EXTREMVÄNSTERN I en rad artiklar har extremvänstertidningen ETC attackerat Dumpen och försvarat de pedofiler som hängs ut på sajten. Nu antyder man till och med att pedofiler kan köpa sig fria från uthängning. Detta är bara senaste i raden attacker från ETC mot organisationer som vill försvara barn från det översexualiserade samhället.

Den vänsterextrema tidningen ETC, som tidigare var mest känd för sitt omfattande fusk med presstöd, vilket ledde till att man 2018 tvingades betala tillbaka 8 miljoner kronor till staten, har nu blivit känd som Sveriges främsta kritiker mot pedofilgranskarsajten Dumpen. Att deras tidning endast går runt med bidrag bevisades också året innan då man tvingades lägga ned 15 lokaltidningar för att dessa inte hade nog med prenumeranter för att nå upp till presstöd.

Den nuvarande chefredaktören Anders Gustavsson och den knarkbrottsdömde ETC-reportern Christoffer Röstlund Jonsson har under de senaste åren bedrivit ett omfattande drev mot Dumpen, vilket Nordfront tidigare uppmärksammat. Gustavsson har i en rad ledare och offentliga utspel försvarat ETC:s hetskampanj mot Dumpen och barnrättsorganisationen Porrfri barndom, medan Röstlund skrivit hetsartiklarna och samtidigt raljerat om att han donerar pengar till AFA och därmed inte har något emot uthängningar i sig, så länge de inte drabbar pedofiler.

ETC har under åren kritiserat att Dumpen hänger ut pedofiler, försvarat dem som söker kontakt med barn och i vissa fall även antytt att de som hängts ut är oskyldiga och utsatta för en konspiration.

"Den avlidne mannens mor berättar att han hela tiden bedyrat sin oskuld och hävdat att hans telefon blivit hackad", skriver ETC om en Dumpen-konfronterad pedofil som begått självmord. Skärmbild från etc.se.

I den senaste artikeln, som är signerad av Röstlund och två andra ETC-journalister, har man rubriken ”Han betalade 135 000 för att slippa hängas ut av Dumpen” och antyder därmed att Dumpen utpressar pedofiler för att de ska slippa publicering. Artikeln är en i en rad av långa ”granskningar” av Dumpens verksamhet och för den som orkar läsa igenom den framgår det först långt inne i artikeln att summan egentligen handlar om företaget ”Impulskollen” som Dumpen rekommenderar pedofiler som konfronteras att söka hjälp hos.

Impulskollen säljer nämligen ett ”helhetspaket” som innefattar alltifrån krisstöd till samtal med terapeuter, radering av sökresultat från Google och stöd i kommentarsfält efter uthängning. Paketet kostar just 135 000 kronor och har dock inget att göra med att man slipper publicering på Dumpen.

Dumpens ansvarige utgivare Sara Nilsson skriver som svar på ETC:s artikel om policyn kring publicering:

I kontakten med dem som vi konfronterar är vi alltid väldigt tydliga med att man inte på något sätt kan förhandla om publicering. Vad vi däremot kan anpassa är tiden för publicering, så att den som konfronterats hinner landa lite och förbereda sig. Ofta vill de läsa den text som ska ut, innan publicering. 

ETC kritiserar också Dumpens samarbete med Impulskollen, som bland annat handlar om annonser och att pedofiler får visitkort från Impulskollen när de konfronteras. Men Sara Nilsson menar att det kan vara ett bra alternativ för den som har råd, eftersom den offentliga vården inte har samma resurser för att ”hjälpa” pedofiler.

”Och ja, det stämmer att vi pressar på för att de som vi möter ska söka vård. Personerna är nämligen farliga för barn. I Sverige kan man inte låsa in människor baserat på farlighetsgrad. Alltså är vården vårt enda alternativ”, skriver Nilsson och tar upp exempel där Impulskollen har lyckats bättre än den offentliga vården med att förhindra både självmord och fortsatt sexualbrottslighet.

I andra artiklar har ETC också attackerat Dumpen för att man inte avpublicerar artiklar när pedofiler visar upp läkarintyg, något man gjort tidigare. Enligt Sara Nilsson beror det på att Dumpen hotats med att bli polisanmälda för olaga tvång.

ETC:s chefredaktör Andreas Gustavsson (till vänster) och hans reporter Christoffer Röstlund Jonsson ligger bakaom dreven mot Dumpen och Porrfri barndom.

”Vi får enligt lag inte erbjuda avpublicering om gäddorna söker hjälp då detta rör sig om olaga tvång”, skriver Nilsson och tillägger att de numera har en policy att aldrig avpublicera under några omständigheter. Hon tillägger också att Dumpen skulle bryta mot lagen om de försökte frihetsberöva personer de konfronterar som inte brutit mot svensk lag, något som ETC också har kritiserat.

ETC vill inte se porrfria barndomar

Dumpen är dock inte den enda organisation som säger sig vilja skydda barn från vuxnas sexualitet som ETC har gett sig på. I en rad artiklar har man också attackerat föreningen ”Porrfri barndom”, som beskriver sig som en ”politiskt och religiöst obunden ideell förening och barnrättsorganisation” som på olika sätt arbetar för att barn inte ska få tillgång till pornografi.

Exakt vad ETC har emot porrfria barndomar kan vid en ytlig granskning framstå som något oklart. Den vänsterextrema tidningen har bland annat hängt upp sig på att Porrfri barndom använder begrepp som ”porrberoende” trots att någon särskild diagnos med det namnet inte existerar inom vården.

”Beroende av porr, till skillnad från alkohol och spel, är inte en erkänd diagnos inom psykiatrin. Det är inte heller sexberoende. Utan det diagnosticeras som ett tvångsmässigt beteende”, beklagar sig Dumpen-kritikern Christoffer Röstlund Jonsson i en artikel där han och ETC ”granskar” Porrfri barndom och deras expert, läkaren Roger Nilson. I artikeln raljerar Röstlund också om det ”alarmistiska skräckscenariot som Porrfri barndom målar upp kring små barn och nätpornografi”.

I en annan artikel, som också signerats av den Dumpen-besatte porrförespråkaren Röstlund, beklagar sig ETC över att det är ett ”frikyrkligt par” som står bakom ”den hyllade men slutna organisationen”. Röstlund trycker också på att ”den hårt slutna organisationens frontfigur i smyg åker på kontroversiella och konservativa väckelsemöten utomlands” med en frikyrka som har ”fientlig inställning till abort och homosexualitet”.

Syftet med Röstlunds så kallade granskningar verkar vara att en förening som vill verka för att skydda barn från nätporr till skillnad från vänsterextrema ETC inte ska få ta del av allmänna bidrag och donationer. Men i grund och botten verkar ETC även frukta att porrfilter och liknande ska hindra att barn får ta del av homolobbyns budskap:

Tar man bort för lite så slinker mycket snusk igenom, ofta den mer gränslösa och obskyra, medan föräldrarna hamnat i en falsk trygghet om att allt är lugnt. Tar man bort för mycket stoppas även all sexual­upplysning, hbtqi-sajter och information om sexualbrott, till exempel. 

Röstlund Jonsson A. (2022) "Frikyrkoparet håvar in miljoner – men vad hände med porrfiltren?" ETC, 16 februari

I artikeln konfronterar Röstlund också Allmänna arvsfondens enhetschef Hans ­Andersson för att man godkänt sponsring av Porrfri barndom. I intervjun kommenterar Röstlund Anderssons svar med att ”det låter helt skruvat” att förespråka porrfilter på datorer och telefoner trots att det också kan blockera ”viktig information” om sex och ”HBTQ” för barn.

Han ifrågasätter också att Allmänna arvsformen vill stödja en organisation som pratar om att ”skydda barn från porrberoende” eftersom ”det inte är en existerande diagnos”.

Skärmbild från ETC:s konfrontativa intervju med Allmänna arvsfonden angående Porrfri barndom.

Medan Dumpen framgångsrikt lyckats värja sig från ETC:s många attacker tycks ETC dock ha haft en viss påverkan på Porrfri barndom, som numera uttrycker sig betydligt försiktigare än tidigare. Även detta kritiseras av Röstlund som anklagar föreningen för att inte längre förespråka porrfilter.

”De har övertalat både politiker och föräldrar att kräva porrfilter. Efter åratal av triumfartad lobbyverksamhet har Porrfri barndom nu inkasserat 8,2 miljoner kronor i stödpengar för att skydda sexåringar från internetpornografi. Men plötsligt har man släppt tanken på filter. Varför?”, skriver Röstlund i en artikel där han förutom konfrontationen av Allmänna arvsfondens enhetschef också har lång genomgång av personerna bakom Porrfri barndoms privata religiösa övertygelser.