Under helgen ägde ett rekryteringsmöte rum någonstans i Sverige. Den som rekryterades var en kvinna i femtioårsåldern som fram tills nu varit i det närmaste en ”Svensson”. På senare tid har hon precis som många andra gått runt med en gnagande känsla av att hon måste göra något. För en månad sedan bestämde hon sig och hon gjorde det efter att sett Motståndsmedias filmer från Bollnäs.

Månaden som gått:

I Månaden som gått reflekterar chefredaktören Fredrik Vejdeland över den gångna månaden och visar hur arbetet utvecklats och kommer att fortskrida. Statistik varvas med analyser och visioner i olika ämnen som rör Nordfronts arbete.

Jag låter det vara osagt huruvida det var Motståndsrörelsens handlingskraft i Bollnäs eller Motståndsmedias produktion som fick den femtioåriga kvinnan att ta klivet att engagera sig. Men jag gissar på att det var en kombination.

Kampen i bild
Det är ingen överdrift att säga att Motståndsmedia är ledande i rörelsens arbete inom film. De levererar ständigt, leder utvecklingen framåt, för befälet. För en kamporganisation som Motståndsrörelsen är det en absolut nödvändighet att ha en bra medieproduktion i ryggen eftersom slagkraften i våra aktioner då kan spridas även till en bredare allmänhet.

I och med Bollnäs lanserade Motståndsmedia ett nytt vinnande koncept, Kampen i bild, som beskrivs som en nästintill ocensurerad videodokumentation av Motståndsrörelsens verksamhet. I Kampen i bild från Bollnäs finns i slutet av varje filmklipp en interaktiv meny där man kan välja mellan att se de olika talen, inmarschen, trubadurmusik och mycket annat. Allt som allt talar vi om närmare 60 minuters film med ett mycket snyggt intro.

Signaturen ”Ernst” skriver i en av kommentarerna: ”Helt klart det bästa hittills som den nationella rörelsen har producerat på nätet! Gatuaktivism och proffsig propaganda i symbios är helt klart ett koncept som kommer bära frukt.”

Det behöver inte förklaras särskilt mer ingående. Handling och propaganda – den som besitter båda vinner. Och som det ser ut nu ligger vi rätt bra till på det området.

Intressanta artiklar
September var annars en månad med intressanta artiklar i spridda ämnen. Vi har rapporterat från föredrag om massinvandring, rättegången mot tidigare ansvarige utgivaren Emil Hagberg, dömd för att ha släppt igenom en kommentar om den splitter nya folkgruppen ”finansjudar”. Vi har intervjuat en kvinna i Landsbro som tvingades flytta på grund av Migrationsverket och vi har besökt föredrag om Gardasil. Vi har skrivit om familjeliv och kamp, svensk kultur och fått ta del av Christian Hamiltons uppgörelse med sig själv. Vi har återgivit ett mycket lyckat besök på den största marknaden i Finland samt ett inte lika lyckat kommunistiskt besök hos aktivister i Norge.

Emil Hagberg dömdes till en månads fängelse och 6874 kronor i böter. En spontan insamlingskampanj från solidariska nationella ledde till att böterna nu är betalda.

Andra gästskribenter som under månaden skrivit för hemsidan var nygamle skribenten Jesper Olsson skrev om vikten av att vara offensiv, en artikel som fått närmare 100 kommentarer och många läsare, och Valdemar Ström som berörde feminismen och de reaktionäras kvinnosyn.

Det går bra nu. Nordfront bryter mark i sådan takt att en del förvånas över framfarten. Så här skriver exempelvis signaturen ”popeondope” på Flashback:

”Jag måste faktiskt säga att jag är förvånad över hur bra Nordfront har gått. Uppdateringstakten och kvaliten är långt bättre än vad friatider och PI hade när de var nya. De ideologiska artiklarna har varit vettiga. Nordfront verkar kunna läsas av båda radikala nationalister och nyväkta SDväljare. Det ska bli kul att följa projektet.

Många av de andra nättidningarna är invandringskritiska eller konservativa. De pratar om hur dåligt allting är. Det är oändligt med klagomål på systemet utan att de visar ett alternativ. Nordfront står för radikal nationalism och inte konservativt dravel. Jag hoppas att ni skriver om fördelarna med folkgemenskap istället för varför mångkultur är dåligt, jag hoppas att ni skriver om varför nationalistiska ekonomier är bra istället för att bara klaga på banker. Kan Nordfront kombinera nyheter om samhället med bra analyser och alternativ till de problemen som lyfts kan Nordfront verkligen påverka.” 

En kritik av boken Röd död
Den mest uppmärksammade artikeln på Nordfront var Klas Lunds kritik av boken Röd död. I den bok som kritiken riktar sig mot försöker författaren/författarna argumentera för allt positivt som kristendomen ska ha betytt för vårt folk. Kristendomen har tydligen varit en motvikt mot rasblandning, dess införande i Norden har skett utan nämnvärt våld och det motstånd som fanns mot kristendomen berodde på inflytelserika grupper av nordbor (under vikingatid) som värnade sin lukrativa handel, alltså att de var kapitalister. Som grädde på moset försöker författarna leda i bevis att det nationalsocialistiska Tyskland var positivt inställt till kristendomen. Bland annat försöker man ta patent på begreppet ”gottglaubig” (gudstroende) där gudstro tydligen ska vara detsamma som att tro på kristendomen. Begreppet gottglaubig betydde något helt annat i Tyskland och användes  av personer som i hög grad förkastat  kristendomen.

Till höger på bilden syns Sachsenhain. Detta stenmonument byggdes 1935 och användes av SS som mötesplats. 4500 stora stenar sattes upp för att minnas de germaner som mördades av Karl ”den stores” kristna här i Slakten vid Verden 782.

Det ska även sägas att detta är den andra boken av detta slag. Även i ”Ett annat Tyskland” plockar man russin ur kakan i ett försök att göra den tyska nationalsocialismen pro-kristen, något som förmodligen ska fungera som incitament för att föra in kristendom i dagens nationella rörelse.

Försöket att införa ”nordisk katolicism” stoppades, i alla fall tillfälligt, av Motståndsrörelsens ledare Klas Lund och en rörelse som visade sig motståndskraftig. Nationell.nu berörde ämnet i ett flertal mycket bra artiklar (läs mer här, här, här och här) där man uppmanade till strid mot kristna influenser. Bland annat belyste man dess slavmoral och snedvridna kvinnosyn. Dessa artiklar hann inte ligga uppe länge förrän personer med denna kvinnosyn gick loss på en bildmålning av en naken kvinna som använts som illustration till Paulina Forslunds artikel ”Nationalsocialism och jämställdhet”. Kvinnan på bilden beskrevs som ”hora” och ”sköka” och Paulina Forslund anklagades för att vara feminist och för att förespråka ett ”hedonistiskt kvinnoideal”. Detta besvarades sedan i artikeln ”Den ’syndiga kvinnan’”. Den diskussion som uppstod i kommentarerna fick ett abrupt slut då olika läsare skickade in bidrag från några av de många nakenmålningar som florerade i Tredje riket, bland annat nakenbilder målade av Adolf Hitler själv.

Naturlig kvinna för många. ”Sköka” för vissa.

Nordfront Debatt
Författarna av Röd död har argumenterat för att de är glada över att de har väckt debatt. Jag misstänker att bakom deras glädjeutrop döljer sig ett faktiskt missnöje med tanke på att utkomsten av denna ”debatt” knappast gynnade deras sak. Jag är heller inte så säker på att syftet varit att skapa debatt. Den första boken (Ett annat Tyskland) har funnits sedan december förra året, vilket innebär att Kristi apostlar haft snart ett år på sig att skriva en debattartikel. Varför detta inte har skett, trots att man så gärna velat haft denna debatt, kan man fråga sig. Snarare verkar det som att de har försökt smyga in sitt budskap för att på sikt dirigera den nationella rörelsen i önskad riktning.

I förrgår öppnade Nordfront själv upp för debatt på vår hemsida. En av anledningarna till detta är att vi vill motverka att små grupper med sina egna agendor försöker styra debatten – och därmed också organisationerna. En del läsare har oroats över att vi därmed skulle öppna upp för infiltratörer. Det är precis tvärtom. Genom att den öppna delen av rörelsen själv tillhandahåller debatt, och dessutom uppmanar till att den ska vara öppen, försvårar vi för grupper med otydliga eller dolda agendor att styra rörelsen. Även om jag förstår kritiken mot införandet av debatt – och delar vissa delar av den – är det en absolut nödvändighet att det är den öppna delen av rörelsen som måste kontrollera vad som ska diskuteras inom ramarna för rörelsens utveckling. Vi måste ta befälet.

Självfallet är inte Nordfront Debatt tänkt att ge vem som helst tillåtelse att diskutera de allra tyngsta och viktigaste frågorna. De mest allvarliga ämnena är förbehållet ledarskapen inom de olika organisationerna. Det säger sig självt att vi inte kommer att låta var och varenda fråga debatteras. Vi kan däremot tänka oss att tillåta debatt i vissa frågor. Disciplinen och den hierarkiska principen behöver inte sättas ur spel så länge debattklimatet är kontrollerat. Precis som jag tidigare förklarat i ”Varför Nordfront Debatt?” är debatterna rådgivande och ingenting annat.

Vi kommer även att tillåta debatter med ”antirasister” och andra meningsmotståndare. Som nationalsocialister behöver vi inte vara rädda för detta utan vi har allt att vinna på öppna debatter med antirasister och andra. Vår världsåskådning bygger på naturens lagar och det innebär att vi representerar sanningen och har argumenten med oss. Om vi inte kan formulera dessa argument så har vi inget att göra i den politiska kampen. När Pär Öberg debatterade med antirasisten i Bollnäs så satte han rörelsens idéer på prov och gick (i de flestas ögon) segrande ur den bataljen. Sådant väcker respekt hos folket!

Pär Öberg debatterar med mångkulturförespråkare i Bollnäs. ”Rasta-David” får gärna höra av sig till Nordfront om han vill delge sin syn på samhällssituationen.

Vi måste ta befälet
Till sist vill jag slutligen kort berätta om ett möte jag hade i helgen och återigen knyta an till denna månadsrapports tema; vikten av att föra befälet. Under lördagen träffade jag och Johan Lindblad från Göteborg en ledande grekisk aktivist i nationalsocialistiska Arma Hellas. En artikel om detta möte kommer att komma inom kort, men vad som kan sägas redan nu är att de är mycket väl införstådda i den nationella rörelsen i Norden och ser den som bättre rustad för framtiden än den grekiska (trots Gyllene grynings framgångar). Det intressanta i samtalet var att vi fick veta att vi hamnade i deras blickfång efter att vi uppgraderat vår hemsida och lanserat Nordfront och sedan efter hur vi hanterade situationen i Bollnäs. Han talade även om att det är vi som påverkar dem och beskrev Norden som en sista utpost för vår ras.

Den grekiske aktivisten är inte ensam utan bekräftade mycket av det som vi förstått sedan tidigare. Jag och andra representanter för Motståndsrörelsen och Nordfront har hört detta förut. Sedan en tid tillbaka, men ännu mer sedan Bollnäs, har vi fått e-postmeddelanden från personer från olika vita nationer i världen, där ett vanligt ämne är att de ser den nordiska rörelsen som en slags räddning och där de säger att ”det finns inget som ni i mitt land”. En del av dessa använder Google Translate för att läsa artiklarna på Nordfront eller tittar på, återigen, Motståndsmedias filmer från Motståndsrörelsens aktiviteter. Vi talar om Sydafrika, USA, Australien med flera länder. Jag är övertygad om att detta bara kommer att fortsätta. Borta är tiden då vi blickade långt efter William Pierce (som nu är död) eller den tyska rörelsen (som har stagnerat). Framtiden tillhör Norden – vi har den rörelse som är både slagkraftig och professionell och som hela tiden bryter nu mark.

Med andra ord kan framtiden komma att ställa krav på oss nordbor som vi nu kanske inte riktigt kan föreställa oss. Om vi redan nu betraktas av många som den sista utposten så måste vi mentalt förbereda oss på en ny situation där vi, den nordiska rörelsen, blir herren på täppan och i andras blickfång. Kort sagt så måste vi lämna det trygga bakom oss och lära oss att ta befälet. På Nordfront kommer du att kunna läsa allt om denna utveckling, tills du, liksom den femtioåriga kvinnan, till slut tar del av den. Väl mött!

  • Publicerad:
    2012-10-02 22:36