DEBATT. ”Svenska Akademien begår förräderi mot kulturen!” Tegnér, Rydberg och von Heidenstam skräder inte orden in sitt försvar för Nordfront och yttrandefriheten.

Till alla vänner av det fria ordet.

Vi har i dagarna nåtts av den förfärliga nyheten att Svenska Akademien gått till angrepp på den svenska yttrandefriheten. Vi som nu går ut i ett upprop mot akademins kulturförstörande verksamhet brukar räknas till Sveriges främsta skalder.

Med detta hedersomnämnande följer också stort ansvar på våra axlar, en förpliktelse att göra rätt. Vi kan inte stillatigande se på när Svenska Akademien drar ner vårt arbete i smutsen och begår övergrepp på konsten. Vi kan inte acceptera att de utövar utpressning och agerar försmädligt mot de som vill lyfta och bevara vårt kulturarv.

LÄS ÄVEN: Svenska Akademien: Bara de med ”rätt” politiska åsikter får citera Eddan

Vi som undertecknat denna lista ger Nordfront rätt att fritt återge våra verk. Vi gör det i yttrandefrihetens namn och för den andliga odlingens intressens skull. Vi vill vidare särskilt framhålla att vi stödjer Nordfronts arbete för den nordiska kulturen och det nordiska folkens överlevnad. I våra verk har vi mången gång visat att vi i all väsentlighet strävar mot samma mål som Nordfront.

Den logiska följden av Svenska Akademiens utspel är att vi nu tvingas ta avstånd från akademin. Vi har inget förtroende för Svenska Akademien som den ser ut idag och vi kräver att samtliga ledamöter avgår. Detta borde för övrigt ha skett för länge sedan. Redan när akademin förde in ordet ”hen” i sin ordlista var de ute på villovägar, när de sedan förde in förortsslang var vi många som undrade om de helt tappat förståndet. Har de glömt att ett av akademins syften är att arbeta för ”svenska språkets renhet, styrka och höghet”?

Det är likväl med sorg i hjärtat vi tvingas agera mot den institution som inledde så lovande och som i århundraden bidragit till att främja vårt folks kulturliv. När vi arbetade inom akademin var tanken att den skulle fungera som ett försvarsverk för kulturen och en plats för de främsta kulturarbetarna. Idag utgör den, uppenbarligen, en lekstuga för charlataner.

Vi avböjer oss med bestämdhet akademins arroganta försök att ta patent på våra verk och förhindra andra att citera dem. Vilka tror ni att ni är? Ni äger inte våra verk, de är till för alla nordbor! Vi vill inspirera, bygga upp och förena vårt folk med våra dikter.

Vi är många som stödjer Nordfront i kampen för det nordiska kulturarvet. Tre av oss har akademin uttryckt att de vill vill slå ned på med den förhatliga censurens hammare. En av oss är Esaias Tegnér som ger följande kommentar:

Akademin anser att våra verk ”återges på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen” och att de därför måste censureras och inte fritt får citeras av alla. Utspelet är inte bara en absurd motsägelse, det bär också vittnesmål om att akademins ledamöter av idag är människor som uppträder och talar falskt. Hade man verkligen varit intresserad av att bibehålla den andliga odlingens intressen skulle man inte ägnat sig åt detta bokbål. Jag har själv varit ledamot i akademin, under en tid då dess platser besattes av bättre män, och då kunde man aldrig drömma om en sådan ”utveckling” – annat än om landet invaderats av barbarer. I klarspråk talar vi här om ett förräderi mot den nordiska kulturen och akademins anda.

Under hela mitt yrkesverksamma liv har jag kämpat för svensk kultur, lyft fram nordisk forntid, hyllat fosterländska ideal, naturen och landsbygden. På samma sätt som Svenska Akademin idag är främmande för mig, känner jag igen mig i mina bröder och systrar på Nordfront. Också de talar ärans och hjältarnas språk och också jag kämpar för ett enat Norden – en återkomst till den tid då ”Nordens sköldar klingade samman”. Jag vill passa på att hylla vårt folk och de fina och modiga människor som kämpar för folket i denna tid av nöd.

”Jord, som mig fostrat har och fädrens aska gömmer,
Folk, som ärft hjeltars land och deras dygder glömmer!
Ur skuggan af min dal jag egnar dig en sång.
Dig söfver smickrets röst; hör sanningens en gång!”

Även Viktor Rydberg är en person vars dikter akademin nu vill bränna på bål:

”Till ariskt blod, det renaste och äldsta,
till svensk jag vigdes av en vänlig norna”.

När jag skrev denna dikt, ”Himlens blå” var jag en av de aderton i Svenska akademien. Hade jag då kunnat drömma om att mina efterträdare i samma akademi skulle förbjuda folk av ariskt blod att citera denna dikt? Och det dessutom i skenet av att man skulle vilja beskydda mitt verk. Försöker man snarare dra ner oss i minneshålet? Göra oss till parior för att vi inte passar in i den kulturmarxistiska tiden?

Om Svenska Akademien tillåts härja fritt är det väl bara en tidsfråga innan man till slut ger sig på ”Tomten” och får den censurerad i TV. Strofer om midvinternattens köld, parad med berättelser från vår egen folktro med Jenny Nyströms illustrationer är förmodligen för nordiskt för att passa ”de aderton”.

Vad har det egentligen blivit av Svenska Akademien? Hela dess ande och målriktning synes som bortblåst. En gång i tiden hemvist för våra främsta diktare och kulturens förkämpar, idag kulturens förgörare. Varför förföljer de Nordfront? Varför förföljer de mig? Saknar de ryggrad eller är det pengarna som korrumperar? Är drakens dolska ro på guldet något som akademin favoriserar framför kämpens ädla armod?

Slutligen har vi Verner von Heidenstam:

Hade jag fel när jag hyllade det nationalsocialistiska Tyskland, som ”genom sin segerrika kamp mot bolsjevismen bringat den kommunistiska vågen i Europa att stagnera och därigenom – som vi hoppas – räddat den europeiska civilisationen”? Var det segermakterna som bringade den europeiska civilisationens förfall och slutligen lät kulturförstörare besätta den akademi som ska värna vår egen kultur?

Kulturmarxismens gift hotar den europeiska civilisationen och den andliga odlingen på alla plan, och hur svarar dessa hycklare på angreppet? De sparkar nedåt – ned på dem som försöker försvara den andliga odlingens intressen. De borde tacka Nordfront för att de för arvet vidare. Det är skam, det är fläck på Sveriges baner att fegisar och uslingar smittar ner de stolar där ärevördiga män har suttit.

”Det är bättre av en hämnare nås
än till intet se åren förringa,
det är bättre att hela vårt folk förgås
och gårdar och städer brinna.
Det är stoltare att våga sitt tärningskast,
än tyna med slocknande låge.
Det är skönare lyss till en sträng som brast,
än att aldrig spänna en båge.”

Då även våra fornnordiska skalder är utsatta för angrepp vill vi avsluta med en strof ur Havamal:

”Ovis man
tror sig allt veta.
när i vrå i skygd han vistas;
men slätt han vet,
vad han svara skall,
när män hans förmåga fresta.”

Avslutningsvis vill vi understryka att vi blott utgör en liten del av kulturarbetare som bekämpar Svenska Akademiens kulturförstörande verksamhet och stödjer Nordfronts kulturkamp. Med oss finns en mängd författare, kompositörer och konstnärer som ställer sig bakom vårt ställningstagande.

Till Nordfronts försvar

Esaias Tegnér, Viktor Rydberg, Verner von Heidenstam, Johan Ludvig Runeberg, Gustaf af Geijerstam, Richard Dybeck.


  • Publicerad:
    2019-10-28 12:20