fantastiska filmerna The Witch från 2015 och The Lighthouse från 2019. Till sin hjälp tog Eggerts filmskaparen Sjón som kanske är mest känd för Reykjavik Whale Watching Massacre från 2009 och Lamm från 2021. Sjón jobbar även på ett manus om Hamlet för tillfället som kan vara intressant i sammanhanget.

The Witch, en fantastisk film av The Northmans skapare.

Filmen The Northman är löst baserad på en berättelse hämtad ur Gesta Danorum, ett litterärt verk om Danmarks historia, även kallad Danernas bedrifter eller Saxos Danmarkskrönika. Detta stora historiska verk skrevs av den danske historikern Saxo Grammaticus någon gång kring 1200-talet. Dessa skrifter ger oss viktig information om vår fornnordiska historia och mytologi då den kan vara en av de mest ambitiösa verken som finns från den tiden. Mycket av boken har sitt ursprung från olika delar av Skandinavien och Island, vilket ger oss inblick i både gudasagor, vår skandinaviska historia och isländska hjälteberättelser.

Gesta Danorum består av 16 böcker som avhandlar 60 danska kungar och Skandinaviska krig. I verkets tredje och fjärde delar finns berättelsen om Amlethus eller Amleth vilket för oss tillbaks till filmen The Northman som är baserad just på denna berättelse. Amleth är förövrigt även inspirationskällan för William Shakespeares Hamlet som Sjón alltså jobbar på just nu.

Amleth nämns även i Snorre Sturlassons Edda och tros härstamma från en gammal isländsk dikt. Namnet Amleth kommer från det isländska ordet Amlóði som betyder något i stil med dåre eller skojare vilken var en vanlig karaktär i den gamla folktron inte bara i Norden utan också i länder ute i Europa som till exempel Irland och Skottland.

Men även om The Northman lånar en del från berättelsen om Amleth och den isländska folktron har den bitvis mer likheter med filmen Conan Barbaren från 1982 med Arnold Schwarzenegger. Troligtvis hämtade Conans skapare Robert E. Howard även sin inspiration i de gamla nordiska sagorna, vilket ger oss dessa gemensamma drag. Jag ser även vissa likheter med amerikanska indianfilmer, men mer om det senare.

Conan The barbarian från 1982 blir 40 år senare The Northman?

Att filmen hade en budget på 60 miljoner dollar och de stora Hollywoodbolagen Universal Studios och Focus Features i ryggen borde innebära den vanliga antivita prägeln kan man tycka, men här blir man faktiskt positivt överraskad. Här är all äcklig woke-propaganda, blackwash och rasblandning helt frånvarande. I den här berättelsen får män vara män och kvinnor, kvinnor.

Handlingen i The Northman är väldigt enkel och vi bjuds på mycket spänning och action. Den unge vikingen Amleths far blir mördad av sin bror, brodern tar sedan Amleths mor till hustru. När Amleth bevittnar sin faders död och sin moders förnedring viger han sitt liv åt hämnden.

Han går igenom hårda prövningar och blir en järnhård och fast beslutsam krigare och hämnare. Han träffar kärleken och hur det går sen tänker jag inte avslöja här för er som tänker se den.

Som jag nämnde tidigare har filmen många likheter med Conan Barbaren och om man kan sin Conan ser man snabbt att många scener är i det närmaste identiska. Handlingen är också i stort sett samma även om utförandet i The Northman är mer surrealistisk och bitvis till och med en aning psykedelisk.

LÄS MER OM CONAN HÄR

Det här är inte Conan...

Men trots att filmen i det stora hela är bra och underhållande fanns det några saker jag kunde störa mig på. När filmen hade premiär gjordes det en stor sak av att skaparna ansträngt sig mycket och till och med tagit professionell hjälp av experter i fornnordisk historia för att kunna göra filmen så autentisk man kunde.

Man sade sig ha velat lägga berättelsen så nära verklighetens vikingar som möjligt och enligt vissa experter hade man också lyckats bra med detta. Här ställer jag mig dock en aning frågande, gjorde man verkligen det?

Under filmens 137 minuter får vi många scener av vad som ska föreställa fornnordiska seder och religionsutövning. Vi får se folk göra mandomsprov, krypa omkring i djurhudar, fisa och rapa. Dansa sig till vansinniga bärsärkar som biter halsen av folk likt varulvar. Käka svamp, bli galna och vi får till och med se att valkyriorna hade tandställning.

Fornnordisk tandställning?

Nu är ju givetvis detta bara en film, här är allt på låtsas och i den här filmen är underhållningsvärdet högt. Filmens sevärdhet överskuggas kanske inte helt av allt inte är historiskt korrekt i alla avseenden, men när det basuneras ut att filmen ska visa hur vikingar verkligen var tycker jag nog att man ska försöka hålla sig till det.

Scenerna med vikingarnas seder och gudsdyrkan känns mer som primitiva indianer än hur jag tänker mig fornnordiska vikingar. Även om det är snyggt och effektfullt kan jag tycka att det sänker filmen en del då det blir lite väl surrealistiskt och psykedeliskt på sina ställen.

Filmen känns bitvis mer som en amerikansk indianfilm med krigsdanser och ritualer kring lägereldar än en förkristen vikingaberättelse. Fast å andra sidan finns det en hel del blinkningar till Conan vilket ger den ett plus och handlingen har överlag ett bra driv och tempo som gör att den ändå håller.

The Northman är snyggt filmad och effekterna liksom slagsmålsscenerna är klanderfria. Skådespeleriet är också på toppnivå, även om alla talar en slags låtsas-isländska. Som Amleth ser vi en uppumpad Alexander Skarsgård och Nicole Kidman gör rollen som hans mor. Vi får även se Willem Dafoe som gör en galen roll som narr/schaman.

Willem Dafoe som narr i The Northman.

Musiken i filmen är passande och storslagen, fast här måste jag också vara lite hård i min nördiga granskning. Varför fick inte det norska vikingabandet Wardruna vara med på ett hörn? Nu är kanske inte musiken direkt dålig men Wardrunas Einar Selvik hade nog kunnat göra vissa musikaliska bitar av filmen mycket bättre med sin känsla för fornnordiska toner och stämningar.

LÄS MER OM WARDRUNA HÄR

Om vi ska försöka summera The Northman så är det en helt ok actionfilm med sina brister. Den kan kännas en aning långsam i de surrealistiska bitarna men jämfört med dagens skräp vi matas med känns den som en förvånansvärt bra film.

Att den är helt opolitisk känns också som en frisk fläkt, om man nu inte väljer att se vikingarnas primitiva framställning som ett led i att förminska vikingar och vårt vita arv.

Och nej, valkyrian hade inte tandställning märkte jag när jag dök djupare i den märkliga ”tandställningen”. Tydligen ska det föreställa en slags tandtatuering som man funnit på lämningar efter manliga vikingar. Eggers passade bara på att vara lite subtilt könsöverskridande då valkyrian fick detta manliga attribut…

Avslutningsvis vill jag passa på att tipsa om den isländska filmtrilogin av Hrafn Gunnlaugsson. Är man ute efter mer verklighetstrogen nordisk vikingafilm kan man hoppa över The Northman helt utan att ha dåligt samvete och se filmerna Korpen Flyger, Korpens skugga och Den vite vikingen istället.