STORBRITANNIEN • Labours framgångar i det brittiska parlamentsvalet har beskrivits som en ”jordskredsseger”, trots att stödet för partiet faktiskt minskat. Valet är talande för ett föråldrat valsystem och britternas underkännande av hela etablissemanget.

Veckans parlamentsval i Storbritannien har lett till många rubriker, då Labour kunde säkra en stark majoritet i parlamentets underhus. Av totalt 650 platser vann Labour 411, medan Tories kollapsade från den tidigare majoriteten på 365 mandat till endast 121.

Om man tittar på det faktiska antalet röster så segrar Labour trots att man i praktiken gjorde ett sämre val än 2019. Partiet fick totalt 9 698 409 röster i valet, jämfört med 2019 då man fick 10 269 051 och 2017 då 12 877 918 britter röstade på Labour. Det innebär att Keir Starmer nu kommer att bilda regering, trots att färre personer röstade för detta än när Labour ansågs ha förlorat val. Faktum är att den överväldigande majoriteten i parlamentet till trots så var det bara 34 procent som röstade på Starmers sosseparti.

För Tories ser det ännu värre ut. Antalet röster har gått från 13 636 684 röster 2017 och 13 966 454 röster 2019 när det stora vallöftet var att ”implementera Brexit”, till endast 6 824 809 röster i sommarens val. Det konservativa partiet har alltså under den senaste mandatperiod vanstyrt Storbritannien så illa att man förlorat hälften av sitt stöd.

Det tredje etablissemangspartiet, Liberaldemokraterna, backade också från 2019 då partiet fick 3 696 419 röster till 3 501 040 röster i detta val.

Nigel Farages parti Reform UK blev större än Liberaldemokraterna och säkrade 4 114 287 röster. Trots detta ser det ut som att partiet endast får fem mandat i underhuset, medan Liberaldemokraterna får hela 72 mandat.

I Skottland kunde man se en kollaps för EU- och invandringsvänliga Skotska nationalistpartiet (SNP), som fram till maj leddes av den dåvarande muslimske försteministern Humza Yousaf. SNP backade från 1 242 380 röster i valet 2019 till 708 759 röster i detta val. Men i detta fall innebar minskningen även en minskning av antalet mandat i underhuset, då man gick från 47 till endast 9 mandat.

Det mediala narrativet till trots är det brittiska valet inget annat än ett bevis för att förtroendet för etablissemanget har rasat. Samtliga stora partier backar, men det brittiska valsystemet gör ändå att samma gamla politiker kan hålla sig fast vid makten och i vissa fall faktiskt stärka sin närvaro i parlamentet. Labour vinner en av sina största segrar någonsin med 211 nya mandat trots att man förlorat närmare en miljon röster – bara på grund Tories totala kollaps. I många valdistrikt har Labour nämligen fått flest röster trots att man backat bara för att Tories har backat ännu mer.

Om det är svårt för mindre partiet att bryta igenom i Sverige är det alltså ännu värre i Storbritannien. I praktiken skulle ett parti kunna ha ett stöd av 49,9 procent av britterna men ändå helt sakna mandat i parlamentet om man inte vinner i något valdistrikt. Systemet där representanter till ett nationellt parlament väljs lokalt är inte fel i sig, men partiväldet har skapat en slags kartellbildning där etablissemangspartier kan välja ut vissa valdistrikt där man kan säkra en seger men överlåter andra distrikt till ett annat etablissemangsparti som är starkare där.

Trots detta är det brittiska valresultatet revolutionerande om man tittar på hur britterna verkligen röstat. Reform UK, med sina många fel och brister, gjorde ett oerhört starkt val och Farage tillsammans med en handfull kollegor kommer nu för första gången någonsin att sitta i parlamentet. Då partiet ses som ett ”konservativt” parti till höger finns det också indikationer på att konservativa parlamentsledamöter kommer att lämna det sjunkande skeppet Tories och gå över till Reform UK under mandatperioden.

Då jag tvivlar på att Starmer kan komma ens i närheten av att lösa de många problem som Boris Johnson, Liz Truss och Rishi Sunak orsakat under de senaste åren kan nästa brittiska val bli väldigt intressant. Labourregimen kommer troligtvis att fortsätta på samma linje och föra landet ännu närmare ruinens brant. Om bestraffningen sedan blir lika hård som för Tories kommer det stela och reaktionära politiska landskapet i Storbritannien för första gången på över hundra år att kunna ritas om totalt.