Andra stormningen av Iraks parlament på några dagar
IRAK • När anhängare till premiärministerkandidaten al-Sadr på lördagen intog Iraks parlament, ska man ha samlat tio gånger fler demonstranter än under föregående onsdags stormning.
I Iraks huvudstad Bagdad stormade på lördagen anhängare till premiärministerkandidaten och shia-predikanten Muqtada al-Sadr för andra gången på några dagar parlamentsbyggnaden. Demonstranterna raserade delar av betongmuren runt den gröna zonen som rymmer landets parlamentsbyggnad. Närvarande säkerhetsstyrkor uppges inte ha ingripit på annat sätt än att ha avfyrat enstaka tårgasgranater, och på cirkulerande filmer från händelserna framstår det som att demonstranterna förhållandevis lugnt vandrar in i den tomma parlamentsbyggnaden.
Medan antalet deltagande i onsdagens aktion uppskattades till några hundra ska tusentals demonstranter deltagit i lördagens stormning. De flesta av dessa stöder al-Sadr, vars parti fick flest röster i valet höstas men dock inte majoritet, vilket skapade ett oklart parlamentariskt läge, där nu nio månader efter valet ingen ny regering ännu bildats.
Oönskad rival
Det som nu ska ha retat upp al-Sadrs anhängare är att den betydligt mer Iranvänlige Muhammad Alshia al-Sudani presenterats som ytterligare en kandidat till premiärministerposten, nominerad av det pro-iranska blocket Frameworks.
Demonstranterna i lördagens aktion skanderade sjungande krav på:
- tillsättning av al-Sadr som premiärminister
- nyval
- slut på maktmissbruk och korruption
Den ännu sittande premiärministern Mustaf al-Kadhimi, som har att avgå inom kort, uppmanar i ett TV-tal demonstranterna att visa prov på sinnesbehärskning och fredligt uppge sin ockupation. Hittills ska aktionen ha genomförts utan vare sig våld eller vandalisering. De deltagare som skadats uppges inte ha utsatts för våld, utan snarare trängsel och andra demonstranters iver.
Den senaste veckans protester uppges ha varit de mest omfattande sedan valet i oktober, då al-Sadrs läger med sina 73 mandat blev störst men ändå inte uppnådde majoritet – vilket alltså omöjliggjort en regeringsbildning.