KAPITEL 20. Att bemästra livet är en stor och komplicerad uppgift, men de som tagit till sig denna skrifts budskap har tagit de första stegen på vägen.
Det hör till de mest omskakande upplevelserna, när man träffar människor, som har brutit samman i livskampen, som har “lidit skeppsbrott” i livet.
Den som vill bemästra livet, måste kraftfullt och målmedvetet gestalta sitt liv. Ditt handlande och din attityd måste vara fyllt av meningsfulla och inspirerande drivkrafter. Den som bara låter sig blint styras av den kroppsliga självbevarelsedriften, kommer att störa den mänskliga livsordningen mer än de främjar den. En djup mening och en helig förpliktelse måste alltid upphöja det mänskliga livet.
En del människor följer i sitt levnadssätt en strikt doktrin, ett oföränderligt schema av formler och regler, som någon profet kom att anse vara säkra levnadsregler. När saker sedan händer som inte passar in i detta schema, står de handfallna och förvirrade. Den tyska människan vet, att allt liv betyder utveckling och förändring och att han bara kan bemästra livet, om han själv är en levande och föränderlig människa och i livets röst hör guds röst. Endast ur en sådan öppen attityd kan människan uppnå full livsbejakelse.
Människor som vill övervinna livets prövningar, måste framför allt kämpa för att uppnå en inre frihet. Den som inte besitter denna inre frihet, blir en patetisk slav till livet. Den inre friheten är lika nödvändig för individens liv som den politiska friheten för folkets liv.
Segrare i livets kamp är alltid den som hämtar sina krafter i en glödande tro och ett bergfast förtroende, samtidigt som han i sitt inre bär på ett kärleksfullt hjärta. Därvid måste all glöd och begeistran följas av uthållighet i arbete, kamp och beredskap.
Efter stora framgångar i livet förfaller ofta människor till fåfänga och arrogans. Den som verkligen har bemästrat livet, kommer alltid att förbli ödmjuk i allt sitt självförtroende. I människans inre hållning måste karaktärsstyrka och hjärtlig godhet komplettera varandra.
Modig hållning och rättvist sinne, ren inre natur, disciplinerat sätt och artigt beteende underlättar för individen och gemenskapen i livskampen och gör samtidigt denna livskamp vacker, ärofylld och god.
Trots all livsglädje och livsbejakelse vet just den nordiska människan, att han utan försakelse och offer aldrig kan bemästra livet. Men det är han inte olycklig för. Det är för honom mycket mer en självklarhet, att han genom många offer måste kämpa för sitt liv och genom många försakelser måste bistå sina medmänniskor. Kämparandan hör alltid till kärnan av det nordiska väsendet. Men hans slagord lyder inte “döda livet”, utan “bemästra livet”. Endast genom detta bemästrande av livet, möjliggör han livets fulla utveckling.
Hoppa till huvudinnehåll
